Den sista bergsjakten – En jaktberättelse från Ryssland

2021-03-16

Den sista bergsjakten – En jaktberättelse från Ryssland

Bergsjakt på stenbock är bland de hårdaste jaktformerna som finns – och inte blir de lättare med åldern. Detta fick våra vänner Jens Kjaer Knudsen och Thomas Lindy Nissen erfara när de följde med Mike Quist på dennes sista tur.

Många kilometrar har avverkats under de senaste fyra timmarna och långsamt närmar vi oss målet. Vi följer en mindre flod som går genom dalen. Vi bär alla våra saker i ryggsäckar – och det är faktiskt, rent ut sagt, skittufft. Jag kan inte förstå varför vi inte rider, men det har visst något att göra med att vår 41-årige chefsguide, Kemal Batchaev, ”inte riktigt gillar gamla hästkrakar”.

Det har blivit dags för en paus och medan vi plockar vilda och välsmakande hallon nere vid floden så packar Kemal upp en kall kyckling och lite torrt bröd. Måltiden tillagar han på marken och snart ropar han på oss samtidigt som han pekar på kycklingen.

– Eat chicken, mumlar han och lyfter strax därefter armen i en kraftig vinkel och pekar på en bergsplatå högt ovanför oss.

– Where we will go, fortsätter han utan att göra en enda min.

Jag sväljer en torr bit kyckling samtidigt som jag funderar på ifall det var ett misstag att följa med de två danska jägarna på denna bergsjakt i den kaukasiska delen av Ryssland. Jag har nämligen, förutom min vanliga packning, även 20 kilo kamerautrustning som ska med upp – det här kommer att bli en förbannat tuff tur.
Solen steker från en molnfri himmel och temperaturen överstiger, trots säsongen, normaltemperaturen under danska somrar. Varje steg drar ut syre ur musklerna och frambringar svettpärlor i pannan. Men vi närmar oss, meter för meter och minut för minut, platån och väl där väntar en påse oxkött med nudlar och några timmars sömn – något som onekligen känns mer och mer lockande.

Det är inte mer än en timme till solnedgång när guiderna, välorganiserat och med lugna rörelser, börjar sätta upp de fem små festivaltälten på den plana ytan, en plats som de med allra största sannolikhet kände till på förhand. Samtidigt ser vi ett gäng bockar långt där uppe. De är långt borta och högt uppe och det finns inte en chans att vi kan få skottillfälle den här kvällen. Men de är på väg ner för att inta föda på de närliggande gräsbevuxna sluttningarna och den observationen ger oss en antydan om var vi ska leta den kommande morgonen.

Nära och nästan

Guiderna är i full gång med att koka te, det är timmar kvar innan östhimlen får färg. Det är viktigt att vi får med oss allt vi behöver och att vi kommer iväg medan det är mörkt. Ju högre upp vi kan komma i skydd av mörkret, desto bättre blir våra chanser. Jens och Mike tar sällskap upp på berget och först på förmiddagen når de bergsryggen som på baksidan sluttar rejält ner mot en stenig dal. Nästan i samma ögonblick som vi når toppen upptäcker Kemal fyra bockar nedanför oss. När de försvinner in under en klippavsats vinkar Kemal snabbt upp Jens och Mike så att de kan skjuta när djuren förmodas komma inom synhåll igen, då uppskattningsvis 70 meter under oss.

Tyvärr väljer bockarna en mer dold väg upp för berget. Vi hör att de rör sig i en klyfta, men vi ser dem inte förrän de bryter horisonten drygt 400 meter ovanför oss. Som så ofta under bergsjakt utmynnade detta till en nära- och nästan-situation.

Den kaukasiska stenbocken är en väldigt speciell och intressant getart som lever i bergen och som har tre underarter; den östkaukasiska stenbocken som lever i den östra delen av Kaukaus i Ryssland och i Azerbajdzjan, samt den västkaukasiska (som vi ska jaga under den här resan) och mellankaukasiska varianten som finns i den västra delen av Kaukasus. Gemensamt för dem är att de har en mycket speciell form på hornen, en massiv kroppsbyggnad – och det faktum att de lever i några av världens brantaste och mest svårframkomliga berg.

