När man befinner sig bland höga berg och djupa dalar infinner sig en alldeles särskild känsla. I slutet av sommaren reste Staffan Johansson till Tyrolen i Österrike för att uppleva chamoisjakt (gemsjakt) på hög höjd – och samtidigt få en exklusiv förhandstitt på Blasers nya rakrepeter R8 Professional 2.0. Följ med på en resa som tar oss från en högteknologisk vapentillverkning i södra Tyskland till en utmanande jakt i Alperna, där den nya studsaren sätts på prov i sitt rätta element.

Resan inleddes med ett fabriksbesök hos Blaser i Isny, Tyskland, där jag fick en presentation av R8 Professional 2.0 innan den ens lanserats. Under en guidad tur genom den högteknologiska fabriken – med fotoförbud i stora delar – följde jag vapnets produktion steg för steg. Från CNC-frästa lådor och delar som formas ur massiva stålblock, till slutpolering och i vissa fall handgjord färgläggning. Under rundvandringen fick jag verkligen bekräftat att Blaser strävar efter att kombinera det senaste inom teknik med sin passion för jakt och hantverkstradition, något som märks i varje moment.

En av de mest fascinerande delarna av produktionen är piptillverkningen. Det finns olika metoder för att tillverka gevärspipor, och Blaser använder kallhamring. I denna process hamras ett borrat pipämne runt en hård mandrel (dorn) med motsvarande räffling, under enormt tryck. Faktum är att stålet pressas så hårt att pipämnets ytterdiameter krymper avsevärt, hos Blaser upp till omkring 10 mm, vilket packar materialet tätare och ökar dess densitet och hårdhet. Samtidigt formas de spiralformade spåren inuti pipan, räfflingen, som ger kulan dess rotation och stabilitet. Resultatet blir en pipa med mycket slitstark struktur, jämn inre yta och lång livslängd även vid intensivt skytte. Kallhamringsprocessen kallbearbetar stålet och ökar därmed hårdheten i pipan, utan att kompromissa dess jämnhet.

Detta gäller inte bara Blasers egna vapen, utan även alla pipor till Mauser och Sauer (som ingår i samma koncern) tillverkas på liknande vis. Stålsammansättningen kan variera något mellan modellerna, men processen är densamma. Fördelen är tydlig: piporna blir mycket hållbara och presterar på topp under lång tid.

Fabriksvisningen fortsatte genom avdelningar för custom-byggen, optik, kläder med mera – spännande områden som vi får återkomma till i framtida artiklar. Men höjdpunkten för mig denna dag var att i Blasers egen skjutbiograf få bekanta mig med nya R8 Professional 2.0 – och inte minst provskjuta den tills pipan blev varm.

Nya Blaser R8 Professional 2.0 – första intryck

Det första som slog mig när jag lade händerna på R8 Professional 2.0 var den omdesignade kolven. Greppet har en betydligt brantare vinkel än föregångaren – i princip ett pistolgrepp – vilket ger en mer avslappnad handställning. Tillsammans med en ny ergonomiskt utformad handutfyllnad på båda sidor av kolvhalsen är greppet lika bekvämt för höger- som vänsterskyttar. Kort sagt fullkomligt älskar jag känslan.

Därtill har kolven utrustats med nya greppytor vi inte sett tidigare på en Blaser, gummerade med textur. Enligt Blaser är dessa inlägg infogade med en ny teknik som kemiskt sammanfogar dem med kolven för maximal hållbarhet.

