Ad

Jakt på vildren med Kristoffer Clausen

Lars Ole och jag hade fått tag i varsitt jaktkort på stora rentjurar i norska Forollhogna. Området är känt för sina fantastiska rentjurar och våra förväntningar var därför mycket höga då vi gav oss upp i bergen innan jakten.
Ord & Foto: Kristoffer Clausen

15060307_10153840926541784_1885697585_o

Med oss hade vi tunga ryggsäckar och all utrustning som vi behövde för att bosätta oss under den bara himlen. Den som har varit i fjäll likt detta vet att vädret kan förändras mycket plötsligt och vi var därför utrustade för att hantera väder och vind.

15101856_10153840926516784_119535812_oVi tog oss fram i terrängen och närmade oss fjället där vi hade planerat att stanna över natten. I den sista branten innan toppen stannade vi för att ta en paus. När vi vände oss om fick vi syn på något som rörde sig nedanför. Jag hämtade min handkikare och vi kunde snart bekräfta att vi hade en hel flock av renar betande lugnt och stilla bara några hundra meter bort.

Detta var dagen innan jakten och vi njöt av vyn med de stora tjurarna som betade ostört med vinden i ansiktet.

Snart blev det mörkt och vi fortsatte mot toppen för att hitta en bra campingplats. Sovsäcken rullades ut i lugnan ro och vi hade varken tält eller något annat över huvudet. Det är en underbar känsla att kika stjärnorna innan man somnar.

Morgonen efter vaknade vi i gryningen. Det var premiärdagen för vildrensjakten och fulla av förväntan satt vi där och väntade på att det skulle bli ljust nog för att börja spana med handkikaren. Lite besvikna blev vi dock när vi inte hade hittat en enda ren efter de första timmarnas spanande. Gruppen av tjurar från i går kväll var som bortblåsta och inga andra renar hade dykt upp heller.

15127531_10153840926336784_29327914_oRyggsäckarna var packade på nytt och vi började gå söderut, mot nästa fjälltopp. När vi närmade oss gränsen av jaktområdet fick vi syn på en stor rentjur längst ner i dalen öster om oss. Det var utanför terrängen, men den verkade vara lite orolig så hoppet fanns att den skulle komma åt vårt håll så småningom.

Plötsligt fick den en väldig fart och kom springande uppför bergssidan. Då stannade den igen, bara 300 meter från oss, men fortfarande på fel sida av gränsen. Vi kunde inte göra så mycket annat än att ligga där och titta på bocken. Den stod på samma ställe i över en timme utan att röra på sig. Plötsligt satte den fart uppåt igen, nu på väg diagonalt från oss. Vi sprang efter längs med gränsen för att hålla koll på den tills den plötsligt ändrade riktning och kom rakt mot oss.

Vi kastade oss ner bakom några stenar och snart var den inne på rätt sida jaktmarken. Lars Ole gjorde sig klar med sitt gevär, men renen sprang ner i en liten dal och försvann utom synhåll. Vi ställde oss upp igen och sprang framåt för att få syn på det. Plötsligt dök den upp framför oss, men den rörde sig alltför fort. Lars Ole satte sig ner och fick tjuren i sikte. Avståndet var nu bara 100 meter. Vi ropade och när den stannade till för att lyssna så small skottet från Lars Oles gevär. Rentjuren föll i skottet och låg där och sprattlade med benen i några sekunder, sedan var den helt stilla.

För en jakt och för ett landskap15060421_10153840926546784_1458994971_o

Här satt vi på toppen av ett berg med flera kilometers utsikt i varje riktning. Det fanns inte en väg, inte en stuga eller en människa inom synhåll. Det var bara klippiga berg, vildmark och en stor rentjur som vi precis hade skjutit. En jägardröm hade blivit verklighet.

I de norska fjällen är det förbjudet med motortrafik och därför skulle renen som vi nyss hade skjutit antingen bäras tillbaka av oss eller med hjälp av en häst. Vi hade gjort en överenskommelse med en lokal bonde att ifall vi lyckades fälla en ren så skulle han hjälpa oss att frakta ut den med häst. Det var en lång marsch för att gå tillbaka, men med hjälp av hästen var det inga problem. Jag var själv med och filmade denna jakt och vi kan ta med oss dessa minnen från dagar i Forollhogna in i framtiden.

