Att jaga, men inte märkas – en eftersöksjägares vardag

Hur är det att söka efter skadat vilt under mörka och svåra förhållanden? Hur är det att rensa och hålla undan så att det inte blir för många rådjur, vildkaniner eller vildsvin i ett villaområde, ofta inför skeptiska blickar? Hur är det att se till att lokala fotbollsklubben inte får för många gäss som skadar planen? Vi fick följa med en erfaren eftersöks- och skyddsjägare för att få bättre en inblick i deras, ofta otacksamma, arbete.

Samspelet mellan människa och natur är inte utan en del utmaningar. Både vi och djuren blir fler och vilken villa- eller fritidshusägare har inte fått påhälsning av rådjur eller älg som ger rabatten eller pallkragens innehåll en omgång? Eller kanske fått besök av en grävling som får gräsmattan att se ut som ett bombnedslag? Den ökande vildsvinsstammen gör även den att gräsmattor plötsligt kan se ut som en motorkrossbana, bara efter en natt.

Jägare har ett hedervärdigt och ansvarsfullt uppdrag att bidra med jakt och viltvård – och att som folkrörelse aktivt bidra och verka för en rik och kontrollerad viltstam i skog och mark. När det gäller olika oönskade friktioner mellan människa och djur, till exempel i trafik eller i den egna trädgården, så är det inte lika enkelt. Det är inte bara att skjuta av det man ser framför huset, eller rensa närmast de stora vägarna, här gäller särskilda regler och särskild kompetens.

Enligt Svenska Jägareförbundet så genomför jägare eftersök i samband med trafikskadad vilt oftare än var tionde minut. Utslaget på ett år blir det cirka 65 000 stycken. Eftersöksjägare för trafik är en viktig och ibland förbisedd grupp jägare och del av samhället.

Snart 20 år som eftersöksjägare

Skyddsjägare, eller kommunjägare som de ibland kallas, är något som gemene man inte tänker på så ofta. Vildmarken har träffat Fredrik Eriksson från Göteborg som i början av 2000-talet började jobba med trafikskadat vilt. Enligt Fredriks egen statistik blir det cirka 10–15 eftersök per år, till det ett antal ”dökörningar” (där viltet dör direkt vid kollision) och dessutom blir det cirka 30 skyddsjakter på bland annat gäss, rådjur och grävling.

Fredrik är en inbiten och hängiven jägare – och förutom uppdraget med skyddsjakten och trafikskadat vilt så jagar han privat gärna rådjur, vildsvin och älg.

– Favoritjakten är ju med egen hund på rådjur. Sedan är det ju grymt spännande med björnjakten i Jämtland, men rådjursjakten med egen hund som driver är oslagbart.

– Att se och höra hur hunden jobbar och att följa det på sin Garmin-pejl är det bästa jag vet, förklarar Fredrik Eriksson.

 

Lösa problem

Svaret kommer genast när vi ställer frågan varför Fredrik engagerar sig så mycket i just skyddsjakten.

– I grunden är det ju att man hjälper boende och företag med vilt som de har bekymmer med, som skapar problem för dem och som de behöver hjälp med. Vi skyddsjägare har ju en kunskap som inte alla har och vi kan detta.

– Det känns tillfredställande att få bidra och hjälpa till helt enkelt, förklarar Fredrik.

På människans villkor

Människan lever i symbios med naturen, men umgänget är på våra villkor och djuren får rätta sig efter människans infrastruktur, bebyggelse, industrier och vägar etcetera. Detta gör att djur och människa ibland kommer på kollisionskurs

– Det är oerhört viktigt att hålla ner viltbeståndet i urbaniserade områden, framför allt för att minska trafikolyckor. Trafikolyckor är i stort sett alltid förknippade med stor materiell skada och oftast svåra personskador. Detta gäller inte bara för förare, utan för alla passagerare – och barn är särskilt utsatta.

– Tar vi Torslanda och väg 155 som exempel så sker cirka 20 trafikolyckor om året med djur och vi skjuter av lika många i förebyggande syfte. Så med ökad avskjutning finns det helt klart möjlighet till minskat antal trafikolyckor, förklarar Fredrik.

