Ad

Felix Frey på pallen i Frankrike

Årets europeiska mästerskap för Hobie–kajaker gick av stapeln 7–9 september i sjön Lac de Lacanau i sydvästra Frankrike. Jonny Areskoug fick följa med Sveriges representant Felix Frey på en spännande resa – från de taktiska och tekniska förberedelserna till att på nära håll följa Felix ute på vattnet under två nervkittlande tävlingsdagar.

Det är nästan kusligt stillsamt. Vid vattenbrynets vasskantade stränder reser sig skogens höga tallar över oss med en öronbedövande tystnad. Solens värmande smekningar jagar sakta bort den arla morgontimmans spretande fingrar av dimma. Medan timmarna sakta flyter på slukas vi, bit för bit, av ett gyllengult sken. Men i min själ är det nattsvart. Tvivlet har slagit klorna i mig och tankarna river djupa sår i mitt sköra självförtroende. Medan vi bländas av den obarmhärtiga sydeuropeiska solen drunknar jag i svärtan av ett annalkande misslyckande.

”Äntligen! Jag har hugg!”

Felix plötsliga utrop väcker mig ur mina dystopiska tankar. Fajten är intensiv men snabb. Ett tiotal sekunder senare ligger en liten gädda och sprattlar friskt i håven.

– Den ser ut att vara godkänd, säger Felix. Fy fan vad skönt! Jag hade nästan börjat ifrågasätta meningen med livet.

Själv vågar jag inte yttra vad som farit igenom mitt eget huvud.

Snipan mäter in på 62 centimeter. En i vanliga sammanhang blygsam fångst, men här och nu betyder den allt i hela världen. Morgonens taktik har betalat av sig för Felix som kvällen innan bestämde sig för att gå all in på att fånga en av sjöns svårflörtade gäddor. Lac de Lacanau i sydvästra Frankrike är inte direkt känd för sina grova, huggvilliga madammer. Tillsammans med abborren utgör gäddan en av Hobie Fishing Euros två tävlingsarter, vilket gör den ovärderlig med sin långsmala kroppsbyggnad.

– Nu är vi på banan. Kan jag bara fylla pappret med abborrar så kommer jag ligga bra till, säger Felix förväntansfullt innan han släpper tillbaks snipan i vattnet för att fortsätta fiska av vasskanten.

Den fokuserade blicken skvallrar om att det bara är ett enda mål som gäller i år – att vinna hela skiten.

Fiskeparadis utanför Bordeaux

Två dagar tidigare är det en betydligt mer avslappnad Felix Frey som välkomnar mig till ett gråmulet Bordeaux. Ett par månader har sakta passerat sedan jag bestämde mig för att följa med honom till Hobie Fishing Euros, Europas största kajakfisketävling. Tävlingen arrangeras för femte året i rad och närmare 50 deltagare från tolv länder deltar, trots att tävlingsorten i sista sekund fick ändras från Spanien till Frankrike på grund av strul med de spanska myndigheterna. I prispotten ligger en flygbiljett till nästa års världsmästerskap i USA.

– Vi väntar på en kompis till mig, han kommer skjutsa oss till vår stuga, berättar Felix.

Kort därefter dyker Alexander Bakker upp, en holländsk Hobie–återförsäljare som mycket väl kan vara den mest generösa och gästvänliga människa som jag någonsin träffat. Efter fem minuters bilfärd har han beslutat att Felix ska få låna hans splitternya Hobie Outback under tävlingen, fullt utrustad med de nödvändigaste attiraljerna.

– Men vad ska du fiska med? undrar Felix.– Men vad ska du fiska med? undrar Felix.

– Jag tar min reservkajak. Du som är duktig, som har en riktig chans att vinna, ska fiska med de bästa förutsättningarna, slår Alexander frikostigt fast.

– Du är en riktig hjälte, Alex!

Det ska visa sig att det varken är första eller sista gången Felix eller jag yttrar den meningen. En timmes bilfärd senare är vi framme vid vår stuga. Hobie har bokat upp en del av campingen Le Tedey, ett litet semesterparadis precis vid Lac de Lacanaus stränder.

