Ad

Jakten på den okända svinhjorten

Svinhjorten är inte speciellt känd bland europeiska jägare. Vissa konnässörer inom troféjakt drömmer dock om att lägga ner ett exemplar – och vi har följt med en av dem som har försökt uppfylla sin dröm. [Text & foto: Thomas Lindy Nissen] 

Han skymtar sextaggaren i det höga gula gräset framför honom. Gräset täcker djurets kropp, men om hjorten fortsätter i samma riktning så kommer den snart komma ut på ett öppet fält framför Jens Kjær Knudsen och hans australiensiska guide, Jason Devisser. Jason har guidat länge på denna art. Han känner till terrängen och vet vart de gamla hjortarna, som den framför dem, vandrar efter att ha de har ätit sig mätta ute på de stora gräsbeklädda slätterna vid sjön i västlig riktning. När den kommer ut i det fria presenterar den sig perfekt, men något säger Jens att det här inte är den rätta – han känner på sig att det väntar en bättre trofé där ute.

Unik hjort

Arten som Jens är på jakt efter är den sällsynta svinhjorten som endast finns att jaga, utanför hägn, i Australien och i Pakistan, där den härstammar ifrån. Vi befinner oss i delstaten Victoria i sydöstra Australien. Jaktområdets 800 hektar löper längs kusten av Tasmanhavet. Ljudet av vågor som bryter mot den till synes oändliga sandstranden, bakom den vindpinade buskagen, skänker lugn och ro. På den andra sidan av floden löper Gippsland Lakes, ett kustnära saltvattenvåtmarksområde med ett fantastiskt fågelliv. Här finner man, förutom tusentals änder och vadarfåglar, även
pelikaner och svarta svanar.

Svinhjorten är till skillnad från mycket annat hjortvilt mest aktiv under dygnets varmaste timmar, samt under timmarna kring solnedgången. Jakten är självklart planerad utefter denna dagscykel  så solen steker från en molnfri himmel då vi efter en typiskt australiensk frukost bestående av ägg, bacon och rostade mackor är ute på fältet.

Arten är beroende av tillgång på vatten eftersom den måste dricka regelbundet under varma perioder. Smygjakten äger därför rum i slagna spår i det höga gräset och buskagen, från det ena området med dricksvatten till andra. 

Det är många djur i området och de är aktiva. Hela tiden ser vi hondjur med kalvar eller hjortar i olika ålderskategorier i den öppna, eller den delvis av högt gräs täckta, australiensiska bushen.

Förutom det brusande ljudet av vågor hörs exotiska fåglar, cikador och dessvärre även ett varningsrop från en svinhjort som har upptäckt oss. Ljudet gör att alla djur i närheten vänder om och ger sig av. 

Dålig syn

Den lilla hjortens beteende, när den till exempel dyker in i det täta snåret, påminner lite om den afrikanska grådykaren, medan körtlarna under ögonhålorna, de djuptliggande ögonen och den höga rosenstocken även gör att den påminner lite om muntjak. Med det sagt, denna lilla hjort, som väger omkring 50 kilo och maximalt får sextaggarshorn, är en egen sort.

Eftermiddagen bjuder på två bra situationer. Först kryper vi fram genom högt gräs till ett grönområde i utkanten av bushen. En ståtlig hjort står och äter ett par hundra meter bort samtidigt som en yngre sådan närmar sig. Ingen av dem verkar skjutbara och därför väljer Jens endast att studera djuren genom handkikaren. När den yngre hjorten passerar den äldre uppstår snart en liten maktkamp. Horn mot horn snurrar de runt tillsammans ett par gånger, men kampen blir aldrig så intensiv att dammet börjar ryka från klövarna. Efter den lilla konfrontationen rör sig den yngre hjorten rakt mot Jens och Jason. Den ser dem över huvud taget inte och springer iväg först när den från tio meters håll känner doften av dem båda.

Den rätta hjorten

Det verkar inte som att synen är speciellt bra på den här hjortarten. Ögonen sitter djupt i ögonhålorna och det är tydligt att svinhjorten förlitar sig mer på hörsel- och luktsinnet än på sin syn. Detta understryks snart när Jens och Jason smyger sig in på ännu en fin och lite äldre hjort. Inte heller den här verkar ha det som Jens önskar att trofén ska ha.

De sitter knappt 50 meter från hjorten och njuter av den och ögonblicket en stund. De bestämmer sig för att dra sig tillbaka utan att störa djuret och är snart tillbaka till positionen varifrån jag fotograferar jakten då en stor hjort kliver ut från bushen, precis på samma ställe där de satt några minuter tidigare.

Det är ett praktexemplar och Jens tar snabbt ner geväret från axeln och lägger an. Men samtidigt får hjorten vittring och springer iväg så snabbt att det nästan känns som att den uppslukas av bushen. Ärligt talat!

Tillbaka till naturen

Lyckligtvis äger jakt rum på, om inte världens bästa plats för svinhjort så i alla fall en av världens bästa. Och de närmaste timmarna och dagarna kommer bjuda på många fler möjligheter och upplevelser. 

