Bosse Fritzén håller just nu på att skriva på en bok med arbetsnamnet Löshund på mitt vis. I den delar han med sig av sin expertis och synpunkter vad gäller injagning och blandar upp det med självupplevda berättelser från ett långt liv tillsammans med sina älskade hundar. När vi träffar Bosse understryker han att boken inte på något vis handlar om hur han tycker att du ska tänka eller hantera din hund.

– Det är helt upp till dig. Löshund på mitt vis handlar om allt från hur jag väljer valp till dess att den är ”färdig jakthund”, säger han.

Bland kapitelämnena finns exempelvis välja valp, hur man socialiserar unghunden, exteriör, injagning, jaktprov och såklart jaktupplevelser.

− Målsättningen är att blanda intressant läsning med en hel del spännande bilder, säger han.

Bosse berättar att för honom så är en hund som en familjemedlem och en kompis.

− Vi jagar tillsammans, men framför allt så lever vi ett gemensamt liv, som till största delen inte består av jakt. För att vardagen ska fungera så måste vi ha en ömsesidig respekt för varandra och ett positivt förhållande. Men det får inte finnas minsta tvekan, om vem som är ledaren i vår lilla flock.

Han tillägger:
− Jag har haft älghundar sedan början av 80-talet. Mina hundar har jag framför allt jagat med, men jaktprov och utställningar har också funnits med i bilden. Tillsammans har hundarna under åren tagit cirka 45 internationella, svenska, norska, finska och nordiska championat.
Generöst nog delar Bosse med sig av en försmak på den kommande boken. Här intill kan ni läsa några utdrag ur kapitlet Injagning.

Första skallen på älg

Det är inte alls ovanligt att en ung och oerfaren hund skäller en kort stund, på första älgen, för att plötsligt lämna den och sedan inte vilja gå tillbaka mer. Men det betyder ingenting, det är vanligt. Som exempel kan jag nämna ett tidigt skede i injagningen av gråhunden, Jagaren´s Gorbatjov. Gorby, som jag kallade honom, hade jag på 90-talet och han blev minst sagt lite av en ”jaktidiot”.

Första gången eller åtminstone en av de första gångerna, som Gorby jagade letade han upp två vuxna älgar. De var lugna och stod fint i upptaget. Efter mindre än 20 minuters skall bröt Gorbatjov och kom tillbaka till mig. Jag försökte ta med honom och försiktigt gå tillbaka till ståndplatsen. Älgarna kunde ju var kvar, men Gorbatjov var totalt ointresserad. När vi kom riktigt nära, den tätning där han skällt tidigare, skrämde vi älgarna. De var kvar på exakt samma ställe. Gorby gjorde inte minsta tecken på att vilja följa efter, han var helt ointresserad. Gissa om jag var besviken. Tankarna for i flera dagar, den där hunden kommer nog inte att bli någonting att räkna med.

Men ack så fel jag hade, Gorbatjov visade snart motsatsen. Det hela handlar om en individuell mognad, en process som skiljer sig från hund till hund. Gorbatjov är inte enda hund jag haft, som gjort på det här viset. Så småningom blev Gorbatjov dubbelchampion och var det någonting som hindrade honom från att nå de riktigt höga poängen på jaktprov, så var det att han var för ihärdig. Gorbatjov avgjorde för det mesta själv när jakten skulle sluta, det överlät han inte åt mig.

En riktigt bra älghund behandlar inte alla älgar på ett och samma sätt, från gång till gång. Den läser av situationen och hanterar den utifrån älgens plats och beteende. För att en hund skall kunna variera sätt behöver den en erfarenhetsbank och en låda med många verktyg i. Själv kan hunden inte skaffa sig denna verktygslåda så det är där som jag som ägare kommer in i bilden.

Många moment i jakten kan jag inte lära hunden och det är går många gånger heller inte att påverka hunden, då vi är långt ifrån varandra. Det jag däremot kan se till är att ge unghunden många tillfällen i skogen, så att den utifrån olika situationer skaffar sig sin egen erfarenhetsbank

Det är ingen slump att en stövarjägare är mycket i skogen med sin hund. Haren är expert på att finna sätt att lura bort stövaren. Då är det en klar fördel, att ha erfarenheter från tidigare och liknande situationer, situationer som den känner igen sen förut.

När jag börjar med att släppa unghunden på älg tar jag det relativt lugnt. I början blir det korta pass med ett par dagars mellanrum mellan varje tillfälle. Huvudet ska vara med och hunden ska vara på hugget. Längden och intensiteten på släppen ökas i takt med att unghunden mognar för uppgiften. Där får man känna sig för, det ska hela tiden vara intressant och roligt.

Den 21 augusti var Blomskogens Vas, ett år och fyra månader gammal, första ”skarpa” dag i skogen, där målsättningen var att jobba med älg. Under några första veckor var ute var tredje dag, en dags släpp, sedan fick han vila i två dagar och så höll vi på. Längden på träningspassen ökades succesivt, från att i början ha varit cirka tre timmar långa. När Va kändes mer mogen gick vi ut varannan dag. Det är viktigt att hålla koll på att det inte blir för mycket, hunden ska kännas på hugget och hela tiden vara glad och intresserad. Stunderna i skogen får inte bli negativa, för då gör träningen klart motsatt verkan.