– Du är en riktig hjälte, Alex! Det ska visa sig att det varken är första eller sista gången Felix eller jag yttrar den meningen. En timmes bilfärd senare är vi framme vid vår stuga. Hobie har bokat upp en del av campingen Le Tedey, ett litet semesterparadis precis vid Lac de Lacanaus stränder. När skymningen övergår till mörker klingar skratten och de glada tillropen långt in på natten.

Bassfiske i Florida?

Att fiska i en totalt okänd sjö i ett främmande land är, föga överraskande, långtifrån enkelt. Under den officiella träningsdagen blir Felix varse att Lac de Lacanaus indigofärgade vatten döljer oändligt av djuphålor, grynnor, branter och långgrunda gräsvikar,  med andra ord en högst varierande sjö. Genom att ladda ned en djupkarta över sjön från C–Map Genesis får han snabbt en ovärderlig överblick, innan vi ens sjösatt våra kajaker.

– Jag tror att vi börjar med att följa efter de andra tävlande och se framför allt var fransmännen väljer att fiska, säger Felix.

Nästan samtliga deltagare har trampat ut till sjöns djupare delar och fiskar av branterna. Men när vi når dit visar sig resultaten av vertikalfisket vara magert.

Nästan samtliga deltagare har trampat ut till sjöns djupare delar och fiskar av branterna. Men när vi når dit visar sig resultaten av vertikalfisket vara magert.

En halvtimmes förflyttning senare upptäcker vi att en av vikarna som pekats ut i appen har en kanal till ytterligare en inre vik. 50 meter senare känns det som att vi hamnat på en helt annan kontinent.

– Wow, det känns verkligen som om vi befinner oss i Florida, utbrister Felix.

Viken känns stekhet. En slags nate täcker stora delar av den Louisianaträskfärgade vattenytan och det fullkomligen vimlar av betesfisk. Det dröjer knappt fem minuter innan Felix har sin första kontakt. Men fisken släpper.

– Det coola är att det finns black bass här i sjön. Det hade varit så fräckt att få fånga en sådan, det har varit en av mina drömmar länge, berättar Felix entusiastiskt medan jag febrilt knäpper hundratals bilder.

Men trots en kontakt, synlig betesfisk och ett fåtal retliga ytplask precis utom räckhåll uteblir huggen. Framåt kvällen stiger vi i land – med knappt en fisk och noll självförtroende – lagom till tävlingens incheckning och den officiella invigningen av Hobie Fishing Euros 5.

– Nu vet vi i alla fall var vi inte ska fiska imorgon, säger Felix med ett snett leende när vi pustar ut med varsin öl tillsammans med solnedgångens löften om en bättre morgondag.

En krossad dröm ledde till fiskeintresset

Det är ofta tillfälligheter som pekar ut vilken riktning våra liv tar. I Felix fall var det en felbedömd backflip som slutligen satte punkt för en skadefylld satsning mot att bli professionell skidåkare. Med sönderslitna knän och snedbelastade diskar i ländryggen riktades hans fokus allt mer mot barndomens genomgående hobby – sportfisket.

– Fisket har alltid funnits där för mig, men från början var det mer ett komplement till skidåkandet när vintersäsongen var över, än en seriös hobby. Det var först för sex år sedan som jag började satsa på detta. Jag gör aldrig något halvhjärtat, berättar han.

Det var mormor Marianne som stakade ut vägen för lilla Felix. Efter ett besök i Svängsta under husbilssemestern återvände hon med varsitt Abu Garcia–set till sina ivriga barnbarn. Redan samma dag åkte familjen ut till Häradsskär. Från en berghäll lyckades Felix fånga sin allra första fisk – en ryggkrokad mört – med klassiska Reflexspinnaren.

– Efter det var jag fast. Somrarna spenderade vi ofta vid vår sommarstuga i Gryts skärgård. Där fick jag och min bror hjälpa yrkesfiskarna att vittja sina garn och att tömma sumpen. Vi fick chansen att på nära håll studera gäddor, abborrar och andra arter såsom havsöring och torsk. Det födde mitt intresse att fortsätta fiska, berättar Felix.

Sin allra första gädda fick han i sjön Glan, några mil utanför uppväxtstaden Norrköping. Det var också här som han lade grunden till att bli den mångsidiga sportfiskare som han är idag. Med ihärdigt sparande av studiebidraget fick han till sist råd med att köpa en gammal Buster med ett svartvitt, enkelt Lowrance-ekolod. Det dröjde inte länge förrän Felix Frey blev ett återkommande namn i sportfiskeforum med många fina storfiskregistrerade gösar. Höjdpunkten kom när han lyckades guida upp en elvakilosgös åt en kompis.

