Ad

Den gröna ön – gäddfiske på Irland & Nordirland

Följ med till en plats där Leprechaunen letar efter en nedgrävd gryta fylld med guld, livsdrycken heter Guinness och där en isfri vintersäsong är en gåva för varje driven svensk gäddfiskare. Välkommen till den gröna ön… [Text & Foto: John Zafaradl]

Inramade av grå betong kör vi motorvägen söderut. Martin, som jobbat här i tre decennier, pratar om tiden före freden; katoliker på ena sidan vägen, protestanter på andra. Det är inte länge sedan Belfast var en plats för oroligheter och tragisk död. Kampen, kriget och våldet känns avlägset idag, men det märks att det satt sina spår hos den sympatiske Martin. Jag sneglar mot en telefonstolpe och ser en sliten Union Jack vaja för vinden. Här ekar historien mellan två gråa skyddsbarriärer och jag sitter tyst och lyssnar.

På väg söderut tappar vi bort de mörka berättelserna allt medan gröna kullar och små pittoreska byar pockar på vår uppmärksamhet. Tankar och fokus riktas mot målet med vår resa: gädda, irländska sjöar, boenden och turismutveckling. Den engelska reseagenturen som knutit upp svenska turismentreprenörer i mitt ansvarsområde skall ta hand om oss några dagar. Vi, jag och fiskeguiden Fredrik Fredén, är här för att se och lära, och dra nytta av den erfarenhet Martin har av att jobba inom den europeiska besöksnäringen, i synnerhet när det kommer till gäddfiske.

gäddfiske

En vindpinad lough…

Vinden piskar vattenytan, det är härligt novemberväder. Vi gnäller inte. Det var minusgrader när vi lämnade Sverige och vi är mer än vana vid de rådande förutsättningarna. Vem bryr sig om det blåser 6-7 m/s när vi har åtta plusgrader? Martin Founds, ägare och grundare av Anglers World Holidays, vill att vi ska se en ”ny destination” vid ett av Nordirlands största vatten. För egen del är jag supertaggad, jag vet att det lär bli begränsat med fisketid och varje kast är en möjlighet.

Med på resan som testfiskare och ”mediaansikte” – vi duger inte än – är legendaren Gordon Burton, en fullfjädrad gäddfiskegalning. Gordon har dessutom en förkärlek till artificiella beten, något som sticker ut bland de gäddmetande engelsmännen och hans framgångar med vobblers och jerkbeten har gjort honom känd. 

Vi åker nedströms och passerar en båthamn. Jag börjar förstå att det är en stor sjö vi är på väg mot. Hela hamnen är full av stora fritidsbåtar och då talar vi om slagskepp i 7-10 meters-klassen. Vi fiskar av djuphålan i hamnen. Martin berättar att man fångade en utlekt 13-kilosfisk här när han gjorde sitt senaste besök. Vi fångar inte ett skit, men både jag och Fredrik känner att med rådande vattentemperaturer borde fisket i sjön vara hetare. Den svenske fiskeguiden med jord i byxfickorna (han har fångat fyra gäddor över 15 kilo med en topp på 18,5) spräcker ändå nollan på floden. En liten cykelpumps-gädda blir den första gröna att syna insidan av båten. Han har i alla fall räddat namnet, som vanligt. 

gäddfiske

Piraten maskinfiskar

Det är inte långt ut till sjön och snart står ett mäktigt landskap att beskåda. Det är bedårande vackert, jag har tagit klivet in i en grandios landskapsmålning från 1800-talet där branta bergssidor skiftar i gröna nyanser, svanar sveper över den vindpinade vattenytan och träden med sitt gulröda lövverk rister i vindbyarna. Jag får redan nu känslan av att jag gillar det här, det är min typ av miljö, min typ av utmaning.

Första dagen blir dock en trögfiskad historia, vi har inte koll på läget och förutsättningarna är begränsade. Inga sjökort, ekolod eller vettiga ankare gör att vi känner oss vilsna. Jag har en känsla av att vi fiskar för grunt. Gordie hittar ett djupare område några timmar in på eftermiddagen. Han gör en enda ankring, hivar ut två bottenmetade makrillar bakom båten och hamrar sedan platsen tvångsmässigt till mörkret gör sitt intåg. Och han lyckas! Medan vi trollar upp varsin femma med handhållet spö fångar Gordie en 9+ på jerk och två 6+ på makrill. De finns där och ”The piking Pirate” fångar dem helt förutsättningslöst.

Senare på kvällen sitter vi på den lokala puben, en klassisk byggnad med sprakande neonskylt vars stenväggar fuktats av den täta kvällsdimman. Den lokala fiskeguiden Colin ansluter över en Guinness och han har tack och lov en ”bibel” med sig. Ett mycket välgjort och detaljerat sjökort viks ut på den sargade bordskivan. En gnista tänds. Vi är som barn på julafton. Gordie skriker mig i örat, det är något om en brant, Fredrik pekar på flera grynnor samtidigt och Martin pratar lågmält om laxfisket i ån utanför hotellet. När alla lugnat sig – Martin pratar fortfarande om laxarna och ingen lyssnar – hittar vi tre olika områden som vi vill fokusera på. Sjön är faktiskt enorm; stora öppna ytor varierat med öar, grund, sund, djupområden, och långa vassvikar. Vilka möjligheter, osannolikt! Men vi får vänta på revansch, under morgondagen kommer jag inte få fiska alls.   

