Ad

Bockjakt i Sydfrankrike

Det är inte alldeles lätt att hitta outfitters som erbjuder bockjakt på destinationer där bågjakt är tillåtet. Men Frederik Bülows envishet lönade sig och ledde honom i förlängningen till en minnesvärd och magisk tur i södra Frankrike. [Text: Frederik Bülow & foto: Staffan Johansson]

bockjakt

Under fjolåret fick jag en uppenbarelse om att det var dags att boka in nästa råbocksjakt. Till en ny destination dessutom, och det här gången skulle pilbågen få följa med, vilket kändes viktigt. Jag har varit på bockjakt i Polen flera gånger och tycker att det är ett fantastiskt land att jaga i, men ofta är det samma scenarion som utspelas och du kan bara jaga med gevär. Samtidigt har jag i åtta års tid varit

bågjägare och skjutit mer än 15 bockar i Danmark med båge, dock aldrig utanför hemlandets gränser.

När jag satte igång att leta efter mitt nästa jaktäventyr förstod jag snabbt att det är väldigt svårt att kombinera bågjakt med bockjakt ifall man vill ut och resa. De flesta av de outfitters som jag var i kontakt kunde enkelt arrangera en tur efter bock, men de hade ingen erfarenhet av bågjakt, och flera påstod att det var omöjligt att skjuta en bock med båge. Men efter att ha varit i kontakt med många outfitters som erbjuder bockjakt på destinationer där bågjakt är tillåtet, fann jag slutligen en ung fransk outfitter som var med på idén. 

Jag hittade jaktguiden på jaktreseportalen Rainsford Hunting. Han heter Romain och är själv en passionerad bågjägare. Han hade skjutit många stora bockar på sina områden kring Auch och vi var snabbt på samma våglängd. Vår gemensamma passion för bågjakt gjorde att det var lätt att prata om när det var bäst att jaga, vilka saker man behövde ha med sig och hur man ska agera när man ska skjuta en bock med bågen. Romain tvekade inte gällande att vi skulle försöka
tajma in den mest intensiva brunstperioden då det är möjligt att locka in bockarna
på de magiska 20-25 metrarna, som är avståndet som gäller vid jakt med båge. Romain har flera års erfarenhet av bockjakt i denna del av Frankrike och menade att den sista veckan i juli skulle vara perfekt och 24-26 juli bokades in i kalendern. 

Om man lägger ner lite tid så märker man snart att det finns riktiga många möjligheter till jakt i Frankrike, speciellt i de södra delarna. Södra Frankrike är speciellt känt för att ha ett riktigt bra bestånd av råbockar, även riktigt stora sådana. Varje år skjuts bockar där trofévikten ligger på över 700-800 gram, och riktigt många väldigt stora med hög vikt och volym. Det finns även många vildsvin i området omkring Auch och det är oftast där som de lokala jägarna jagar. Jakt i södra Frankrike är en social begivenhet så det är oftast drevjakt efter vildsvin som gäller. Det är därmed inte särskilt stort jakttryck på bock och rådjur generellt, vilket också har gjort att beståndet är stort i området. Om man jagar omkring Auch är det relativt kort avstånd till Pyrenéerna där det är möjligt att jaga bock, kronhjort, vildsvin och pyreneisk gems. 

Sydfrankrike är dessutom ett kulinariskt mecka där till och med den lokala lågprisaffären erbjuder de finaste lokala rödvinerna, Armagnac, gås- och anklever, färska skaldjur och fisk och så vidare. Det är ett perfekt ställe att kombinera familjesemestern med jakt på grund av den goda maten, fantastiska omgivningar och jakt i särklass. 