– Jag tror att gösfisket utvecklade mig till den sportfiskare jag är idag.

Det var inte i närheten av att vara ett mängdfiske, utan istället byggde man upp ett tålamod och ett mindset av att ständigt söka fisken. Du lärde dig att läsa av ekolodet. Det har gett mig en stor grundförståelse för hur jag ska ta hjälp av just elektroniken i mitt fiske. Det var fiske med ekolod i stora insjöar som formade mig till den sportfiskare jag är idag, resonerar Felix.

Plötsligt händer det

Två timmar har passerat sedan Felix fotade och släppte tillbaka gäddan. Med förnyad energi har han driftat och fiskat av sjöns västra frodiga vasskant – men förgäves. Klockan börjar närma sig ett när vi kommer fram till en grund gräsvik som inhyser lokalbefolkningens segelbåtar. Den obarmhärtiga solen står i zenit. Medan vi glider mellan de tillsynes slumpmässigt förankrade båtarna följer plötsligt en stor skugga efter Buster Jerken in till kajaken.

– Oj! Det var en stor borre! utbrister Felix.

Jerkbetet byts ut till en enkel men effektiv Myranspinnare. På första kastet smäller det. Inom några minuter har Felix fyllt papperet med tre godkända abborrar. Samtliga är över 25 centimeter, mer än väl godkända tävlingsfiskar. Begreppet zero to hero har sällan varit mer passande. Den dystra stämningen från morgontimmarna är som bortblåst. Felix tar även ett strategiskt beslut; att fortsätta fiska med Myran som kan ge hugg från såväl abborre som gädda. Allt för att maximera möjligheterna att få fisk.

– Gäddorna verkar inte vara så stora här. Jag tror att jag har större chans om jag fiskar med ett mindre bete. På det här sättet kan jag också uppgradera mina borrar, säger han.

Ett klokt beslut, ska det visa sig.

Tävlingsfiske handlar nästan uteslutande – mellan tummen och pekfingret – om att kontinuerligt ta rätt beslut och att befinna sig på rätt plats vid rätt tillfälle. Slutar det hugga har du som tävlande två val: att tro på platsen och fortsätta nöta på eller att söka nya jaktmarker. I en ny sjö under nya omständigheter är det ofta intuitionen som får avgöra – ska du lägga tid på att fiska eller transportera dig? Just nu är Felix fingertoppskänsla outstanding. Varje ny plats vi kommer till fiskas av i snabb takt, kasten sprids ut som en solfjäder och händer inget inom några minuter så trampar vi vidare.

Vi får syn på ett par konstgjorda, kvadratiskt formade öar mitt ute i sjön. När vi närmar oss visar ekolodet att öarna omgärdas av kraftiga branter – ett perfekt ställe att söka predatorer.

En båt närmar sig i snabb fart. Det är Hobies mediastab som till sist lyckats lokalisera Felix. Medan de fotograferar honom på avstånd frågar de ut mig om hur det har gått än så länge. Deras ansiktsuttryck när de får höra Felix nuvarande resultat säger mer än tusen ord – han ligger helt klart bra till.

– That’s impressive, säger till slut Tim Strijbosch, mediaansvarig för tävlingen, kryptiskt.

Och ännu mer imponerande blir det. Kort efter att Hobie–båten lämnat oss i jakten på andra deltagare så höjer Felix sin totallängd med ytterligare sju centimeter när han lyckas lura upp en fin abborre på 38 centimeter. Med 157 centimeter i totallängd måste han vara bland de bästa.

– Får jag en godkänd gädda till nu så kommer jag utan tvekan leda tävlingen inför imorgon, tror Felix.

På gränsen att diskvalificeras

Det är inte alltid bra att inse att man innehar en topposition. En välfungerande strategi kan omkullkastas, drastiska beslut tas. Det händer även den bäste. Särskilt i pressade situationer.

Tiden börjar rinna ut. Klockan är 14:30 och om en och en halv timme måste Felix vara tillbaka och registrera sina fångster. Annars riskerar han att bli diskvalificerad. Efter en hel dags fiskande befinner vi oss långt bort från tävlingens startpunkt. Trots detta vill han att vi ska fortsätta pusha på, och tar sikte mot en grund gräsvik ytterligare en halv kilometer bort.