Sammanfattningsvis bjuder Professional 2.0 på flera förbättringar jämfört med tidigare version:

• Brantare pistolgreppsvinkel: Ger en mer avslappnad handposition och stadigare avfyring. Tillskillnad från de annars populära tumhålskolvarna så är greppet öppet och ger känslan av det bästa av två världar.
• Ambidextert grepp: Kolvhalsen har ergonomisk handutfyllnad på båda sidor, vilket gör geväret lika bekvämt att skjuta oavsett om man är höger- eller vänsterskytt.
• Modulärt kolvsystem: Kolvlängden kan enkelt justeras genom utbytbara baktstocksmoduler. Vid lansering finns moduler som ger kolvlängd från 355 mm upp till 390 mm (standard är 370 mm), så skytten kan anpassa kolven efter egen preferens.
• Justerbar kolvkam: Med en infälld knapp ovanpå kolven höjs/sänks kolvkammen fjäderbelastat till önskad höjd. Det är en smidig lösning – om än utan minnesfunktion som R8 Ultimate har – och tack vare att inga reglage sitter på sidan funkar den utmärkt även för vänsterskyttar.
• Nya greppytor: Gummerade inlägg på pistolgrepp och framstock ger ökat grepp, infästa med ny teknik för att inte slitas loss ens under hård användning.
• Integrerad ljuddämpare (Silence): R8 Professional 2.0 erbjuds både med traditionell pipa och i Silence-utförande där pipan har en integrerad, omslutande ljuddämpare. Denna inbyggda dämpare ger en otroligt fin balans; även om det kan se något klumpigt ut vid första anblick så upplevs vapnet välbalanserat. En fördel är också att ingen separat dämpare sticker upp och skymmer sikten genom kikarsiktet. (Givetvis finns även gängad mynning för den som vill montera extern dämpare eller mynningstillbehör.)
• DLC A+ beläggning: Blasers nya pipor får en ytbehandling av typen Diamond-Like Carbon (DLC) i kvalitet A+. Genom en avancerad process i vakuumkammare byggs ett extremt tunt lager kol upp på pipans yta, med egenskaper som påminner om diamant. Det resulterar i en yta med exceptionell hårdhet, låg friktion och hög slitstyrka, som ger ett starkt skydd mot både slitage och korrosion. Dessutom får pipan en djupsvart finish som förhöjer vapnets utseende. (Under mitt besök fick jag se denna process i detalj och följa piporna genom tillverkningen – en så fascinerande teknik att jag planerar att återkomma till den i en separat artikel längre fram.)

Efter en rejäl session i skjutbiografen, där jag och min vän och medresenär Christoffer tömde magasin efter magasin, kunde vi konstatera att R8 Professional 2.0 lever upp till Blasers rykte om kvalitet, hållbarhet och precision. Men det stora provet väntade förstås ute i fält, på branta bergssluttningar långt från fabrikens trygga väggar.

Gemsäventyr i Tyrolen

Efter fabriksbesöket styrde vi vidare söderut mot Österrike. I sällskap hade jag min vän Christoffer Söderberg, VD för Blaser Sverige, och stämningen var minst sagt förväntansfull. Blaser-fabriken i Isny ligger nära gränsen till Österrike, och snart fann vi oss i det natursköna Tyrolen – en region känd för sina spektakulära alplandskap, rika jakttraditioner och genuina kultur. Jakten på gems (alpget, Rupicapra rupicapra) har en närmast helig status i dessa trakter, och nu skulle jag få chansen att själv ge mig ut på gemsjakt i de österrikiska bergen.

Vår bas var den lilla alpina byn Reutte, en genuin och pittoresk ort omringad av höga fjälltoppar. Att vandra runt i byn och titta upp mot de branta bergsväggarna gav en svindlande känsla – och vetskapen om att vi snart skulle ta oss upp där för att jaga gjorde att fjärilarna i magen gav sig till känna.

Nästa morgon gav vi oss iväg tidigt. Snart befann vi oss på en slingrande alpväg så långt det gick att köra, upp mot jaktmarkerna. Med oss hade vi vår lokala guide Otto, som förvaltat dessa marker i över 30 år. Otto visade sig vara en otroligt passionerad jägare, dessutom med raketbränsle i benen. Han for uppför stigningarna med en imponerande energi, till skillnad från undertecknad som hade lite svårt att hänga med i Ottos tempo, men vi kämpade oss fram steg för steg.