Turen startade med en kort flygtur från Köpenhamn till Toulouse där jag skulle möta upp svenskarna Jonas, Staffan och Kim som skulle följa med på jakten för att göra jaktfilm. Jonas var med som jägare och Staffan och Kim var med för att ta bilder och videoklipp som skulle användas till Vildmarken, Bearplay och Rainsford Hunting. Jag hade inte träffat dem tidigare utan bara pratat i telefon, men en fantastisk sak med jakt och hela kulturen däromkring är att jägare alltid har något att snacka om och enas kring, även över gränserna. Den här gången var inget undantag och den vänliga stämningen utmynnade snabbt i vänskapligt och skämtsamt gnabb. Vi kan inte ignorera det faktum att Danmark och Sverige är de två nationer i världshistorien som har krigat mot varandra flest gånger. Jag var i undertal men allierade mig snabbt med min kameraman Staffan som själv är bågjägare och som kunde den kanske viktigaste danska termen ”for fanden din dumme svensker”.

Vi hyrde en bil på flygplatsen i Toulouse och några timmar senare njöt vi av en kall öl på ett fint hotell strax utanför staden Auch. Vi var mer än redo för att börja jaga, och när Romain senare dök upp på uppfarten och frågade ifall vi skulle åka iväg och leta efter bock så tog det inte lång tid innan vi var iväg. Vi hade tre heldagar med jakt framför oss där Jonas skulle jaga med gevär och jag hade med mig pilbågen. Den första kvällen var vi egentligen bara ute för att titta efter bock, men riktigt så blev det inte.

Strax innan solnedgången ser vi en bock ungefär 600 meter bort. Den är inte jättestor, men dess horn är grova och mörka och det är inget tvivel om att det är en skjutbar bock. Eftersom min båge ligger kvar på hotellet får Jonas snabbt ett gevär i sin hand och börjar röra sig långsamt bort mot utkanten av fältet. Staffan och jag stannar kvar vid bilen för att inte störa och jag ser allting utspela sig i kikaren. När Jonas och Romain har hunnit ungefär 150 meter stannar de upp. De har nu 450 meter till bocken. Vi hör några snabba pip från buttolon och plötsligt kommer bocken farande rakt mot Jonas och Romain. Efter en liten stund uppskattar jag att bocken är mindre än 100 meter ifrån dem, men vi hör inget skott. Intensivt följer vi det hela genom kikaren. Slutligen ljuder skottet och bocken faller på plats. Jonas hade dröjt med skottet eftersom bocken inte hade en aning om deras närvaro vilket gjorde att de kunde passa på att fånga det fantastiska ögonblicket med videokameran. Det visade sig röra sig om en riktigt fin bock. Den var kanske inte mer än tre år gammal, men uppnådde 95-100 poäng på CIC-skalan.

Det skulle visa sig att jag skulle få uppleva en liknande upplevelse nästa morgon, fast denna gång med bågen. 

Nästa morgon möttes vi vid hotellet en timme före soluppgången. Staffan och jag är eniga på många punkter, inte minst när det kommer till att man ALDRIG tar lätt på utrustningen. Vi var båda klädda i kamouflagekläder och mer än beredda på att komma nära bocken med båge och kamera. Romain var däremot iklädd en kakifärgad skjorta och ett par propra, bruna chinosbyxor. Det förvånade oss lite, men vi antog att han hade ombyte i bilen. Det skulle visa sig att så inte var fallet, och han menade att kamo-utstyrseln inte hade någon praktisk betydelse för jakten – något som jag och Staffan INTE höll med honom om. 

Vi körde i 20 minuter för att komma fram till jaktområdet och precis när vi körde ut ur det lilla samhället anade vi en rödbrun figur i skymningen, 350 meter bort på det öppna fältet. Det var inget tvivel om att det var en bock och när jag hittade den i kikaren var det inte heller något tvivel om att den var skjutbar. Även Romain och Staffan var begeistrade och utan att vi kommunicerade visste alla exakt vad som skulle hända härnäst. Romain backade tillbaka bilen 250 meter och därifrån klev vi alla ljudlöst ut och förberedde oss. Planen var att alla tre skulle krypa fram till en stor höbal som låg cirka 300 meter bort. Därifrån kunde Romain och Staffan använda lockpipan och dessutom filma. Jag skulle krypa framåt ytterligare 50 meter till en liten buske för att gömma mig, med förhoppning om att bocken skulle reagera på lockandet och komma in på cirka 25 meter vilket är ett bra avstånd med pilbågen.