Över gränsen – Lough Muckno

Martin har bokat in ett möte på Irland med en gammal vän som heter Richard. Han är en ex-kommissarie som efter sin pension började jobba med den lokala turismutvecklingen, i synnerhet fisket. Resan tar oss över gränsen och genom vackra små byar. Medan jag träffar turismfolket kommer  Gordie och Fredrik att fiska och utbyta tankar med en lokal guide. Vattnet vi befinner oss vid är produktivt. Muckno är mindre än den monster-lough vi redan fiskat, men intressant och bevisligen växer sig gäddorna riktigt stora här. De lokala metarna förklarar att det finns obegränsat med bytesfisk; braxen, mört, vild öring, abborre och även ål. Några fiskar gädda, men fokus ligger på vitfisken. Här finns 200 röjda swims, ett led i deras turistsatsning.

En hel drös med folk möter upp oss vid sjöns isättningsplats. Martin är välkänd och tydligen är svenskarna och Gordie också av intresse. Gordie och Fredrik har verkligen funnit varandra och det faktum att ”young Frederick” har fångat en gädda på 40 pund+ räcker för att få Gordies respekt och han basunerar gärna ut det för alla i hamnen. Faktum är att det där är något som går igen under alla dagar: Fredrik står i rampljuset och alla fiskar som bordas i vår båt har Fredrik fångat, med Fredriks taktik och Fredriks val av beten, enligt Gordie. Den där andre med skägg (läs jag), han jobbar bara med turism. Kan han fiska? Nä, han har nog lärt sig av Fredrik, typ. Situationen blir ohållbar och jag tappar fattningen. Till slut sliter jag upp kameran och trycker min överstabbiga grisgädda på nästan femton och ett halvt kilo i ansiktet på Piraten. Gordie säger utan att tveka;”Did Frederick guide you when you caught that? Did he, John? He did, didn´t he? The young lad…” Jag orkar inte ens svara och stoppar undan kameran med sänkt huvud.

Lephrechaunska

Vi tar i hand med alla i hamnen och jag försöker memorera deras namn. Siste man att hälsa är den lokale guiden, en äldre herre med pigg blick och glatt leende. Han skall låna ut sin båt till Gordie och Fredrik. ”Mi an Dick went down di habba witt ta bot and haddaafu pike. Upanddown, lift tarod. Smack smack, rabbar, smack de rabbar.” Jag får bita mig hårt i läppen för att inte tappa fattningen. Jag tittar inte på Fredrik, för jag vet att jag sekunden senare skulle ligga dubbelvikt i ett hysteriskt skrattanfall. När jag sedan hängt en stund med guiden börjar jag dock avkoda hans lokala leprechaunska. Jag hajar vart fjärde ord, det räcker. Vi pratar ju fiske, då funkar det ändå och det han har att säga är mycket intressant.

Medan jag åker iväg på en visningstur med Richard, spinnpangar Gordie och Freden en 10-metershåla i södra delarna av sjön. De täljer upp ett tiotal gäddor på bara tre timmar. Stora beten fungerar. De får inga riktigt stora fiskar men väl ett par doubles och en och annan sexpannors-fisk. Gäddorna är mycket höga och välkonditionerade, och vi hör hur fiskar på 9-10 kilo fångas frekvent, förra veckan kneps en på 13+. Gordie har redan berättat om sitt första besök här, han hade två nior och en elva på sitt första pass. De flesta som fiskar gädda här  metar från land, han tog sina på spinn. Jag bara skakar på huvudet, här skulle man lätt kunna lägga en vecka utan att bli mätt. Guiden med den svårtydda lokala dialekten avslutar mitt besök genom att peka på ytterligare fyra mindre vatten där han fångat fisk över 13 kilo. Jag lovar att komma tillbaka. ”Smack smack, pang rabbar…”

Islossning

Efter en hel del jobb får vi vår belöning, sista dagen skall vi få fiska en hel dag där allt började. Nu har vi sjökort och en klar strategi för hur vi skall angripa det enorma vattnet. På kvällen träder jag ur yrkesrollen och förvandlas till den gäddgalning jag är. Jag och Fredrik diskuterar beten, djup och olika områden. Vi är ense om att inte bränna tid på floden utan att fiska det första stora djupområdet på sjökortet, gärna där vinden legat på. Det är mellan 9 och 15 meter djupt och det ser riktigt fint ut. 

Det tar ungefär en kvart att köra ut ur floden till fiskeplatsen och vi har faktiskt problem med att orientera oss i den täta dimman men alla vita positionsskyltar i sjön är till god hjälp. Fredrik släpper ankaret på en brant och medan jag plockar med beten hör jag ett plupp från sidan av båten. Jag tittar upp och får då se sjöytan sjuda av liv; stora mörtar vakar överallt och det tar bara en minut innan den första gäddan lämnar en stor virvel efter sig! 

