Hösten är kommen och den invigdes med nya jaktkläder från Härkila som resulterade i lyckade jakter på både älg och rådjur. Den nya utrustningen består av Härkila Freja Lady jacket, Härkila Freja Lady Trousers och Lilja Lady cardigantröja.
Jakt i ny utrustning
Hösten är kommen och den invigdes med nya jaktkläder från Härkila som resulterade i lyckade jakter på både älg och rådjur. Den nya utrustningen består av Härkila Freja Lady jacket, Härkila Freja Lady Trousers och Lilja Lady cardigantröja.
Mitt nya jaktställ består av Härkila Freja Lady; både jacka och byxor. Jackan består av ljudlöst material samt ett vattentätt och ventilerande membran. Övriga funktioner med jackan är ventilationsöppning med en dragkedja under armarna för att få till en bra andningsförmåga, justerbar huva och smidiga radiofickor med antennutgångar. Byxorna består av ljudlöst material, ett vattentätt samt ventilerande membran som är passligt för jakt. De praktiska delarna med byxorna är att det har ventilationsöppningar bak, patronhållare i lättåtkomliga fickor och en mycket effektiv funktion vid vinterjakt med snölås. Den nya tröjan är mjuk och god att ha under stället eftersom den består mestadels av ull. Den är även fukttransporterande och har många bra fickor.
En tidig höstmorgon den 30 oktober beger sig årskurs 2 och 3 på Forshagaakademin iväg på årets skoljakt på älg i Hasselfors viltrika älgmarker. Nu stundar 2 dagar med älgjakt som både hundar som elever ser mycket fram emot.
När klockan visade 13.00 var det dags för dagens sista släpp för min gråhund Bamse. Jag strök kopplet och det susade till bland ris och buskar, hunden var snart ur synhåll och på väg ut på sök. För mig var det nu bara att avvakta och se om söket gav resultat. Den här dagen testade jag min nya utrustning igen, fast på en annan jaktmetod. Den här jaktmetoden innebär inte mycket stillastående eftersom jag då går som hundförare, de andra jakterna blir det mer att sitta på pass.
Jag bar jacka och byxa, men tog även en extra fleecetröja eftersom kylan hade börjat krypa sig på. Bamse kom tillbaka efter en söktur, men gav sig av igen och jag följde sakta efter. Solen började lysa allt svagare och det började mörkna lite grann. Jag tittade ner på min handenhet och såg att Bamse hade dragit en bra bit ifrån mig. Jag fortsatte vidare efter, men tog det ändå lugnt och försiktigt. Den blöta mossen jag traskade på sög fast mina ben. Det blev svettigt och varmt, men med mina nya kläder så kunde jag dra ner blixtlåsen och få in ny luft som gjorde att jag orkade fortsätta.
Jag ropade på radion till passkyttarna att de får passa upp för Bamse har stuckit iväg och att de får vara med ifall han kommer med älg framför sig. Jag tittar ner på handenheten och tänker “hoppas hoppas att det smäller nu”. Bamse befann sig nu nämligen längs med passlinjen. Och mycket riktigt så hörde jag senare en dov smäll och sedan kom rapporten på radion ifrån Elsa Hed: “Jag har skjutit en tjur och den ligger, och efter kommer Bamse.”
Tårarna rann och jag har aldrig gått 1 kilometer så fort i hela mitt liv. Jag kom fram till skytten och glädjen och humöret var på topp bland oss och de andra passkyttarna. I mossen där tjuren låg kämpade vi med att vända den, börja ta ur älgen och slutföra arbetet i skogen innan det väntades mer arbete i slakteriet. Vi stod och pratade och jag fick höra Elsa berätta om hur det hela gick till:
“Jag satt i tornet och småfrös och hoppades på att det skulle bli något innan det var dags att avsluta. Efter ett tag meddelade hundföraren att hunden hade stuckit iväg och var på väg mot där jag satt. Då tyckte jag att jag kunde höra ett svagt duns i marken och det tog inte länge förrän det dök upp två herrar som kom rakt emot mig. Jag kunde snabbt avgöra att de var lovliga älgtjurar, båda två. Jag gjorde mig beredd och tog sikte på den bakersta tjuren, den största av dem. När den klev in i skjutluckan på cirka 10-15 meter tryckte jag av. Tjuren tecknade bra och gick en kort bit, men jag kunde ändå se den tills den föll omkull.”
Efter att ha stått där en stund och väntat på draghjälp kände jag mig fortfarande varm, vilket innebar att mina nya jaktkläder fungerade mycket bra till denna jakt. De var tysta, smidiga och lätta, samt att de värmde bra och andades väldigt bra.
Senare på kvällen sätter sig ett gäng nöjda elever i bussarna och rullar hemåt. Resan blev väldigt lyckad med 5 fällda älgar på 2 dagars jakt.