 

Även för idrotten

Men även fritidssysselsättningar och idrottsverksamhet har nytta och gagn av skyddsjägare.

– En service vi hjälper till med är när det helt enkelt blir för många individer för en idrottsklubb. Det kan vara en golfklubb som har problem med för många kanadagäss, ett problem som kan tyckas litet vid första anblicken, men de kan vara galet många, mellan 300–500. Det finns även tillfällen när vildkaniner har kommit in och förökat sig explosionsartat, vilket kan ställa till stor skada. Samma problem kan exempelvis en fotbollsklubb ha.

Fredrik förklarar att avlivning är det sista alternativet från ett skyddsjaktsperspektiv.

– Om ett djur har kommit in på fel område så kan det ibland gå att stöta eller skrämma tillbaka det till rätt område. Men självklart finns det situationer där detta är omöjligt och då är det avlivning som gäller. Det kan även vara så att djuret är skadat och det inte finns någon möjlighet att fånga in det. Då återstår bara att avliva det, förklarar Fredrik Eriksson.

 

Risker och skadad hund

Det är verkligen inte alltid någon dans på rosor att i samhällets tjänst jaga och vårda naturen nära människans vardag. Fredrik berättar om en rådjursjakt strax utanför Volvofabriken i Torslanda.

– Det är drygt två år sedan nu. Vi hade just skjutet ett rådjur för honom så jag tänkte att han gott kunde hålla på en stund till då vi hade flera passkyttar i området, berättar Fredrik.

Efter ungefär en kvart tappade hunden bort rådjuret runt en liten myr. Strax efter började han driva igen och Fredrik såg på Garmin-pejlen att drevet gick mot vägen.

– Det är alltid riskfyllt med vägar och jakthundar, men jag tänkte att det fanns viltstängsel där så det skulle väl funka. Men sedan såg jag på pejlen att hunden gick ut på vägen och sedan blev signalen fast på andra sidan vägen i diket, säger Fredrik med allvarlig min.

– Jag tänkte först att han bara hade tappat halsbandet, men någonstans fattade jag ju att detta hade gått åt helskotta. Jag sprang allt jag kunde till bilen och letade upp hunden. När jag kom fram hittade jag honom i diket liggandes med huvudet uppe. Det rann blod ur munnen på honom och han var skrapad på båda sidor, säger Fredrik.

Och fortsätter:

– Jag lyfte upp honom i bilen och sedan gick det undan till Blåstjärnan Djurakutmottagning. Redan i bilen ringde jag och meddelade att vi var på väg, säger Fredrik som visste att det var bråttom.

– Jag vet att när jag hittar rådjur på detta sätt så kvävs de ibland i sitt blod från lungorna. När jag kom jag fram var personalen beredd och fokuserad och stod med ett bord redo.

Personalen tog in hunden direkt och snart bad de Fredrik lämna.

– Jag fick bara vara med i fem minuter, sedan ville de jag skulle gå. Jag trodde inte att jag skulle få se honom igen. Men det verkade inte finnas några frakturer och han kunde andas med syrgas.

 

Satte sina spår

Rehabiliteringen tog lång tid. Till en början kände hunden inte igen Fredrik, men successivt mådde den bättre och bättre. Dock blev det aldrig riktigt detsamma igen. Olyckan hade helt klart satt sina spår; både på hunden och på Fredrik.

– Efter detta släpper jag inte honom på Hisingen igen, men det blir eftersök i koppel och vi jagar med andra typer av hundar idag som inte driver så långt eller bara stöter.

– Men det som verkligen har slagit mig efteråt, och som fått mig att fundera ordentligt, är att ingen stannade och hjälpte till. Inte nog med att det var en smitning, vilket är allvarligt i sig, jag undrar hur man tänker när man som bilist bara åker förbi när vi står där med varningsblinkers och är ute och sitter vid en kropp, om än liten och inte människa.

 

Om olyckan är framme

Olyckor händer och trafikolyckor med vilt är vanligt. Men vad skall man då tänka på som bilist? Fredrik Eriksson hoppas på mer respekt längs vägarna.

