De flesta jägare har drömmar som bara väntar på att få förverkligas och vi kommer framöver att bjuda på glimtar från våra bästa jaktupplevelser. Fjolåret bjöd på många höjdpunkter och en sådan var onekligen när vi fick jaga bison tillsammans med Klas Henriksson från Roslagens Jakt & Vilt.
Drömmen om bison
De flesta jägare har drömmar som bara väntar på att få förverkligas och vi kommer framöver att bjuda på glimtar från våra bästa jaktupplevelser. Fjolåret bjöd på många höjdpunkter och en sådan var onekligen när vi fick jaga bison tillsammans med Klas Henriksson från Roslagens Jakt & Vilt. [Text & foto: Staffan Johansson]
Bisonoxen klassas som ett av de farligaste vilda djuren på andra sidan Atlanten – och i nationalparkerna skadar och dödar de långt fler besökare jämfört med exempelvis grizzlybjörnar. Jag fick på förhand veta att dessa mäktiga djur kan ta sats och attackera ifall de känner sig hotade, ofta med dödlig utgång för jägarna, och jag kände tydligt hur pulsen började slå allt hårdare när vi närmade oss jaktområdet.
Jag har jagat i hela mitt vuxna liv och det är numera inte så ofta som jag upplever just den känslan. Men för att jaga ett vilt man aldrig tidigare skådat, som dessutom kan ha en levandevikt som en mindre stadsjeep, så är det kanske naturligt att det kändes lite i knäna när vi för första gången fick syn på dem, intill en frusen bäck. Med mig hade jag min bror och min far och det var tydligt att det var speciellt även för dem – och stor skillnad från jakterna som vi brukar vara ute på hemma i Värmland. Från håll och med blotta ögat såg det först ut att röra sig om en snötäckt jordhög, men guiden visste bättre och snart var även vi andra förvissade om att det rörde sig om en grupp med bison i varierande storlekar. Det var dagsvila och snön vräkte ner från himlen när guiden berättade om de mäktiga djuren. Enligt honom kan mankhöjden ligga på mellan 1,5 och nästan två meter på vad som ofta räknas som det just nu största levande landdjuret i Nordamerika.
Som vid all jakt, inte minst vid troféjakt, är det inte ett lätt jobb att avgöra vilken individ som man får eller ska skjuta – och trots att vi nu hade lokaliserat dem så skulle det visa sig vara en tuff uppgift att få någon av dem på fall. Vi stod på håll, uppskattningsvis ett par hundra meter bort. Vi intog en lägre position och kikarspanade länge på dem. På grund av markförhållandena förstod jag att det inte var någon idé att försöka smyga sig ännu närmare, istället gjorde jag mig skjutklar med benstödet på plats.
Anade oråd
Flocken bestod av ungefär tio djur och en av de mindre i gänget reste snart på sig och blängde rakt på oss. Vår sikt var begränsad på grund av väderförhållandena, men signalerna var tillräckligt tydliga för att vi skulle börja ana oråd. 
Snart därpå reste sig hela gruppen, samtidigt som vi i ett något stressat ögonblick försökte hitta en skjutbar individ. Men tillfället var snart borta då de nästan likt en grupp av enorma vildsvin (i mina ögon) dundrade iväg och in i den täta granskogen. Skottchansen var borta, men jag kunde ändå inte låta bli att dra på smilbanden efter att för första gången ha fått uppleva äkta amerikanska bisonoxar. Det är nämligen en dröm som jag har burit med mig ända sedan jag tog min jägarexamen.
Vi gick fram till platsen där urtidsdjuren hade haft sin dagsvila. Även om chansen fanns att hitta fler grupper, så verkade guiden mer än bestämd gällande att vi inte skulle låta denna grupp glida oss ur händerna. Planen blev att vi skulle spåra dem. De hade måhända fått syn på oss, men förhoppningsvis inte fått vind av oss och på så vis fanns det en stor chans att de snart skulle finna en ny plats att fortsätta sin dagsvila på.
Dagen fortsatte i lugnt tempo. Det tog ett par timmar innan vi åter kunde skymta dem. De var nu några 
hundra meter framför oss. De rörde sig fortfarande på rad, i måttligt tempo. Vi lade om vår plan. Vinden var minimal och vi såg vår chans att försöka korsa deras väg genom skogen i hopp om att hitta en bra plats att åter möta dem på, något som skulle visa sig vara lättare sagt än gjort. Terrängen var stundtals oförlåtande, speciellt när man som jag inte direkt slitit ut magnetremsan på gymkortet på sistone. Nu hoppades vi att klungan av bison skulle följa sin rutt, och enligt guidens tidigare erfarenheter så hade han stor tro på att de emellertid skulle korsa vår position. Frågan var dock om de skulle göra det innan mörkret föll.