För dem som inte känner till bågjakt så bra så kan man, med rätt utrustning och träning med lätthet sätta tio pilar inom 15 centimeter i diameter från distansen 40 meter. I det här sammanhanget rör det sig om väsentligt större områden än 15 centimeter i diameter, så varför skjuter man inte bara på 40 meter? Det finns många andra variabler förutom avstånd och träffpunkt som spelar roll i sammanhanget. Råvilt reagerar enormt snabbt på tecken på fara och då en pil från en compoundbåge flyger med cirka 90 meter per sekund så kan djuren med lätthet reagera på ljudet från bågen och pilen som kommer emot den, och därmed ”ducka” för pilen vilket i förlängningen förändrar träffpunkten. För att undgå detta så bör man hålla sig på ett maxavstånd på 25 meter där reaktionstiden är minimerad. 

Jag placerar mig i buskaget och känner lättnad när jag ser att bocken fortsatt befinner sig ute på fältet cirka 200 meter bort. Solen har precis gått upp och jag inser hur underbart vackert hela scenariot är med det kuperade landskapet och de många vackra färgerna. Vi är omgivna av gröna fält och otaliga solrosfält där endast enskilda sjöar och smågårdar bryter av bilden. Men här och nu var det fullt fokus på att överlista den vackra bocken som endast var 200 meter bort. 

Efter snabb ögonkontakt med Staffan och Romain, och ett litet tecken på att jag var redo, ser jag att Staffan gör sig redo med kameran samtidigt som det första höga pipljudet från Romains buttolo ljuder. Bocken reagerar omedelbart och helt efter planen. Efter några sekunder, där den orienterar sig efter ljuden, sätter den fart rakt emot oss. Bocken tillryggalägger de första 150 meterna snabbt innan den stannar upp, och det är tydligt att den inte förstår var ljuden kommer ifrån. Det går ett par minuter där bocken rör sig långsamt fram och tillbaka på 40-50 meters avstånd, tydligt tveksam gällande situationen. Jag sitter redo med bågen, som inte är spänd än, och mäter avståndet till bocken med min avståndsmätare. Jag är väl medveten om att 40 meter är ett för långt avstånd med bågen, men bocken kan röra sig 10-15 meter vilket gör att chansen kan uppenbara sig. Bockfebern har ännu inte slagit mig av den enkla anledningen att det är för mycket som snurrar i huvudet; när ska jag spänna bågen, vilken vinkel ska jag skjuta från, vilket avstånd ska jag skjuta på och så vidare, och så vidare. Det är inte som vid jakt med gevär där bocken bara behöver stå i någorlunda vinkel innanför 200 meter.

Då bocken tar ytterligare några språng mäter jag avståndet en sista gång och kan konstatera att den nu står på 31 meter. Den är fullt fokuserad på ljuden som kommer från höbalen 50 meter bakom mig. Jag spänner bågen lugnt och ljudlöst, utan någon reaktion från bocken, och hoppas nu att bocken tar ytterligare några språng närmare så att den kommer innanför de magiska 25 metrarna. 

När väl bågen är spänd så kan man hålla den så ungefär en minut, därefter bör skottet gå eller, med en mycket stor rörelse, avbrytas.

Med spänd båge och sekunderna som tickar så får jag erfara att bocken förblir stående utan att komma närmare. Jag håller bågen spänd så länge jag kan, och när bocken snurrar runt på stället för tionde gången och nu ställer sig med en perfekt bredsida så tar jag beslut om att skjuta, väl medveten om att den fortfarande står på 31 meter. Siktet på bågen hittar instinktivt bogen och när jag hittat den perfekta punkten så låter jag pilen flyga. Det karaktäristiska ljudet av när en pil träffar ben ljuder, vilket alltid är ett gott tecken. Eftersom jag skjuter med lysande pilnock så kan jag följa pilens flykt från båge till träff. Jag blir tveksam om huruvida pilen träffat ”maskinrummet” som planerat, det såg snarare ut som att den träffade området där bröst och hals möts. Men någon sekund senare ser jag att bocken faller redan efter 15 meters flykt. Den ligger helt stilla bara tio sekunder efter att pilen är släppt, men på grund av mitt tvivel gällande pilens placering skyndar jag mig för att få på en ny pil och långsamt går jag ner mot bocken. Då jag är fem meter bort kan jag konstatera att den är stendöd, med ett skott som sitter där hals och bröst möts, precis som jag uppfattade det i skottsituationen. Jag är naturligtvis mycket lättad över bocken och lycklig över att det lyckades, även om jag fortfarande inte kan förstå varför skottet sitter som det gör. 