– Här måste ju bara finnas gädda!

Med nästan manisk frenesi fiskar Felix av vassremsa efter vassremsa, näckrosbälte efter näckrosbälte. Myran ersätts av Buster Jerk, men huggen uteblir.

– Har du koll på tiden Felix? frågar jag försiktigt efter en halvtimmes fruktlöst hamrande. 

– Jadå, det är lugnt, får jag till svar.

Med ömsom svordomar och ömsom lovord över vikens möjligheter fiskar Felix som i trans. Mina upprepade påminnelser om att tiden börjar rinna ut verkar inte bita på Norrköpingssonen. Han har drabbats – av fiskefeber.

Med knappa halvtimmen kvar inser han sitt misstag. Tävlingscentralen är fem kilometer bort. Med paniken som efterhängsen följeslagare börjar han trampa, hårt och skoningslöst. Efter bara ett par hundra meter börjar mina ben pulsera av mjölksyra. Jag orkar helt enkelt inte haka på Felix våldsamma tempo. 30 grader och stekande sol har slutligen tagit ut sin rätt. I fjärran ser jag en skugga som krymper för varje minut. Felix gör det enda rätta och lämnar mig åt mitt öde. Men kommer han att hinna?

40 minuter senare trillar jag nästan av kajaken när jag landstiger vid strandkantens vattenbryn. Mina ben är som gelé. Av Tim får jag höra att Felix nästan förlorade medvetandet när han anlände. Hade inte hjälpsamma konkurrenter stöttat honom hade han inte klarat av att lämna in sitt minneskort och sin personliga tagg till tävlingsledningen. Men han kom för sent – med en minut. Som straff dras en centimeter från Felix ihopfiskade totallängd.

Efter första dagen ligger Felix på en god andraplats med sina 157 centimeter. Fransmannen Patrice Gotti leder med 170 medan landsmannen Frederic Portner placerar sig något under med 130. Överlag har deltagarna haft det tufft i den exotiska höstvärmen – och väderprognoserna inför morgondagen tyder på än värre, dock motsatta, förutsättningar.

Svårare att tävla i kajakfiske

Det är två trötta svenskar som stupar till kojs den kvällen. Att kajakfiske – och särskilt tävlingsfiske under tidspress – suger på krafterna råder det inget tvivel. Utöver den psykiska påfrestningen med att leverera inte bara godkända, utan även stora fångster tillkommer ytterligare ett moment – den fysiska prestationen.

Att dänga tunga gummibeten en hel dag kan vara nog så tröttsamt för axlarna. Att göra samma sak men dessutom paddla eller trampa en mil, och det i rask fart, är något helt annat. Just denna skillnad är storheten med tävlingsfiske med kajak, anser Felix.

– Det är otroligt fysiskt krävande, speciellt om du tävlingsfiskar och ska täcka av stora områden, säger han och fortsätter.

– Du lägger till ett moment till fisket som gör det svårare; det fysiska men också att hantera allt runtomkring. Det är svårare att håva en fisk i en kajak, svårare att mäta, helt enkelt svårare att hantera en fisk. Och du kan inte ta med dig lika många grejer. Du lägger till en svårighetsgrad till fisket, skulle jag vilja påstå, tycker Felix.

Förutom den fysiska prestationen tillkommer även ett krav på en tydlig och välplanerad strategi. Till skillnad från dagens sportfiskebåtar så går inte en trampkajak i 40 knop. Med andra ord måste man som tävlingsfiskare hushålla med tiden. Hur långt är det värt att transportera dig?

– I våras när jag deltog på Hobie Fishing Worlds i Åmål så spenderade jag en timme enkel resa på att ta mig till områden som jag visste att det fanns goda bestånd av gädda vid. Det är en avvägning – är belöningen tillräckligt stor kan det vara värt att försaka fisketid för att ta dig till hetare ställen, säger Felix.

Blixtar och dunder

Det är med förskräckelse som vi guppar fram i kajakerna. Morgonens förtrollande rosa pastellhimmel har ersatts av mörka, hotande moln. Enligt min väderapp är vinden uppe i 8 m/s. Runt sjön slår blixtarna ner. Vilken sekund som helst avbryts tävlingen.