– Sakta ner, höj blicken och visa lite respekt för oss och hundarna som gör detta efter vägkanten. Är du först framme så stanna och hjälp till.

Men om man inte är förbipasserande, utan om olyckan är framme för en själv. Vad skall man göra då?

– På med varningsblinkers, ring 114 14 och märk ut platsen. Om djuret är där och inte är dött, gör det som krävs för att avliva det. Men klarar man inte av det skall man inte göra det anser jag. Är det exempelvis vildsvin eller älg så skall man vara extra försiktig. Se även alltid till att tydligt märka upp platsen om viltet har flytt, förklarar Fredrik.

 

Nattens hjältar

En hel del av eftersök av trafikolyckor sker i samband med skymning eller under nattetid. Fredrik Eriksson beskriver hur det känns att stiga ur sin bil i mörker längs en trafikerad väg för att utföra sitt uppdrag.

– Runt vägbanan är det en osäker känsla men kommer man upp en bit i skogen känner man sig säker igen. Man får ju hålla linan kort på hunden för rätt som det är sticker ju hunden ut mot vägen på ett spår. Då gäller det att parera och kunna styra hunden.

Det kan vara mörkt, ibland regnar det och sikten kan vara begränsad. Fredrik vittnar om att det finns mer att önska från många bilister.:

– Jag ser ofta bilister som beter sig rätt bedrövligt om jag skall vara ärlig och det är bättre tråkigt. Vi är ju inte på plats och hjälper till för vår egen vinnings skull, vi gör det för säkerheten och för samhället. Jag har dock märkt att det funkar bättre sedan vi satte upp flera skyltar med information om viltolycka och varsellampor på skylten.

– Men man kan tycka att varningsblinkers på sin bil borde räcka. Det gäller att vara på sin vakt för rätt som det är kommer det någon som skiter i det. Skylten har de säkerligen sett, men deras ärende är väl viktigare än vår säkerhet, säger Fredrik med bister uppsyn.

Utmanande på flera plan

Förutom väder och vind – och trafikanter som ibland visar dåligt omdöme – så är själva eftersöket en utmaning i sig.

– Det kanske viktigaste är att hunden har startat på rätt spår. De flesta fattar inte hur viktigt det är att märka ut rätt plats. På Hisingen har vi så mycket rådjur att de sällan är ensamma. De går över vägarna hela tiden.

– Börjar man på fel spår så blir det omöjligt att komma till det skadade djuret med det rätta spåret. Så om jag får önska något så blir det, märk ut ordentligt. Gärna med två markeringar, så vi får riktning, förklarar Fredrik Eriksson.

Fredrik har arbetat med eftersök och trafikskadat vilt under många år, men särskilt ett tillfälle utmärker sig sig lite extra.

– Det var en rådjursbock som var påkörd och som låg mitt på vägbanan. Jag satte upp skylten och väntade på att någon skulle stanna för att hämta bocken. Då kom en bil och körde rätt in i bocken. Jag satte ut händerna och undrade vad de höll på med! Men bilen bara backade och de åkte iväg. Ibland undrar man hur folk fungerar, säger Fredrik och suckar.

Vad har du själv för utrustning när det gäller eftersök nattetid?
– Som eftersöksjägare så bekostar vi all utrustning själva. Vill man ha något så får man köpa det själv. Jag har lite olika lampor. Ibland vill jag ha en lampa som inte är jättestark, man ser ögon mycket lättare då. Blir lampan för stark så försvinner denna fördel, men när jag går med hunden vill jag ha så starkt som möjligt. Vi har fått en väst från Nationella Viltolycksrådet som gör oss synliga och en skylt, men vi behöver flera skyltar, många fler, och varselljus, vädjar Fredrik.

Från Nationella Viltolycksrådet har jag ett kardborreband runt halsen på hunden för extra synlighet.

– Förutom västen från Nationella Viltolycksrådet så har jag till exempel en vildsvinsväst, som är extremt bra om hunden kommer nära taggtråd, och Garmin-pejlen T5 mini med ljusblink. Detta är väldigt viktiga och välanvända produkter när jag utför mina uppdrag. Men detta kommer alltså ur egen ficka, säger Fredrik Eriksson.

