Att hunden är människans bästa vän är en klassisk sägning och ett talesätt som i väldigt många fall stämmer! Framöver kommer vi fördjupa oss lite mer i hundhistorien och den här gången har vi tittat närmare på hur och varför hundarna kom oss så nära. Det är ett ämne som det finns många olika teorier kring, men en sak verkar alla vara överens om: domesticeringsprocessen har pågått under lång tid – och kommer fortsätta göra så.

Jakthundens historia: Hur kom vi varandra så nära?

Att hunden är människans bästa vän är en klassisk sägning och ett talesätt som i väldigt många fall stämmer! Framöver kommer vi fördjupa oss lite mer i hundhistorien och den här gången har vi tittat närmare på hur och varför hundarna kom oss så nära. Det är ett ämne som det finns många olika teorier kring, men en sak verkar alla vara överens om: domesticeringsprocessen har pågått under lång tid – och kommer fortsätta göra så.

Arkeologiska upptäckter tyder på att det verkar ha funnits starka relationer mellan hund och förhistoriska människor redan för 500 000 år sedan. Tränade vargar fick mat och skydd från regn och rusk i utbyte mot att de skyddade Homo heidelbergensis-människorna från exempelvis hyenor och björnar.

I sin berömda bok Människan och hunden beskriver Nobelpristagaren Konrad Lorenz en senare scen där några schakaler följer efter en grupp jägare som jagar vildhästar. När jägarna tappar kontakten kommer schakalerna till undsättning genom sitt otroliga luktsinne och hjälper snart jägarna att hitta vildhästarna igen. När vildhästarna har fällts belönas deras ledartik med ett stycke kött. I boken beskriver Konrad Lorenz den efterföljande scenen så här:

”Och när hon sedan tuggande hastigt drar sig tillbaka med bytet i munnen och än en gång skyggt sneglar på människan, viftar hon på svansen med små snabba slag åt höger och vänster. För första gången har en schakal viftat på svansen åt en människa, och så har ytterligare ett steg tagits i riktning mot tamhunden.”

Många teorier

Men från en viftning på svansen till att bli människans bästa vän är det lång väg. Populär Historia skriver att de äldsta fynden av tamhund är 10 000–12 000 år gamla och att de hittats i såväl Europa och Asien som Nordamerika. Teorierna kring hur hunden tämjdes är många, men kanske har just jakten ändå spelat en viktig roll i processen.

Per-Erik Sundgren är genetiker och professor i smådjursvetenskap. Han menar till exempel att hunden rent av kanske var vår första stora arbetsrationalisering.

– I en modern studie av ett jägarfolk i Kalahariöknen visade det sig att en jägare med en tränad hundflock ensam kunde skaffa hem 75 procent av allt det kött som storfamiljen behövde för sin försörjning, medan de övriga fem jägarna, som saknade hundar, bara stod för resterande 25 procent, säger han till Populär Historia.

Även i Sverige finns det tidiga tecken på att det fanns starka band och relationer mellan människa och hund. I skånska Skateholm har arkeologer funnit 7 000 år gamla gravar där hundarna enligt uppgift i vissa fall har begravts med samma omsorg som människorna.

Vad gäller Sverige så är användningen av jakthund en gammal kulturform – och effektiva och duktiga hundar har ett starkt samband med lyckad jakt och god jaktetik. I Svenska Jägareförbundets etiska riktlinjer för jakt och jaktträning med hund står det att läsa:

Ett särskilt kännetecken för den svenska jakthundstraditionen är användning av hundar som jobbar ensamma långt ifrån föraren. Bakgrunden till detta är det svenska landskapets karaktär med vidsträckta jaktområden. Dessa förhållanden ställer mycket stora krav på hundens lydnad och jaktträning. Förarens kunskap om såväl hundens egenskaper och funktion som hänsyn till viltets situation och beteende är också avgörande. I alla sammanhang krävs gott omdöme och stor medvetenhet hos hundföraren om hans eller hennes strikta ansvar för hundens handlingar – såväl gentemot viltet som mot människor och egendom. Syftet med användningen av hund i den svenska jaktutövningen är tvåfaldigt. Dels används jakthunden för att antingen ”leda” jägaren till viltet eller också för att på något sätt få viltet i rörelse så att jägaren ska kunna komma till skott. Dessutom används jakthunden för att hämta skjutet vilt eller spåra upp skadat vilt. När vilt skadats i samband med jakt, viltolycka eller annan situation används hunden för att snabbt förkorta onödigt lidande. Varje år jagas det flera miljoner jaktdagar med hund i vårt land och i alla sammanhang krävs ett mycket gott samspel mellan förare och hund.

Trogen vän

Men även om det står klart att hundar haft och har en framträdande roll både som jägare och som väktare så menar vissa forskare att det ändå främst var för sällskapets skull som vi tog till oss hundar från början – och att bruksanvändningen utvecklades först i ett senare skede. Oavsett vilket så fortsätter nu domesticeringsprocessen. Grottorna är numera tätort och urbaniseringen ställer nya krav och ger nya utmaningar till vår hundar.

Exakt vilka det är återstår att se, men säkerligen kommer hundarna fortsätta vara en trogen vän åt många – och mycket annat därtill.

Källor: popularhistoria.se, Nrm.se, Jägareförbundet.se