Vad som sedan följer är vad vi kallar galen fiskeaction; vi landar flera gäddor på våra stora beten, många av dem på fem kilo eller mer, och alla hugger högt i vattnet. Det är fisk överallt och de fajtar något i hästväg. 

Under de följande timmarna mattas mörtarnas ytliga aktivitet och det förändrar givetvis förutsättningarna. Plötsligt är det inte effektivt att fiska precis under ytan där det är 7-12 meter djupt, men det är fortfarande frivattenfiske som gäller. Långsamt sjunkande stortailar, handgjorda skapelser, fullständigt krossar allt annat i betesväg och genererar stenhårda hugg.

När dagen lider mot sitt slut kan vi bara sammanfatta det som en fullständig succé med 15-20 landade gäddor på spinn och ytterligare ett tiotal kontakter inklusive en hel del tappade. Vi har ju knappt gett sjön någon tid!  Många av fiskarna är riktigt fina och även om den största lossnar vid båten – i mothugget vrider den hela ekipaget – landar vi en hel del fisk på mellan 5 och 7 kilo. 

På kvällen, när vi firar den fantastiska dagen, ringer Martin två större fiskemagasin i England och berättar den bisarra historien om storbetena med svans; ”those swedes ripped  that lough apart with those bloody huge hybrid lures”. Vi njuter av situationen. Ibland är det skönt att få skina ett tag. Frivattenfiske med stora beten, i synnerhet tailar, får kraftigt genomslag. Pike & Predator släpper en artikel om det i England, de omnämns i Angling Times och det bästa av allt är att varken Piraten eller hans svenske gunstling, ”40 pound+ Fredrik”, sitter på omslaget. Neville Fickling, legendarisk redaktör, vet bättre och sätter den skäggiga turistsnubben som ”cover boy”. Thanks Nev. 

Det har gått flera månader och en lång vinter sedan vårt intensiva besök på Irland och Nordirland. Vårsolen strålar från en blå himmel och löven tränger ut ur trädkronornas gråbruna knoppar. Jag åker inte ifrån mitt Sverige för att fiska gädda under vår egen säsong, men när november närmar sig sitt slut och kalla nätter förvandlar vattenpölar på gator och torg till is kommer jag ändå se ett ljus i mörkret. Det är inte vitt, gult eller guldskimrande och har inget med ismete att göra eller någon gryta med guld. Ljuset är grönt. Jag planerar redan en egen fiskeresa till ön i början av december. Då… är gräset definitivt grönare på den andra sidan.

Irland & Nordirland – bra att veta.

Att fiska Upper Lough Erne är som att göra en helhjärtad satsning här hemma – man känner sig som en pionjär på vattnet. Här handlar det inte om att fiska en känd plats för att fånga en enstaka målfisk, utan att utforska, teoretisera och hitta rätt väg för stunden. Drömfiskarna existerar, veckan innan vi kom ner fångades och återutsattes en monsterfisk på 16-17 kilo som stört en metare i hans swim. Han lånade ett bottenmetespö och resten är historia.

Båtarna är stabila och runt fem meter. De har inte några spinndäck och det kan skapa problem såvida man jobbar lågt med spöet när man jerkfiskar. Man tar sig fram i 6-7 knop och det är lätt att orientera sig på vattnet då det sitter sifferförsedda skyltar i sund och på öar och skär för att underlätta för sommarens båttrafik – dessa finns även på sjökortet.

Vi spinnfiskade och var effektiva. Med detta sagt så verkade ordinärt bottenmete med död betesfisk kunna dra en hel del fisk. Boendet på Belle Isle kan förse er med dött bete. Flyger gör man från Göteborg eller Stockholm vidare till Dublin. Härifrån tar man hyrbil och resan tar ca.1,5 timme. 

 

Inlägg av: Nikki Van Riet den 2019-12-19

Se även ...

Magasin Vildmarken #7

I det här numret är det Matilda Leijon som pryder omslaget. Den här gången skriver hon om sin kärlek till Norrland, om dess magiska gäddfiske och hur hon brukar förbereda sig innan hon åker norrut på sina fisketurer.
Läs tidningen »

Prenumerera på Magasin Vildmarken!

Få tidningen före alla andra - direkt till din e-post! Starta din kostnadsfria prenumeration* på Magasin Vildmarken genom att fylla i din e-postadress nedan!

*Du kan även få erbjudanden och nyheter från samarbetspartners.
Din prenumeration är helt kostnadsfri och kan avslutas när som helst.

Inskjutningstavlor

Spara tid vid inskjutning med hjälp av Vildmarkens egendesignade inskjutningstavla. Med våra tavlor kan du lätt se hur du ska justera på ditt kikarsikte.
Ladda ner »

 

Prenumerera på Magasin Vildmarken!

Få tidningen före alla andra - direkt till din e-post! Din prenumeration är helt kostnadsfri och kan avslutas när som helst. Genom att prenumerera godkänner du att även få nyhetsbrev från Vildmarken och samarbetspartners.


Invalid email
Detta fält är obligatoriskt.
Grattis! Nu är du prenumerant av Sveriges nya jakttidning.