Och fortsätter:

– En viktig sak är att hunden inte har ett traditionellt halsband utan sele med koppling och elektronik på ryggen. Detta för att hundens luftvägar skall vara fria och inte sitta åt av ett halsband. Jag väljer en spårlina av PVC-material eftersom den aldrig trasslar, enligt vad jag har erfarit.

Ingen vanlig jakt

Skyddsjakten skiljer sig lite från den vanliga traditionella jakten. Skyddsjakten sker i områden som man inte kan eller får bedriva vanlig jakt på. Det går inte att skjuta på grund av hus eller på grund av att det är mycket människor i rörelse. Det gäller därför att planera ännu mera, iaktta ännu högre nivå av säkerhet och alltid tänka efter före, flera gånger, innan skott avlossas.

– Säkerheten är A och O och detta är något som vi inte tummar på.

Viltet beter sig annorlunda

En av de stora utmaningarna med att jaga i planlagt område eller områden nära människor och i områden med tät population är att viltet beter sig annorlunda. När djuren lever så pass nära människan sker olika grader av ”tamhet”. Viltet blir mindre rädd för ljud som bilar, människor som går, prat och hundar.

– Viltet har en tendens att inte gå långt alls och ibland rör de sig knappt. Det blir problem när man vill ha dem till områden som man kan skjuta på, de har en tendens att vara väldigt oskygga.

Alla är inte heller vana vid att det kommer ut en beväpnad jägare framför dem i ett villaområde eller i skogen vid elljuspåren, eller på parkeringen vid fotbollsplanen. Vi frågar Fredrik vad hans erfarenhet är gällande hur människor reagerar:

– Folk är oftast positiva och har jag tid så försöker jag alltid bjuda på en kaffe och ”tjöta” lite. Det funkar och man får en helt annan respons nästa gång man ses.

Fredrik berättar att han har blivit kallad både det ena och det andra, men att det är något som man får ta, menar han.

– Går man bland hus så öppnar de ibland med förvånade miner och frågar vad vi håller på med. Oftast hinner jag inte prata eftersom hunden är på gång med vilt, om det är en trafikolycka, men om de verkar upprörda så går jag tillbaka senare och förklarar. Oftast blir de tacksamma för det vi gör, berättar Fredrik Eriksson.

Men förstår gemene man vikten av ert arbete?
– Nej det skulle jag nog inte säga att de gör. Men det är ju bara gilla att läget för oss. Det sker ju mycket som de inte vet om och ser, vi är ute nästan varje vecka.

Oavsett väder så är jägarkåren uppdraget troget. De gör ett viktigt arbete för en balanserad natur med både människa och djur, samt håller samhälle och vägar så djurfria som möjligt. Så nästa gång du ser en jägare, varför inte göra tummen upp, skicka ett leende – och visa att du uppskattar deras insats.

Siffror från Nationella Viltolycksrådet visar att antalet viltolyckor bara har fortsatt öka sedan 2013. Rekordåret 2019 var siffran uppe i 65 000. 2020 års siffra ger dock lite hopp då antalet inrapporterade fall sjönk till nästan 61 000 olyckor.

Just nu finns det ett större fokus på landets eftersöksjägare, med höjd ersättning och bättre utrustning, för att göra eftersöken säkrare för både hundförare och hund.

– Det är välkommet med höjd ersättning för våra fantastiska eftersöksekipage, säger Odd Einar Bruem på Svedea.

Och fortsätter:
– Förbättrar vi inte villkoren för jägarna så finns det risk att vi står utan hjälp vid en olycka och det skulle vara fruktansvärt för de djur som då får självdö och lida i skogen.

 

 

Inlägg av: Staffan Johansson den 2021-02-11

Se även ...

 

Prenumerera på Magasin Vildmarken!

Få tidningen före alla andra - direkt till din e-post! Din prenumeration är helt kostnadsfri och kan avslutas när som helst. Genom att prenumerera godkänner du att även få nyhetsbrev från Vildmarken och samarbetspartners.


Invalid email
Detta fält är obligatoriskt.
Grattis! Nu är du prenumerant av Sveriges nya jakttidning.