Vi jagar i ett nästan ofattbart stort statsägt område där det finns många djur. I detta område fälls det, förutom stenbock, årligen även gems, brunbjörnar samt lite varg och guldschakaler. Jaktområdet bjuder på stor variation med tät skog på bergsidorna ner mot dalen och stora gräsområden under de imponerande bergsmassiven. Förutom ovannämnda djur så kan man här även träffa på fridlysta lodjur.

Klassiskt bergsjaktskott

Senare samma dag befinner vi oss, efter en vansinnigt hård ner- och uppstigning, på den andra sidan av den stora dalen. Vi är åter igen i samma situation som tidigare, med djur som närmar sig, men den här gången har vi turen med oss. Mike lyckas nämligen fälla en väldigt gammal bock med ett klassiskt bergsjaktsskott från mer än 300 meters avstånd.

Varje steg glider de stora stenarna några centimeter nerför den branta bergssidan innan de fastnar och ger fotfäste för nästa steg. Vi är åter på väg till lägret eftersom Kemal ser två djur som är på väg ner från de högre belägna bergsmassiven. Han vet av erfarenhet att djuren kommer att söka sig ner mot dalen och får snabbt Jens i position.

Kemal lägger sig bredvid Jens och inväntar djuren. Samtidigt som solen går ner kommer de två bockarna över den närliggande höjden. Deras stora huvuden vaggar från sida till sida, men djuren har full balans och rör sig med kontrollerande, vaggande kroppsrörelser. Två minuter senare är de tillräckligt nära och från en liggande skjutställning träffar Jens den största med en välplacerad kula från 200 meters håll.

Den sista bergsjakten

Det har nu blivit så mörkt att det inte finns tid till att flå och slakta djuret. Därför samarbetar jägare och guider med att samla stora stenar som de senare täcker djuret med, detta för att undgå att björnar, vargar, örnar och andra asätare hittar djuret. Sedan går vi tillbaka för en natts sömn i lägret. Mikes bock föll dessutom på en plats där den inte omedelbart kunde bärgas eftersom det var för långt ner. Nästa dag gick därför i bärgningens tecken, en manöver som i princip är lika tuff som själva jakten.

En sådan här tur är faktiskt bland de tuffaste jaktresor man kan göra och något som man bör testa att uppleva medan man har fysiken och är fullt mobil. Både Mike och Jens har fyllt 50 år och för Mikes del så har han med denne underart nedlagt alla de tre arterna. Han har, enligt egen utsago, deklarerat att han nu är för gammal för den här typen av bergsjakt och den här turen blev således hans sista.

 

Dela på facebook
Facebook
Dela på email
E-post
HikMicro Thunder TH35C
Produktrecension

Vildmarken testar HikMicro Thunder TH35C

Vi på Vildmarken älskar både att testa prylar och att jaga vildsvin – och ibland har vi ynnesten att få kombinera våra passioner. Vi har

Månadens tidning

I det här numret får vi följa med på utlandsäventyr i form av en klassisk monteria, en jaktform där man på förhand aldrig vet hur mycket eller vilket vilt man kommer stöta på. För Jens Kjær Knudsen var det dock ingen tvekan om vad som hade lockat honom till Spanien, nämligen drömmen om att fälla ett spanskt vildsvin. Tack för att du hjälper oss att utvärdera vår nya e-tidningsplattform! Med koden MAGVM1709 har du 100 kr rabatt på vår Magasin Vildmarken t-shirt! Koden anges i kassan och är endast giltig fram till 25/9 -21. (Klicka på omslaget för att öppna i helskärmsfönster. Vänd din mobiltelefon till horisontellt läge för att se tidningsuppslag.)         Tidigare publiceringsverkyg (ISSUU)   

Populärt just nu
Unika t-shirts, hoodies, kepsar och mössor!