Ad

Jakten på drömtrofén– i sällskap av Norma Bondstrike

I sällskap av Bondstrike, Normas nya kula i STRIKE-serien, gav sig Staffan Johansson iväg för jakt på den majestätiska kronhjorten – en utmaning för både jägare och utrustning. Här följer hans berättelse. 

Luften är frisk då solen reser sig från horisonten och sakta letar sig fram genom trädtopparna. Det är mitten av december, ett par minusgrader och löven ligger stilla och frusna på backen. Jag och min vän Klas Henriksson på Roslagens Jakt & Vilt har begett oss till ett område med gott om dovhjort, vildsvin, rådjur, men också med en större stam av kronhjort. Vårt mål är en större herre i form av just kronhjort som har setts till under hösten, men som ingen ännu lyckats få på fall. Kronhjorten och dess skönhet och respektingivande uttryck har gett upphov till fascination, mytbildning och sägner – och för mig och många andra är det en given drömtrofé.

Svår uppgift

Vi är medvetna om att vi har en svår uppgift framför oss. Kronhjortens hörsel är mycket god, luktsinnet likaså. Öronen kan vridas oberoende av varandra i olika riktningar och kan snabbt avgöra riktningen till ljudkällan. Den frusna marken var därför inte till vår fördel. Dessutom har kronviltet en väl utvecklad syn och ser utmärkt även i mörker. Synen är betydligt bättre än hos till exempel älgen, och kronvilt är oerhört duktiga på att upptäcka även små rörelser och siluetter. 

Dagen till ära är bössan laddad med en helt ny ammunition direkt från Norma-fabriken i Åmotfors. Sedan en tid tillbaka har jag varit en av få som fått möjligheten att testa Normas nya kula i STRIKE-serien. Den blåspetsade Bondstrike är den tredje kulan som presenterats från Norma sedan år 2015 då TIPSTRIKE och ECOSTRIKE lanserades. Precis som sina syskonkulor har Bondstrike en toppmodern konstruktion, och dagarna innan kronhjortsäventyret var det dags för premiär i loppet på min .308-kalibers pipa på skjutbanan. 

Redan där, under inskjutningen, visade sig precisionen vara klanderfri. Efter att ha rattat in siktet gjorde jag tre separata testserier på 100 meter. Spridningen? Träffbilden talar sitt tydliga språk. Kulhålen går i varandra och ger mig en spridning på knappa 20 millimeter. Om jag hade en riktigt bra dag och dessutom turen på min sida lämnar jag öppet för spekulation, men onekligen verkar kulan trivas i min Blaser R8. Senare utökade jag avståndet och testsköt även på något större mål från både 200 och 300 meter. Träffbilden var fortfarande utmärkt – något som gav mig självförtroendet jag behövde innan det var dags att ge mig ut på jakten efter en kronhjort.

Färska spår att följa

Det dröjer inte länge innan jag och Klas finner färska spår att följa. Jag blir till en början förbryllad eftersom storleken på avtrycken skiljer sig åt, men snart inser jag att det har gått dovhjortar i samma spår, som är mycket färska. Klockan närmar sig 11.00 och vi har smugit från öppning till öppning för att kikarspana efter de spår vi följt. Vi har ingen aning om hur långt framför oss djuren är, men vill heller inte riskera att skrämma dem och kanske därmed missa dagens enda chans. Trots att det närmar sig lunch har solen knappt orkat sig över trädtopparna denna friska decemberdag. Skogen är tämligen mörk och har nästan ett magiskt skimmer över sig. Temperaturen har stigit något och marken känns inte längre lika frasig, vilket ger oss bättre förutsättningar att komma nära kronhjorten.

Vi går längs med en rinnande bäck och når en öppning som är omgärdad av tät skog. Plötsligt hör vi hur det knakar och brakar uppe i skogen på höjden framför oss. Något rör sig något ner mot öppningen. Tankarna börjar snurra. Vad har vi att vänta? Är det hjorten som vi letat efter?