Miljön runtom var makalös. Trots att det fortfarande var grönt och sommarvackert här uppe i slutet av augusti, kändes hösten i den krispiga vinden. Vi rörde oss på nära 1 800 meters höjd, vid trädgränsens slut. Där gjorde vi första stopp för att med kikare spana av sluttningarna nedanför oss i jakt på gems. Under dagtid håller sig gemsen ofta gömd inne i skogspartierna, för att framåt eftermiddag och skymning våga sig ut på de öppnare bergssidorna och betesmarkerna.

Gemsen är ungefär i storlek som ett litet rådjur (en fullvuxen kan väga 30–45 kg) och klättrar obehindrat i de brantaste klippor. Den känns igen på sina korta, krokböjda horn och karakteristiska ansiktsmarkeringar. Pälsens färg skiftar med årstiden – på sommaren är den gulbrun med en mörkbrun nästan svart rand längs ryggen och ljust rödgul buk, medan vinterpälsen blir mörkbrun till svart och buken vit. Gemsar kan leva ensamma eller i flockar; ibland syns mindre familjegrupper och ibland större hjordar om uppemot 50 djur. De är otroligt vaksamma och har skarpa sinnen – syn, hörsel och framförallt vittring. Ofta ställer en flock ut en ”vaktpost”, en individ som håller utkik och varnar de andra med en gäll vissling vid minsta tecken på fara, något som vi snart skulle få uppleva. All denna kunskap delade Otto med sig av medan vi spanade – och det kändes mäktigt att befinna sig i gemsens rike.

Wow-upplevelse

 Plötsligt fick vi syn på de första djuren. Genom tubkikaren upptäckte vi ett par gemsar som låg och vilade på en avlägsen klipphylla, cirka 700-800 meter bort. De betade lugnt på något grönt parti intill stupet. Wow! Att få se ett vilt man aldrig tidigare skådat i verkligheten genom kikaren var något speciellt. Förväntan steg ytterligare, fanns chans att ta sig närmare?

Vi fortsatte försiktigt längs bergssidan, tog höjd och försökte använda terrängen för att hålla oss dolda. Efter en stund fick vi syn på en mindre grupp gems på ungefär 400 meters avstånd. De rörde sig betande över en brant ängsplatå. Vi kröp i position för att studera dem närmare.

Plötsligt märkte vi hur en ensam ung bock hade fått syn på oss. Otto viskade att det var en yngre, stark individ, kanske nyfiken av sig, som nu kommit ut på en klippa för att undersöka vad vi var för ena. Innan vi hann reagera gav han ifrån sig ett varnande visslande läte. Genast for de andra gemsarna iväg och försvann ur siktet. Tillfället var förbi. Vi suckade lite snopet, men så är jakt.

Dagen började lida mot sen eftermiddag när vi till sist lyckades lokalisera en ny grupp med gems, en bit längre in i dalgången. Den här flocken bestod av flera blandade individer som i godan ro betade på en gräsklädd sluttning nedanför oss. På min licens hade jag tillstånd att fälla en ettåring (ungdjur), och Otto var noga med selektionen – det gällde att välja ut den svagaste individen för avskjutning. Samtidigt som jag kände hur pulsen ökade så smög vi oss längs en klippvägg och lyckades ta oss i position ovanför djuren utan att bli upptäckta.

Från vårt skytteläge på en stor klipphäll hade vi god överblick. Vi låg där i säkert 20–30 minuter och observerade genom kikarsiktet. Flocken anade inget och betade lugnt. Tålmodigt väntade vi på rätt individ och rätt läge. Till slut identifierade Otto en mindre individ som uppenbart hämmades i tillväxt och dessutom lite gråare i färgen – det var det etiskt bästa valet.