Efter tio minuters ovisshet drar ovädret äntligen förbi och ersätts istället av ett iskallt hällregn. Två timmar har passerat utav den sista tävlingsdagen och fisket är stendött.

– Det kommer bli otroligt svårt idag, konstaterar Felix.

Vi befinner oss, på grund av vädrets makter, bara ett par hundra meter från startplatsen. Kilometerlånga vassbälten tar vid där sandstränderna slutar. Liksom gårdagen väljer Felix att försöka få en gädda på pappret. Ett par stycken kommer upp men båda är för små, knappa halvmetern långa. Bara ett tiotal meter från Felix fiskar en portugis och en fransman av samma vasskant. Men huggen uteblir i det strilande regnet. Samtidigt är Felix lugn. Vädret drabbar inte bara honom utan alla deltagare.

– Sim! Peixe! Yeees!

Portugisens lyckovrål är svårt att undgå. En stor abborre, närmare 40 centimeter, lyfts till skyarna. Ett nybörjarmisstag utan dess like. Snabbt trampar Felix och fransmannen till fångstplatsen och börjar själva fiska av branten någon meter utanför vassen. Resultatet låter inte vänta på sig. Felix får upp en bättre abborre innan huggperioden dör ut igen. Efter ett par timmars fiskande tar han slutligen sin tredje abborre för dagen på en svart Renztail Perch–jigg som han långsamt studsar längs botten. Tanken är att efterlikna sjöns mörka kräftor.

– Nu har vi en timme på oss att fånga en gädda, säger Felix.

Med så kort tid väljer han att återgå till alla gäddfiskares första erfarenhet. Enträget vassfiske står på menyn. När en halvtimme återstår så händer det som bara inte får hända.

– Hugg! Nej, den lossnade! skriker Felix vemodigt.

En gädda på 80–plus tar Buster Jerken precis intill kajaken – men krokarna sätter sig inte…

Lottlösa trampar vi oss tillbaka till målgången.

Den tappade gäddan visar sig bli kostsam. Dessutom underkänns en av Felix abborrar på grund av otydligt foto. Stjärtfenan syns inte tillräckligt tydligt och fisken når därför inte minimimåttet på 22 centimeter.

På prisceremonin är stämningen hög. Trots trötta, värkande och nedkylda kroppar är deltagarnas humör strålande. När det är dags att utropa topp tre är Felix namn fortfarande onämnt.

– På tredjeplats finner vi en erfaren tävlande, tillkännager tävlingsansvarige Gero Priebe…– Felix Frey från Sverige!

Applåderna är rungande. En glad men ändå tillbakadragen Felix går upp på scenen och tar emot sina priser. På fotona ser man en medtagen leende tredjepristagare. Besvikelsen är knappt skönjbar men ligger ändå där, begravd under ytan. I ögonen speglar sig redan revanschlusten.

Nästa år. Då jävlar.

 

Inlägg av: Magnus Skoglund den 2019-05-27

Se även ...

Prenumerera på Magasin Vildmarken!

Få tidningen före alla andra - direkt till din e-post! Starta din kostnadsfria prenumeration* på Magasin Vildmarken genom att fylla i din e-postadress nedan!

*Du kan även få erbjudanden och nyheter från samarbetspartners.
Din prenumeration är helt kostnadsfri och kan avslutas när som helst.

Magasin Vildmarken #10

November är här och omslaget pryds den här gången av Alexander Nordin. Alexander, som till vardags är säljare på Aimpoint, var en av de lyckligt utvalda deltagarna i Wild Boar Fever X – en film som nyligen hade premiär och som bjuder på högintensiv vildsvinsjakt och skytte i världsklass.
Läs tidningen »

Inskjutningstavlor

Spara tid vid inskjutning med hjälp av Vildmarkens egendesignade inskjutningstavla. Med våra tavlor kan du lätt se hur du ska justera på ditt kikarsikte.
Ladda ner »

 

Prenumerera på Magasin Vildmarken!

Få tidningen före alla andra - direkt till din e-post! Din prenumeration är helt kostnadsfri och kan avslutas när som helst. Genom att prenumerera godkänner du att även få nyhetsbrev från Vildmarken och samarbetspartners.


Invalid email
Detta fält är obligatoriskt.
Grattis! Nu är du prenumerant av Sveriges nya jakttidning.