Ad

Elevreportage: Iskall jakt med värmande resultat

Kylan bet i kinderna och termometern visade – 13 grader. Påpälsade som små Michelin-gubbar stod 16 förväntansfulla ungdomar från ForshagaAkademin och väntade på jaktstart. Det visade sig att det skulle bli en jakt med mycket vilt och spännande upplevelser. Text & foto: Elsa Hed i samarbete med ForshagaAkademin.

Det knarrade irriterande mycket under mina kängor. Jag gjorde allt för att det inte skulle låta för mycket. Fotsteg för fotsteg tog jag mig fram, sakta men säkert. Dovhjortarnas pustande och frustande hördes på långt håll inne i skogen. Det är nu jag känner på mig att det inte är långt kvar till dovhjortarna så jag gör min sista ansmygning som gällde där och då. 150 meter och där stod de i gläntan med den svaga januarisolen skinande mot dem.

”Det är nu eller aldrig”, tänker jag!

Men jag är tvungen att ta mig ytterligare några meter längre fram för att kunna skjuta ett säkert skott. Trots att vinden låg rätt och mina steg var så försiktiga som möjligt var det något som störde dem. Utan förvarning började deras halsar sträcka sig upp och blickarna blev stirriga åt mitt håll. På en sekund var de bara borta… Tomheten och besvikelsen kom i deras ställe… Här gällde det att ändra taktik till nästa dag…

På kvällen samlades vi i stugan och gick igenom eftermiddagens jakt. En efter en fick vi berätta vad vi hade sett och det konstaterades att vi hade sett cirka 240 djur totalt, varav det var det två hjortar och en räv som hade fällts. Vi gick även igenom en ny taktik så vi skulle lyckas med jakten dagen därpå. Vi kom fram till att vi skulle vara ute i god tid, sitta och vänta, och sedan börja smyga i gryningen – något som senare skulle visa sig vara lyckat.

Dag nummer två

Det är tidigt på morgonen och alla är spända och förväntansfulla på vad dagen har att erbjuda. Jag får ett meddelande av min klasskompis att det stack iväg tre dovkalvar från en plats i det området jag hade att smyga på, cirka 300 meter ifrån där de släppte av mig. Jag börjar smyga sakta för att inte skrämma iväg dem ännu längre bort om de bara har ställt sig i skogskanten. När jag väl börjar närma mig platsen så ser jag att det inte står några kalvar där. Eftersom de hade befunnit sig där precis innan så kan de inte ha sprungit så långt. Därför börjar jag leta upp en bra plats att sitta på vilket blev en liten höjd med en tall som ryggstöd. Jag lutar mig mot tallen och väntar spänt och hoppas på att få se kalvarna igen. På bössan har jag benstöd som jag fäller ut och placerar så att jag ska ha ett bra stöd om det eventuellt kommer ett lovlig vilt, vilket idag var dovkalv och räv. Efter att ha suttit i cirka tre timmar utan att få se ett enda djur ser jag hur det skuttar fram något ur skogen. Det visar sig vara en dovkalv. Tätt därefter kommer ytterligare två kalvar fram. Då jag ser att en av dem har en pensel under magen bestämmer jag mig för att försöka få läge på den, vilket jag snart får.
Knall och fall

Jag osäkrar och trycker av en smäll. Kalven lägger sig direkt i smällen och jag mantlar i ett nytt skott samtidigt som jag tittar mig omkring ifall de andra två kalvarna står kvar, vilket de gör. Den ena står helt blickstilla med bredsidan mot mig och bara stirrar. Jag tycker att det känns säkert att skjuta igen då jag visste att kalven jag skjutit på innan var död. Så jag skjuter. Kalven tar några steg i sidled och faller sedan ihop den med. Jag meddelar min lärare att jag hade skjutit två kalvar och att bägge ligger på plats. Detta var mina två första dovvilt och ett jaktminne jag sent kommer glömma.

Jag hade stora förhoppningar inför andra sittningen på dag två. Jag blev tilldelad ett fint pass som var placerat i en mycket fin dovvilts-biotop med lite berg och fin blandskog.

Jag blev avsläppt cirka 300 meter innan platsen och började min svåra smygning in mot passet. Det sprakade under kängorna från den skare som låg uppe på den fina snön. När jag tittar en sista gång på min mobil för att se på kartan hur långt jag hade till passet såg jag att det bara var hundra meter kvar. Jag gjorde mig i ordning och lämnade mitt vapenfodral under en gran.

När jag kom fram till passet klättrar jag upp i det snöfyllda tornet som gav ifrån sig en massa läten. Efter en dryg timma, i den vinterkyla som gjorde att jag började tappa känseln i mina fingrar, så hör jag hur det är något som kommer. Mycket riktigt, bakom tre granar kommer det först en kalv, en spetshjort och till sist ytterligare en kalv.