En löshund går mycket väl att likna med en elitidrottare. Hårda fysiska ansträngningar och tekniken blir alla de moment som jag vill att den ska genomföra. När jag jagar in en hund så försöker jag följa en plan och ha ett förutbestämt mål med varje enskilt släpp. Naturligtvis så är det ingenting som går att följa slaviskt men jag tycker att det underlättar mycket att jobba på det viset.

I ett senare stycke diskuterar Bosse vikten av att välja rätt jaktområde.

Val av jaktområde

Normalt när jag jagar väljer jag mark och område utifrån vad som ska jagas. Nu, jag går ut med en hund som ska jagas in, väljer jag såt med utgångspunkt på vad unghunden ska träna på, just den dagen. När jag börjar med en oerfaren hund försöker jag hitta älg fort och lätt. Och det gör jag naturligtvis enklast genom att åka till marker där det finns mycket med älg. Lätt att säga, men ofta har jag några olika valmöjligheter, där älgtillgången är varierande.

Väl framme så tar jag med mig hunden i koppel och går en bit, innan jag släpper den. Jag vill inte att hunden ska hitta älgar som redan är störda. Och jag vill framför allt inte bygga in ett mönster som innebär att hunden, i sin iver, drar rätt ut. Att gå en liten bit, tillsammans, avdramatiserar stunden att få komma loss.

Självklart går vi i mot- eller sidvind, allt för att underlätta för hunden att känna lukten av älgarna på avstånd. Samtidigt minskas risken för att älgarna får vittring av oss. Jag släpper aldrig och då menar jag verkligen aldrig unghunden på ett spår eller på en älg som vi redan sett. Det är inbjudande, men misslyckas mer än 99 gånger av 100. Vi är ute för att finna en ostörd älg, som hunden på enklast möjliga sätt kan hantera.

Variera jaktmarker

Dags för nästa svårighetsgrad. När hunden har hittat och skällt älg ett antal gånger ändrar jag taktik. Förhoppningsvis är det nu befäst att det är älg som ska jagas. Nästa släpp åker vi på en mark där det är glest med älg. Nu är syftet att leta, att få söka ut ordentligt Det gör ingenting om vi går tomt några gånger. Men släpper vi vid flera tillfällen, utan att finna älg, så vänder jag tillbaka till de lättare markerna. Jag varierar sedan markerna som har mycket och med lite älg.

Skulle hunden i sin jaktiver träffa på och jaga något annat vilt, hare, rådjur eller skälla fågel, så gör jag ingen sak av det. Jag säger ingenting utan försöker bara ta den därifrån och gå vidare. Ingen bestraffning men ingen belöning heller.

Söket är vad det är, så här i början. När hunden är borta så står jag still. När hunden kommer tillbaka till mig så går vi framåt och det gör vi så länge vi är inom det område som hunden varit tidigare. Så fort den kommer på ny terräng stannar jag och låter hunden söka själv.

I det här stycket skriver Bosse om vikten av härdning när hunden har kommit lite längre i utvecklingen.

Härda hunden

Har hunden fått de rätta förutsättningarna och kommit en grundläggande bit i utvecklingen? Har den skällt älg längre tider, många gånger och förföljt dem och ställt om dem när de skenat? Ja, då är det full tid att börja härda den. Den ska både tycka om och tåla att jaga ofta och länge.

Får vi jakt på en besvärlig älg, som i svår terräng, går och står om vartannat. Det tar lång tid innan jag får min första chans att komma upp på ståndet. Då skulle jag inte bli särskilt glad om hunden då bryter och kommer, precis innan jag ska starta första ansmygningen. Detta är en stor orsak till att jag vill ha hundar som jagar ända tills dess att jag ber dem sluta.

Med att härda en hund menar jag att den ska tåla och tycka om att skälla länge. Det tränar jag genom att låta en hund jobba för sig själv, på ståndet. Den får klara sig själv, utan min kontakt och påverkan. Först efter många timmar går jag dit.

Ett annat sätt är att jaga full dag. När jag kopplat hunden och normalt skulle varit färdig, så åker vi en liten bit, stannar och släpper på nytt. Och det gör vi oavsett vad tiden är eller hur länge som den redan skällt.

Ett tredje sätt att härda en hund är att jaga den flera dagar i sträck. All sådan här ”tuffare” jakt måste göras med känsla. Det gäller att öka träningspassen succesivt och väl känna till hundens dagsform och totala kapacitet. Jag måste försäkra mig om att den fått i sig sin mat, vätska och att den fått sin behövliga vila. Att ”härda” en hund är ingenting som jag gör varje vecka. Det är någonting som jag stoppar in i programmet, då och då.

Fotnot: Boken planeras att släppas under våren 2026.

Är ni intresserade av att förhandsboka ett exemplar?
Mejla order@vildmarken.se med rubriken ”Löshund”.