Min första kontakt med attrapper i hundträning fick jag när jag arbetade med att träna och utbilda tjänstehundar, och den kanske mest komplexa hundträningen av alla, minhundar för uppdrag i tidigare krigszoner.
Minsök i de områdena innebär en extrem svårighet för hunden, med kompakta jordlager, lera och besvärlig vegetation. För att täcka in området och detektera alla minor måste söket ske där hundens nos är i konstant tryck mot underlaget. Att träna det momentet på riktiga minor direkt är förstås en omöjlighet. Här använde vi oss istället av attrapper, vilket gav oss en kontrollerad träningssituation och vi visste att vi kunde lita på hunden till 100 % när vi tog ut den i skarpt läge. Den här träningsprincipen förde jag sen över i jakthundsträningen, och här föddes mina träningsmetoder med attrapper som ”Visionsripan” och ”Avanceplattan” för de stående fågelhundarna och användandet av rävsvans-attrapper för sprängarna. På samma sätt som vi framgångsrikt tränade minhundarna så har jag under många år fått fram mina och kunders hundar till framgångsrika hundar på jakt och prov med de här metoderna.


Visionsripa
När man tränar med Visionsripor så simulerar man en jaktlig situation med uppflog. Här tränas både stadga och fokus hos hunden. Med stadga menas att din fågelhund blir kvar på plats och sätter sig när fågel lyfter. Den är lugn i flog och skott. Det är ett av de absolut viktigaste momenten att lära den stående fågelhunden. Bra stadga gör jakten lugn och säker både för dig och din hund. Stadgeträningen påbörjas när sitträningen är klar. Hundskolans Visionsripa – fågelattrappen – gör att du kan träna din fågelhund utan att ha tillgång till riktiga fåglar. Visionsripan kan antingen kastas av en medhjälpare eller skjutas upp med en sprättbur. Tanken är att hunden inte ska veta om platsen som Visionsripan kastas eller skjuts upp ifrån. Föraren går med hunden i koppel mot området och när hunden tittar mot till exempel sprättburen så skjuts Visionsripan upp och föraren sätter hunden på kommando. Övningen görs först i koppel och kan sedan göras svårare genom att först ha hunden lös i fot och sedan springande löst. Man kan välja att sätta hunden på nära avstånd och träna sitt när hunden är på flera hundra meters avstånd och slutligen lägga på skott. Hela jaktsituationen kan i princip byggas upp i en kontrollerad miljö, innan man tar ut hundarna på fjäll, fält eller i skog.
Avanceplatta
Rävattrapp
Med rävattrappen tränas sprängaren, både i lydnad och belöning av hunden när den kommer upp ur grytet. Sprängaren får gå ner och skälla i tunneln eller ditt ”träningsgryt”. När hunden börjar skälla där nere så ser jag till att rävsvansattrappen som sitter monterad mot en skruvdragare snabbt dras och ”flyr” från hunden under jord och dras upp/ut ur tunneln. När hunden kommer upp belönas den med rävsvansen ovan jord. Precis som med träning av minhundarna, och all annan hundträning, så lär vi hunden i bilder och lär in beteendet. På samma sätt som med Visionsripor kan du styra situationen så att rätt beteende belönas och hunden inte okontrollerat ”gör fel” under jord och kanske till och med belönas för det.
Robotgrävling
Som jag tidigare poängterat, skulle jag aldrig ta ut en hund på riktiga minor i exempelvis Afrika eller forna Jugoslavien utan att först träna på attrapper med doft för att få in rätt beteende. Det är därför jag med glädje ser fram mot den nya robotgrävlingen som man utvecklat så att man får ytterligare en möjlighet att träna lydnad av grythundar på ett helt annat sätt. Roboten gör också att jag kan välja viltslag, räv, grävling eller mårdhund.
En fördel, som jag ser det, är att man med roboten också kan styra hur vi vill att ”viltet” ska agera mot hunden beroende på hundens reaktioner och på så vis styra injagningen på ett helt annat sätt. Det är ett spännande komplement i grythundsträningen!