Spänningen stiger inom mig och jag känner hur pulsen bara blir högre och högre, men kalvarna och hjorten stannar tyvärr bakom en stor gran som täcker dem.

Jag sitter, ivrig men stilla, och väntar på att de ska kliva fram. Efter några minuter kommer det en ensam kalv från höger sida och går mot de andra och jag sitter med bössan mellan dessa hjortar. Efter ytterligare några minuter ställer sig den ensamma kalven framför mig och där kom min chans.

Jag osäkrar så försiktigt jag kan med mina frusna fingrar och kramar av ett skott. Allt gick bra och den la sig med en gång.

Eftermiddagen innan vi skulle ut tittade vi på kartan på de ställen vi skulle smygjaga på. Jag fick ett väldigt bra ställe som slutade med hög puls och ett stort leende på läpparna. Det var min första smygjakt och jag hade stora förväntningar då jag hade hört mycket bra om Boo egendom och deras viltrika marker.

Jag blev avsläppt drygt 250 meter ifrån stället dit jag skulle smyga fram. Jag stod och väntade en liten stund så det hann lugna sig och började sedan sakta, sakta smyga fram. Det tog sin tid att smyga fram då snön knarrade hårt under mina kängor, klockan tickade och det började skymma på lite. Jag kom fram till en plats där solen fortfarande lyste lite på mitt ansikte. Jag satte mig ner och väntade på en plats där jag kände att allt stämde. 100 meter bort skymtar jag något När jag kommer närmare och jag kan se och avgöra så konstaterar jag att det är tre ståtliga dovhjortar som kommer. Pulsen börjar pumpa på mig och benen börjar skaka.

Då ser jag att hjortarna börjar vika av.

”Nej skit! Kom tillbaka”, tänkte jag och efter några sekunder så började de vika mot mitt håll. Jag började titta noga på hjortarna, tankarna började flöda då vi pratade innan vi åkte ut hur stor den skulle vara för att jag skulle få skjuta.

Vi hade 1 kapital som vi fick skjuta, så jag tittade extra mycket på den största och tänkte ”shit den där är stor alltså”…

Min första dovhjort

Jag tänkte att om den kommer inom bra räckhåll och om allt stämmer och känns bra så skjuter jag, men den höll sig lite undan. Till slut kom den i ett bra läge och jag sköt. Jag såg att skottet tog bra, men den sprang iväg bakom stenar och skog vilket gjorde att jag inte riktigt såg vad som hände efter det. Tankarna började snurra och jag började gråta. Jag tog kontakt med eftersöksjägaren och han gav mig tillåtelse att gå fram och titta. Jag började sakta gå fram till skottplatsen och fick se att där var blod. känslan och tankarna som kom var att: ”Shit, jag har skjutit min första dovhjort.”

Jag gick efter blodspåret och när jag tittade upp fick jag se att den hade lagt sig bredvid en björk. Jag sprang fram. Tårarna rann av glädje av att jag hade fått fällt min första dovhjort. Jag kom fram och tittade på den och glädjen var enorm. Jag meddelade de andra var skovelhjorten låg.

Efter en stund så var jakten avbruten och alla samlades vid boendet och många grattis och kramar blev det. Per Thelin sa till mig att detta var en av de största hjortarna som de har på markerna och därefter fick jag två streck med blod i ansiktet för att jag hade skjutit min första dovhjort.

Efter två dygn på Boo egendom vände vi hemåt, många erfarenheter rikare. Med oss i bagaget hade vi åtta kalvar och en kapital dov. Många av deltagarna fick bita ihop riktigt på grund av kylan, men det blev ändå ett värmande resultat.
Alla är otroligt nöjda och glada efter vad dagarna hade erbjudit oss. Nu återstår bara tillvaratagandet av djuren under de närmsta dagarna, för att omvandla resultatet till en god produkt.

Inlägg av: Staffan Johansson den 2018-03-18

Se även ...

Inskjutningstavlor

Spara tid vid inskjutning med hjälp av Vildmarkens egendesignade inskjutningstavla. Med våra tavlor kan du lätt se hur du ska justera på ditt kikarsikte.
Ladda ner »

Delbetala din kurs

Hos Vildmarken kan du delbetala din kurs genom Wasa Kredit, upp till 36 månader räntefritt!
Läs mer »

Vildmarken-bloggar

Premiär för bloggar på Vildmarken.se! Vi har valt ut ett gäng hängivna jägare, och fler tillkommer, som kontinuerligt kommer att dela med sig av sina jaktäventyr och allt där till på vår hemsida.
Till bloggar »

 

Prenumerera på Magasin Vildmarken!

Få tidningen före alla andra - direkt till din e-post! Din prenumeration är helt kostnadsfri och kan avslutas när som helst. Genom att prenumerera godkänner du att även få nyhetsbrev från Vildmarken och samarbetspartners.


Invalid email
Detta fält är obligatoriskt.
Grattis! Nu är du prenumerant av Sveriges nya jakttidning.