Satt på helspänn
Snöfallet hann avta något innan vi åter skymtade dem. Jag satt nu på helspänn och plötsligt var tidigare strapatser som bortblåsta. Jag har tidigare fått förklarat för mig att jakt på bison är en utmaning, och att fälla en är en annan. Det är tuffa djur, klassat som ett ”dangerous game” och att få dem på fall fort är onekligen att föredra.
Bössan jag hade med mig var min Blaser R8 i kaliber 7 mm Remington Magnum. Det är en kaliber med 
relativt liten kula, men med en hög utgångshastighet och en enorm anslagsenergi och genom åren har den kommit att bli min absoluta favoritkaliber. Valet av kula inför just denna jakt var desto svårare, men rekommenderat var en djupverkande sådan som lämpar sig för storvilt. Kulan blev den blyfria ECOSTRIKE. Även om koppar är lättare än bly, så är den svarvade kopparkulan betydligt hårdare än en klassisk, gjuten blykula, och avlämnar sin energi djupare i viltet. Jag var på förhand mer osäker vad gällde själva placeringen av skottet. Om jag var bekväm i det så var jag tillåten att skjuta oxen i skallen och så länge pulsen var hanterbar så var det skottet som jag hade bestämt mig för att satsa på.
Gruppen kom strax därpå fram ur ett närliggande skogsbryn, där vi för en stund sedan skymtade dem genom granarna. Det var när de kom ut på den öppna ytan, lunkande i ett långsamt tempo, som guiden tämligen fort kunde avgöra vilka som var skjutbara. Jag kunde välja på en av tre, den som jag fick bäst läge på. De varierade ganska mycket i storlek. Några kalvar var med i gruppen men det var tre herrar som tilldrog sig mitt intresse, och då särskilt den största….
Ruskade på sig
Några av dem hann passera oss och jag hade svårt att få klart bakom den jag ville skjuta eftersom de gick ganska tätt ihop. Jag släppte fram honom, kanske på 70 meter från oss, och siktade mitt i pannbenet – och skottet gick. Bisonoxen ruskade bara på sig, snurrade ett varv och fortsatte framåt, en minst sagt oväntad reaktion. Jag sköt igen och han föll till marken. Det var först ett par dagar senare, då djuret var flått, som jag fick klarhet i vad som hade hänt. Det första skottet hade tagit lite ifrån sidan eftersom jag släppte fram honom längre än vad som kanske var önskat. Det visade sig att kulan inte hade trängt in i skallen, utan snarare vinklat emot det kraftfulla pannbenet och gett oxen en rejäl omskakning. Det andra skottet sköt jag också från sidan, men då i tinningen vilket gjorde att kulan trängde in och oxen föll.
Hjärtekrossande ceremoni
Samtidigt som nästan glädjetårarna föll, och ett gemensamt firande ägde rum, insåg jag att något utöver det vanliga uppenbarade sig på skottplatsen. Även om de andra i gruppen ryggade något och vad jag trodde skulle innebära omedelbar flykt, så återsamlades hela gruppen på nytt, intill den döda oxen. Var och en samlades runt honom och en efter en försökte de få upp honom på benen.
Det var nästan hjärtekrossande att se och varken förr eller senare har jag varit med om något liknande under jakt. Jag har hört att liknande fenomen äger rum vid jakt på elefant, men det är dock inget jag själv kan bekräfta. På platsen var det tyst under någon minut innan gruppen valde att knalla vidare, trots att de omöjligt kan ha misstagit sig på vår närvaro. Detta var med andra ord en jakt med många och blandade känslor, men en sak är säker; jag är glad över att ha uppfyllt en av mina jaktdrömmar, en dröm som förverkligats av det svenska företaget Roslagens Jakt & Vilt.
Roslagens Jakt är kända för sin stora hundträningsanläggning i Almunge, men något som kanske inte är lika känt är att de dessutom anordnar jakter över hela världen; allt från vildsvinsjakt i Polen till säljakt i Sverige och till och med alligatorjakt i Florida!
Och vem vet, i framtiden kanske det även kommer arrangeras bisonjakter? Upplevelsen gav nämligen mersmak för alla som var med!