Min tur15133687_10153840926536784_1714053473_o

Mitt eget kort på rentjur var i Dalsbygda, längre norrut i Forollhogna och jag skulle ha med mig Terje Tovmo och hans två söner på denna jakt. Terje är uppsynsman och markägaren och känner till området mycket väl. Vindriktningen innebar att de flesta av djuren höll sig längre söderut, men det brukar alltid finnas spridda flockar av stora renar i området så tidigt in på jakttiden och innan brunsten har börjat.

Vi började mycket tidigt denna morgon. Vårt mål var att oss upp i bergen och med handkikaren i handen efterhand lägga upp en plan om hur vi skulle fortsätta söka efter viltet. Vi hade kommit halvvägs upp på berget när dimman ställde till det. Vi såg bara några hundra meter framför oss. Det enda vi kunde göra var att vara tålmodiga och hoppas på att dimman skulle lätta.

Timmar passerade, vi åt vår lunch, och vi började frysa lite i de kyliga vindarna. Till slut började dimman att lätta och vi kunde urskilja konturerna av bergen över dalen. Dimman försvann strax därpå lika snabbt som den kom. Vi bestämde oss för att knalla vidare upp i bergen, men Terje tog en sista titt med kikaren innan vi lämnade platsen. Han ropade ner till Simen och mig, och vi sprang spänt uppför kullen igen. Terje hade upptäckt renar, en besättning av 15 stycken till och med, några kilometer längre in i dalen.

15064872_10153840926521784_1937176019_oVinden var bra och vi fick upp ett bra tempo i deras riktning. En halvtimme senare hade vi kommit in på 600 meter och vi kunde se hur flera av tjurarna slogs mot varandra. Djuren rörde sig och försvann över en bergstopp. Vi smög oss över toppen och kunde dra en lättnadens suck när vi skymtade hornen av flera renar som dessutom var på väg rakt mot oss. Inom loppet av 10 minuter hade vi hela flocken av renar betandes omkring oss inom 100 meter.

Jag satt bra med mitt gevär och hade stöd mot båda knäna. Ett par av tjurarna var ganska fina, men jag hade fortfarande inget bra kulfång bakom dem. Flera av renarna hade nu uppmärksammat vår närvaro, men kom ändå närmare.
”Hoppas bara att vi inte skrämmer dem”, tänkte jag, Men de lugnade ner sig och fortsatte att beta.

En av tjurarna vänder bredsidan till. Jag siktar i bogen och frågar kameramannen om han är redo innan jag kramar av avtryckaren. Jag ser att kulan tar där den ska och den skuttar iväg en liten bit innan den välter. Det var min första stora rentjur i Forollhogna och jag var så glad!

Efter att vi hade ätit vår matsäck så flådde vi tjuren, styckade upp den och fördelade bitarna i våra ryggsäckar. Det blev tunga sju kilometer tillbaka till bilarna, men lyckligtvis var vi flera stycken som kunde bära och det var definitivt värt ansträngningen. Det är dagar som dessa; beståendes av fantastiska naturupplevelser, spektakulära landskap, kamratskap, slit och svett och glädje som du kommer att minnas livet ut.

 

Inlägg av: Staffan Johansson den 2016-12-28

Se även ...

Delbetala din kurs

Hos Vildmarken kan du delbetala din kurs genom Wasa Kredit, upp till 36 månader räntefritt!
Läs mer »

Vildmarken-bloggar

Premiär för bloggar på Vildmarken.se! Vi har valt ut ett gäng hängivna jägare, och fler tillkommer, som kontinuerligt kommer att dela med sig av sina jaktäventyr och allt där till på vår hemsida.
Till bloggar »

Magasin Vildmarken #7

Augusti är här och därmed även dags för högtidsstunder som bland annat björnjakt. Den 21 augusti är premiärdatumet och i det här numret har vi laddat upp ordentligt genom att träffa kände björnjägaren och filmproducenten, Rasmus Boström, som berättar om hur han förbereder sig inför vad som komma skall.
Läs tidningen »

 

Prenumerera på Magasin Vildmarken!

Få tidningen före alla andra - direkt till din e-post! Din prenumeration är helt kostnadsfri och kan avslutas när som helst. Genom att prenumerera godkänner du att även få nyhetsbrev från Vildmarken och samarbetspartners.


Invalid email
Detta fält är obligatoriskt.
Grattis! Nu är du prenumerant av Sveriges nya jakttidning.