Rörelse i skogen

Jag hittar, en aning turligt, en bädd av mossa på en liten höjd. Mossan ger mig en möjlighet att röra mig mer i det tysta, och samtidigt hitta ett bra kulfång om chansen skulle uppenbara sig. Det fortsätter att knaka uppe i skogen. Snart förstår vi att det rör sig om flera djur i rörelse. Sedan blir det tyst – och det i flera minuter. Klas tittar i handkikaren och ser att det faktiskt står en dovhind, stilla som om hon vore gjord av sten, och tittar rakt emot oss i skogskanten. Hon är mörk, nästan lika mörk som skogen bakom och jag har svårt att urskilja henne med blotta ögat. Med en försiktig rörelse lägger jag ögat mot kikarsiktet. Nu ser jag henne klart. Hon tittar bakåt, men skuttar sedan över den öppna ytan där jag initialt hade hoppats att djuren skulle uppenbara sig. 

Magisk uppvisning

Så snart den misstänksamma dovhinden har skuttat förbi följer ett helt band av dovvilt med såväl hjortar som hintar och kalvar. Det är en smått magisk uppvisning och vi tittar beundrande på de vackra djuren. Dovhjorten kan variera kraftigt i utseende och gå från vit till näst intill svart. Den mest klassiska färgvarianten är den rödbruna teckningen med vita prickar över rygg och flanker. Även den svarta formen av dovhjort har prickar, men i så dov grå ton att dessa bara anas på mycket nära håll.

Eftersom både kron- och dovhjortsspåren har gått mer eller mindre längs med samma viltstigar så är gruppen av kron antagligen före gruppen av dov som vi precis sett, såvida de inte har valt en annan väg. Därför väljer vi att försöka genskjuta hjortarnas riktning, för att se om de dyker upp på andra sidan av en höjd, förhoppningsvis då i sällskap med kronvilt.

Ansmygningen utvecklas nu nästan till något av en bergsbestigning, med skarpa klippblock och fuktig mossa. Halvvägs upp på höjden ser jag något som får mig att haja till. Det rör sig något brunt längre bort längs med den åsen. Dovhjortarna som vi skymtade tidigare hade onekligen en kraftigt varierande kulör, men ingen var väl så pass brun, eller? Klas tar snabbt upp handkikaren och ser att det faktiskt är en mindre grupp av kronvilt som antagligen kommit efter dovhjortarna, men vinklat av i en annan riktning, snett bort från vår position. Samtidigt som jag smyger fram min avståndsmätare så uppenbarar han sig, herren som jag drömde om att få möta. Han har inte nödvändigtvis den största kronan, men är grov och majestätisk i kroppen. I siluett klättrar han uppför bergskanten och försvinner snart in i granskogen.

Jakten på drömtrofén

Klas, som känner markerna bättre än jag, har en föraning om var de kan dyka upp – men det är bråttom. Vi tar oss upp och det med raska steg. I låg ställning passerar vi den mosstäckta stenmarken till en klippkant och en skarp sluttning nedöver. Skogen är tät och luckorna små. Hans intuition visade sig vara korrekt. En efter en dyker de upp allra längst borta i vår siktbild. Jag tror att de har fått nys om vår närvaro då de rör sig lite oroligt med både ögon och öron på helspänn. Fyra kronhindar och två mindre hjortar passerar en av de luckor som jag kan se genom mitt kikarsikte. 

Jaktpulsen rusar

Har vi missat honom? Har han tagit en annan väg? Känslorna och tankarna är många samtidigt som jaktpulsen börjar rusa. De hjortar som har passerat i luckan har stannat till i den täta skogen, vi skymtar dem fortfarande. Jag har en svag uppfattning om avståndet, men med ett vilt jag sällan jagar är avståndsbedömningen svårare än normalt. Jag mäter upp 240 meter till skogskanten. Hjortarna passerade något närmare och jag knappar därför in 200 meter på ballistiktornet så att jag är förberedd om chansen uppenbarar sig. 

En minut, som känns som tio, passerar. Sedan skymtar jag något från högerkanten. Det är en majestätisk uppenbarelse som äntrar bilden i mitt kikarsikte, det är kronhjorten som vi letat efter. Luckorna är små genom den mörka skogen och chansen kan snart vara borta. Ögonblicket senare faller alla bitar på plats.