Efter de obligatoriska trofébilderna kan jag konstatera att det, med god marginal, är den största bock som jag har skjutit med båge! Coolt! Och en bra start på de tre dagarna med båge i Frankrike.

När vi har hämtat bocken och lagt upp den på bilen så går vi igenom situationen igen. Staffan har fångat det hela med kameran, och då vi går igenom det hela i slowmotion kan vi tydligt se hur bocken reagerar på ljudet av pilen, och inte bara ”duckar” utan även vänder sig 45 grader bort från skottet, därför träffade pilen som den gjorde. Efter att ha sett videon så kan man konstatera att det är två saker som är avgörande för att skottet gick som det gjorde. Först och främst är 31 meter för långt avstånd i förhållande till råviltets snabba reaktionsförmåga, men vad som kanske var mer avgörande var att bocken var i ”fight mode” på grund av brunsten och reagerade snabbare än jag någonsin hade kunnat förvänta mig. Det är lite av en etisk regel att man inte skjuter på rådjur som är medvetna om ens närvaro. Det hade jag inte riktigt tagit med i beräkningarna eftersom jag aldrig har jagat bock i brunsten och eftersom bocken fokuserade på Staffan och Romain och inte mig så tänkte jag inte på det. Det var fantastiskt att vi fick bocken, men det var också en läropeng och en erfarenhet som jag alltid kommer att ha med mig.

På grund av situationen valde jag att inte använda pilbågen mer under resans gång. Jag bedömde det som att oavsett avstånd till bocken så skulle de vara i ”fight mode” så länge vi lockade med buttolon och det skulle vara för riskabelt på grund av brunsten, deras skärpta fokus och reaktionsförmåga.

Det blev två bockar till under denna resa, visserligen med gevär men ändå i fantastiska situationer i de mest fantastiska omgivningarna – och i riktigt bra sällskap.

Det här var definitivt inte den sista gången som jag jagar i Frankrike! 

 

Inlägg av: Nikki Van Riet den 2019-08-19

Se även ...

Inskjutningstavlor

Spara tid vid inskjutning med hjälp av Vildmarkens egendesignade inskjutningstavla. Med våra tavlor kan du lätt se hur du ska justera på ditt kikarsikte.
Ladda ner »

Magasin Vildmarken #4

I det här numret kan ni läsa om när vi fick följa med ut på en minst sagt omväxlande jakt i Stockholms skärgård. Under dagen tog vi oss nämligen fram på en specialbyggd Alukin-båt samtidigt som vi fick uppleva både rådjurs- och säljakt.
Läs tidningen »

Prenumerera på Magasin Vildmarken!

Få tidningen före alla andra - direkt till din e-post! Starta din kostnadsfria prenumeration* på Magasin Vildmarken genom att fylla i din e-postadress nedan!

*Du kan även få erbjudanden och nyheter från samarbetspartners.
Din prenumeration är helt kostnadsfri och kan avslutas när som helst.

 

Prenumerera på Magasin Vildmarken!

Få tidningen före alla andra - direkt till din e-post! Din prenumeration är helt kostnadsfri och kan avslutas när som helst. Genom att prenumerera godkänner du att även få nyhetsbrev från Vildmarken och samarbetspartners.


Invalid email
Detta fält är obligatoriskt.
Grattis! Nu är du prenumerant av Sveriges nya jakttidning.