Här på farmen huserade tidigare omkring 1 000 tamfår på de många hektaren. På den tiden fanns det praktiskt taget inga träd på egendomen, men efter att Neil Page tog över området år 2006 fasade han ut fåren till förmån för de endast 25–50 svinhjortarna som beståndet bestod av i området på den tiden. I dag ligger siffran på cirka 500 exemplar av den märkliga hjortarten, detta tack vare biotopoptimering och extremt selektiv avskjutning. Här får troféjägare endast fälla cirka tio djur varje år.

När Neil tog över farmen kunde en bra trofé ligga på 13 tum, i dag nedläggs i stort sett bara djur på mellan 15 och 17 – och detta trots att boniteten inte är speciellt bra på farmens sandjord.

Senare under dagen kryper vi fram mot ett par hjortar som betar på de öppna ängarna nere vid Gippsland Lakes vita och salta strand. Plötsligt kommer det ut ett gäng emuer från det höga gräset. I full fart springer de mot vattnet och följer därefter kuststräckan. Det är inte lätt att pyrscha hjorten för det är inte bara emuerna som i panik tenderar att dra med sig allt och alla i deras flykt, även de talrika grå känguruerna lyckas förstöra den ena smygjakten efter den andra. Samtidigt är populationen av svinhjort så stor i området att en av många hindar eller unga hjortar ofta blir framstötta under smygjakten på skjutbara hjortar och därmed ödeläggs chansen. 

Som ormar

När det närmar sig solnedgången får vi åter kontakt med en skjutbar hjort. Den står på en äng där det vanligtvis finns en del ormar, varav några tillhör världens giftigaste. Men eftersom Jens och Jason är gripna av jaktiver så glömmer de bort allt om ormar, medan jag tänker på att jag har hört att den som är längst fram väcker ormen, nummer två på tur irriterar den och nummer tre – alltså undertecknad – får ta hugget. Lyckligtvis tar vi oss fram, kravlande på alla fyra, till kanten av det höga gräset utan att stöta på några ormar. Hjorten befinner sig omkring 150 meter framför oss, till höger ser vi en hind tillsammans med sin kalv medan en yngre hjort står och tuggar lite längre bort.

För att få ett fritt skott så rör sig Jens och Jason ännu närmare inpå hjorten som lugnt betar utan att visa några tecken på nervositet. Med försiktiga rörelser reser Jens på sig och tar fram sin bipod. Länge siktar han på djuret, njuter av ögonblicket en stund samtidigt som han väntar på det rätta läget att avlossa skottet. Tillfället uppenbarar sig när hjorten återigen vänder sig om och betar i skydd av det höga gräset. Hjorten är en vacker och ståtlig sextaggare som gör sig fint i den varma glöden från kvällssolen.

Snart är det dags och Jens kramar av skottet. Ekot från smällen tonar ut över ängarna medan hjorten faller på stället. Under ståhejet får hundratals, kanske tusentals, änder plötsligt luft under vingarna och i större och mindre flockar glider de ut över sjön och landar på motsatt sida. Bakom fåglarna, under en orange himmel, skymtar en stor flock kängurus, och bakom dem ännu en fin svinhjort. 

Att detta område på så kort tid, bland annat med hjälp av intäkter från troféjakt, har gått från att vara en effektiv fårfarm till ett naturparadis av denna kaliber är bara det fantastiskt. 

Att Jens dessutom fick möjligheten att fälla en av dessa okända, vackra hjortar – och jag fick chansen att fotografera det hela – är ett privilegium. 

Tryck här för att läsa mer om jakten i området!

 

Inlägg av: Nikki Van Riet den 2019-11-20

Se även ...

Inskjutningstavlor

Spara tid vid inskjutning med hjälp av Vildmarkens egendesignade inskjutningstavla. Med våra tavlor kan du lätt se hur du ska justera på ditt kikarsikte.
Ladda ner »

Magasin Vildmarken #3

I det här numret tog vi rygg på ett nytt stjärnskott på jakthimlen, nämligen danskan Mette Karin Petersen som snart kommer att synas på många jaktintresserades plattformar.
Läs tidningen »

Prenumerera på Magasin Vildmarken!

Få tidningen före alla andra - direkt till din e-post! Starta din kostnadsfria prenumeration* på Magasin Vildmarken genom att fylla i din e-postadress nedan!

*Du kan även få erbjudanden och nyheter från samarbetspartners.
Din prenumeration är helt kostnadsfri och kan avslutas när som helst.

 

Prenumerera på Magasin Vildmarken!

Få tidningen före alla andra - direkt till din e-post! Din prenumeration är helt kostnadsfri och kan avslutas när som helst. Genom att prenumerera godkänner du att även få nyhetsbrev från Vildmarken och samarbetspartners.


Invalid email
Detta fält är obligatoriskt.
Grattis! Nu är du prenumerant av Sveriges nya jakttidning.