Magisk känsla

Skottet går! Innan jag hinner uppfatta om hjorten tecknat i skottet hör jag det dova ljudet av en träff – ett ljud du måste skjuta på längre håll för att hinna registrera. Samtidigt som jag för in ett nytt skott i loppet och får siktesbilden tillbaka så ser jag hjorten falla direkt i steget. Det är en magisk känsla. Och att få göra detta tillsammans med en vän gör bara saken ännu bättre. Vi hinner med både ryggdunk och skratt innan vi tar de första stegen ner mot den fallna kronhjorten.

Väl framme är vi nyf ikna på var skottet har tagit för att ge en så tydlig verkan, men först låter vi oss förundras över hur vackert viltet som ligger där faktiskt är. Om inte älgen redan hade lagt beslag på titeln som skogens konung så hade kronhjorten med lätthet kunnat axla den manteln. 

Skottet har gått in bakom bogen. När skottet gick hade hjorten en vinkel snett ifrån mig och kulan har gått in i bakkant av ”maskinrummet”. Jag vänder på hjorten för att hitta utgångshålet, men istället känner jag att kulan sitter kvar i skinnet bakom den andra bogen. Kulan har alltså gått igenom revbenen på båda sidorna, och trots att den inte har behövt gå via den muskulösa bogen, har den avlämnat sin fulla energi och expanderat kraftigt. 

Minne för livet

Väl i slakteriet så förstår jag varför hjorten föll så fort som den gjorde. Skadorna på de vitala organen är omfattande. Hade skottet suttit mitt i bogen så hade vi antagligen sett en större köttförstöring, men i detta fall var den ytterst minimal. Ändå blev det en knall och fall-effekt på det stora hjortdjuret. Den expanderade kulan vägdes till 9,3 gram, alltså en procentuell restvikt på 80 %. 

Norma Bondstrike med cirka 80% restvikt

Norma Bondstrike med cirka 80% restvikt

Vi vänder hemåt med värme i bröstet. Jag har bränt fast ännu en unik jaktsituation på näthinnan och Bondstrike gjorde att jag kände mig trygg under hela upplevelsen, trots det relativt långa skjutavståndet på cirka 200 meter. Spänningen, naturupplevelsen och det lyckliga slutet gjorde kronhjortsäventyret till ett minne för livet som Normas Bondstrike onekligen satte ytterligare guldkant på.

Extra tack till Roslagens Jakt & Vilt som gjorde jaktupplevelsen möjlig.

 

Inlägg av: Staffan Johansson den 2019-04-11

Se även ...

Prenumerera på Magasin Vildmarken!

Få tidningen före alla andra - direkt till din e-post! Starta din kostnadsfria prenumeration* på Magasin Vildmarken genom att fylla i din e-postadress nedan!

*Du kan även få erbjudanden och nyheter från samarbetspartners.
Din prenumeration är helt kostnadsfri och kan avslutas när som helst.

Magasin Vildmarken #7

Den här gången pryds omslaget av fiskeprofilen Matilda Leijon som har meriter och en följarskara som få andra i branschen kan matcha. Vi träffade henne ute på spegelblankt vatten för att prata om hur allt började och för att höra om hennes framtida drömmar.
Läs tidningen »

Inskjutningstavlor

Spara tid vid inskjutning med hjälp av Vildmarkens egendesignade inskjutningstavla. Med våra tavlor kan du lätt se hur du ska justera på ditt kikarsikte.
Ladda ner »

 

Prenumerera på Magasin Vildmarken!

Få tidningen före alla andra - direkt till din e-post! Din prenumeration är helt kostnadsfri och kan avslutas när som helst. Genom att prenumerera godkänner du att även få nyhetsbrev från Vildmarken och samarbetspartners.


Invalid email
Detta fält är obligatoriskt.
Grattis! Nu är du prenumerant av Sveriges nya jakttidning.
WP Facebook Auto Publish Powered By : XYZScripts.com