Eftersom det var lite besvärligt att hitta ett bra anlägg i den vinkeln, sittande med stöd mot en stock, justerade jag kolvkammen lite snabbt för perfekt anlägg. Avståndsmätaren visade 180 meter, med en lutning på runt 60–70 grader nedåt. På så brant skott behöver man knappt kompensera för kulbanan. Jag fyllde lungorna med sval alpluft och väntade in andningen litegrann. Pulsen gick ner i normal takt. När korset stilla hamnade i bogen på det utvalda djuret, kramade jag av skottet. Pang! Rekylen slog till axeln och genom kikarsiktet såg jag hur gemsen tecknade för träff, och föll till marken. Min första gems var skjuten!

Spontant segervrål

Glädjen och lättnaden sköljde över mig. Jag och Christoffer utbrast i ett spontant segervrål som säkert ekade mellan bergväggarna. Vilken känsla – all möda under dagen gjorde ögonblicket oförglömligt. Vi klättrade varsamt ned till skottplatsen. Lite lurigt att hitta den, i den branta sluttningen, men där låg den.

Min R8 Professional 2.0 var laddad med Blasers egen ammunition, CDB i kaliber .308 Win. Kulan är en vidareutveckling av deras tidigare CDP och framtagen för att fungera i många olika jaktsituationer. Konstruktionen med en bondad mantel och kärna ger både bra genomträngning och kontrollerad expansion. På berget märktes effekten, knall och fall på 180 meter. För en jakt där avstånden ofta blir längre var det en trygg känsla att kulan levererade som den skulle.

Dröm att uppleva

Lyckan var total när vi tog hand om viltet enligt konstens alla regler. Att få fälla en gems på första försöket – och dessutom under en så fantastisk jaktdag – kändes nästan overkligt. För mig, som aldrig jagat gems förr, var det slående hur likt rådjuret detta djur faktiskt var i vissa avseenden. Kroppsstorleken, och till och med doften från det nyfällda djuret, påminde om våra svenska rådjur. Här uppe i bergen är gemsen visserligen vanlig. Den är kanske lika självklar för lokalbefolkningen som rådjuren är för oss därhemma, men för mig var det ett exotiskt vilt och en dröm att få uppleva.

Vi avslutade kvällen med att transportera ner gemsen och tacka Otto hjärtligt för hans guidning och outtröttliga ben. Trötta i kroppen men med leenden på läpparna återvände vi mot byn i skymningen.

Vilken dag av äventyr vi hade fått uppleva!

Övriga reflektioner

 Att kombinera en fabriksvisit hos Blaser med gemsjakt i Tyrolen visade sig vara ett upplägg som gav mersmak. Jag fick inte bara uppleva en oförglömlig jakt i dramatisk miljö, utan också chansen att hårdtesta Blasers kommande R8 Professional 2.0 i praktiken.

Studsaren levererade verkligen; ergonomin, balansen med den integrerade dämparen, och precisionen vid det avgörande skottet lämnade inget övrigt att önska. Man kan lugnt säga att Blasers kvalitetsfokus på “kvalitet, hållbarhet och precision” genomsyrar detta vapen hela vägen från ritbord till fält.

För den som är nyfiken kan nämnas att R8 Professional 2.0 lanseras i Sverige under hösten 2025 och har ett rekommenderat pris på runt 45 000 kr i standardutförande (standardkaliber). Det gör den till instegsmodellen i Blasers rakrepeter-serie – betydligt lägre prissatt än många andra R8-varianter, men samtidigt fullt kompatibel med hela R8-systemet. Det innebär att du kan använda samma pipor, slutstycken, sadelmontage och övriga tillbehör som till tidigare R8-modeller. Kort sagt, en moderniserad kolv och nya tekniska lösningar, men med samma modulära grund som gjort R8 till en succé.

För egen del tar jag med mig minnet av Tyrolens branter, gemsen i kikarsiktet och känslan av att få uppleva en klassisk alpjakt. En jaktupplevelse i världsklass – i sällskap av en bössa som förenar nyheter med välbeprövad kompatibilitet.