Rådjursjakt på hemmaplan några veckor senare
08:00 och mörkret har precis börjat lätta. Solen börjar titta fram och kylan sätter sig i kinderna. Vi är 4 passkyttar, 1 hundförare och drevern Assi som skall testa jaktlyckan på rådjur den här dagen. Drevern Assi släpps och det tar inte många minuter förrän det kommer ett upptag och fullt drev på get och kid. Kylan kryper sig mer och mer på, men solen lyser och värmer och Assis drev gör mig varm och spänd. Den här gången har jag använt mig av ytterligare en varm tröja under jaktstället, Härkila Lilja Lady-tröjan och över bär jag klädstället Härkila Freja Lady . Dessa sitter bra och man har möjlighet för ytterligare varma kläder under ifall det blir längre drev och kyligare. Efter en timmes skall hör jag små knack i det täta och höga björkslyt framför mig. Ytterligare ett par långa minuter ser jag något orangebrunt röra sig sakta i min riktning. Fram kliver ett rådjur. Det hinner snurra tusen tankar innan jag bestämmer mig för att avlossa skottet som blev ett väldigt lyckat slut på Assis drev. Jag gick fram till rådjuret och mötte upp Assi som strax kom i löpan på det fällda rådjuret, berömde henne och vi njöt tillsammans innan vi tog med djuret och mötte upp de andra. Där gjorde vi upp en eld och grillade och berättade för varandra runt elden hur vårat pass hade varit. Flera hade sett drevdjuret men inte fått något bra läge att skjuta. Det var en mycket lyckad jaktdag i trevligt sällskap.
Stora rådjursjakten med klassen
Tidig fredag morgon samlas årskurs 3 vid fallet på jaktmarkerna för att ha den stora jakten på rådjur med kortdrivande hundar. I mörkret vid samlingen bjöds de på goda mackor till frukost med nykokat kaffe över öppen eld. Mörkret började spricka upp på morgonen och
Petrus, som var jaktledare för denna dag, tog ton och gick igenom Pm och vilka såtar vi skulle jaga denna dag. Ljuset hade kommit fram, nysnö hade lagt sig och ett gäng förhoppningsfulla elever hoppade in i bussarna på väg ut på dagens första såt. Petrus ropade på radion att alla var på plats och det var grönt ljus för hundförarna att stryka kopplen på hundarna. Det tog inte många minuter förrän man svagt kunde höra hundarna driva. Såten var liten så alla passskyttarna fick vara beredda. Hundarna drev på bra och de tog inte många minuter förrän det small och Tim rapporterade att han skjutit en bock.
“Det var dagens första såt, mitt pass var i en liten skogsdunge som visade bra tecken på att rådjuren har gått där tidigare, det var vältrampat i stigarna. När jag väl var på plats och hade laddat vapnet hörde jag efter en liten stund hur det knakade i den skarpa snön som låg i skogen bakom mig. Fram mellan två granar såg jag hur ett rådjur klev fram. Det var precis så att jag inte kunde skjuta den så jag stod blickstilla för att inte skrämma den. Jag hörde att hunden kom närmare och i det ögonblicket fick rådjuret fart och sprang ut i dungen framför mig där jag hade en skjutlucka. I all hastighet så kunde jag titta ut att det var en bock och i samma stund lade jag an, siktade och tryckte av. Allt kändes bra och han föll omkull och lade sig på platsen. Lyckan var stor och det tog inte många minuter förrän hunden kom fram och fick ta del av lyckan.”
Sedan ropade skytten ut på radion att djuret låg och allt hade gått bra. Hundarna hade sökt igenom såten och det var inte länge kvar av första såten.
Vi hade återsamling vid fallet för att gå igenom första såt och viltobservation. Sedan gav vi oss ut på en andra såt innan det blev lunch och det bjöds på varm och smaskig svampsoppa. Även den andra såten gav oss lyckat resultat. Jag bar de nya jaktkläderna och blir mer och mer nöjd med dem ju mer jag använder dem; de är mycket sköna, bekväma och tysta. Det var mycket kallare ute idag än vad det varit de andra jaktdagarna så idag fick jag pälsa på mig ytterligare någon tröja under den nya jackan Freja Lady och den nya tröjan Lilja Lady. Alla passkyttar och hundar var klara så dagens andra såt var igång. Flera av oss passkyttar såg drevdjur och även stänkdjur men tyvärr var det ingen som fick något bra läge förrän det gått ett tag av drevet och vi hörde att det small. Den här gången var det Carl som hade turen med sig.
“Klockan närmade sig tolv och jag började känna kylan smyga sig in under jackan. För att vara helt ärlig stod jag allra mest och funderade över hur gött det skulle bli med lunch och kaffe. Det var under en sådan fundering jag plötsligt märkte att tre rådjur kom farande över hygget framför mig. Utan större fundering kunde jag konstatera att detta var samma get med dubbelkid som tidigare hade sprungit förbi, dock hade de en annan kurs denna gång.
När de tre rådjuren var mitt emellan mig och min passgranne, som stod femtio meter bort, vek det ena kiddet av från gruppen och tog en halvcirkel runt mig. Detta gjorde att han sprang rakt in i mitt skottfält och jag lade instinktivt upp hagelgeväret och klämde av skottet med måttlig framförhållning. Kidet, som kom i full sprint, kollapsade i skottet och jag kunde snabbt gå fram och konstatera att det var ett bockkid. I det hela hade nog händelseförloppet varit mycket snabbt, men för min egen del uppfattades det hela tämligen lugnt.”
Såten blåstes av och det var återsamling för lunch. Vi åt och pratade om såtarna vi hade genomfört och alla hade sett djur och Carl och Tim var de som hade turen med sig. Klockan började närma sig för att avsluta dagen med en lite mindre såt och vi passkyttar blev utställda och hundarna släpptes. Djur i såten fanns det men tyvärr tvingades vi avbryta för att dagen började lida mot sitt slut. Mörkret började krypa sig på så tyvärr blev det inget djur fällt i dagens sista såt. Men nöjda elever återsamlades och avslutade dagen med en viltparad och jaktledaren Petrus sade några väl valda ord om dagens jakt.
Av: Ida Carlsson