Älgjakten handlar om tradition, gemenskap och känslor som går tillbaka i generationer. Men förutsättningarna skiljer sig åt beroende på var i landet man befinner sig. Vildmarken ringde upp smålänningen Mattias Lilja som berättade om älgjaktens tjusning – och utmaningen med tätare vägnät, mindre jaktmarker och lite speciella hundjobb.

– Jag är uppvuxen med jakt i generationer bakåt, och speciellt älgjakten har alltid legat mig närmast. Jag tog jägarexamen redan som tonåring och har varit med på älgjaktsveckan sedan jag var sju–åtta år. Den veckan är helig för mig, precis som för många andra, säger han.

Mattias växte upp tre mil söder om Växjö, i marker där jakten alltid varit närvarande. Hans första minnen av älgjakten handlar inte bara om själva bytet, utan minst lika mycket om gemenskapen. Lite skämtsamt berättar han att det nästan kändes som en dagisklass när han och de andra ungarna fick gå med i drevet.
– Ibland gick vi vilse och fick bli hämtade långt bort, men vi hittade också älgar som annars hade gått undan, haha.

Mattias minns fortfarande tydligt när han som tioåring fick vara med när en tjur sköts.

– Jag kan fortfarande se hela scenen framför mig. Det är ett minne som aldrig försvinner, säger han.
Precis som många andra beskriver han älgjaktsveckan som en tradition som skiljer sig från allt annat inom jakten.

– Alla är uppe tidigt, förväntansfulla och laddade. Stämningen är så tät att den nästan går att ta på. Det är en känsla som inte infinner sig annars, säger han.

Men att jaga älg i södra Sverige är något helt annat än i norr. Marker och landskap skiljer sig, liksom älgstammen och mängden annat vilt. Hundjobbet likaså. Mattias utvecklar:
– Här i Småland har vi alltid en väg inom en halv till en kilometer. I Norrland kan det vara tio mil till närmsta väg. Det gör att hundarna måste jobba på helt olika sätt. I söder får de inte ha för stora sök, medan de i norr behöver gå längre ifrån föraren för att ens hitta älg, förklarar Mattias och inflikar:

– Men bara för att det ser annorlunda ut för hundarna så betyder det inte att det skulle vara svårare i norr eller söder, det är bara lite olika vägar mot samma mål.
De tätare markerna innebär också fler människor i skogarna. Promenerande, bilar och olika aktiviteter gör att älgarna är vana vid ljud, något som Mattias menar både kan underlätta och försvåra

– Det positiva är att älgarna inte är lika folkskygga. Det går ofta att komma närmare inpå. Men det negativa är att risken är större att stöta älgen själv, säger Mattias.

Hundarna och viltet

En annan skillnad är viltstammarna. I söder finns betydligt fler arter; rådjur, dovhjort, kronhjort och vildsvin. Det gör injagningen av unghundar mer komplicerad.
– Det är nästan omöjligt att hindra en unghund från att springa efter rådjur. Jag ser det ändå som ett tecken på jaktlust. Men målet är alltid att de ska premiera älg.

Med vildsvinen blir det ännu mer speciellt.

– På många sätt beter de sig som älg. De står kvar, de bjuder upp till ståndskall. Det är väldigt svårt för hundarna att låta bli, säger Mattias.

Av den anledningen har många jaktlag där Mattias huserar bestämt sig för att jaga både älg och vildsvin med samma hundar.
– Det är det enklaste sättet att lösa det på. Men för oss är älgjakten helig, så vi försöker alltid sätta älgen i första hand, säger han.

Mer än bara ett skott

Trots skillnaderna mellan norr och söder är kärnan densamma: gemenskapen, spänningen och förväntan.
– En lyckad jakt handlar inte bara om att fälla en älg. Det är helheten, stämningen i laget, hundjobben, de där ögonblicken när allt klaffar. Det är det som gör älgjakten så speciell, säger Mattias.

Den 20 oktober är det dags för Mattias att ge sig ut i skogen kring småländska Väckelsång, men egentligen påbörjade han årets älgjakt redan i augusti. Som jaktledare lägger han nämligen ner många timmar på planering och skötsel.

– Jag lägger kanske 100 timmar inför älgjakten. När den väl börjar kan jag pusta ut och bara njuta. För mig är jakten inte bara själva skottet, utan allt förarbete, gemenskapen och känslan av att det äntligen är dags. Och som jaktledare gläds jag också åt jaktlagets framgångar, inte bara mina egna, säger han.

Och vad har du för förväntningar i år?

– De är höga. Tyvärr blev jag av med en hund i somras, så nu ligger mycket på de hundar jag har kvar. Jag vill ha bra hundjobb, både av min och jaktlagets hundar. Och givetvis hoppas jag på att få skjuta för min hund.

– Älgjakten är årets höjdpunkt. Man planerar för den långt i förväg, och direkt efter avslutad jakt går jag in och bokar ledigt till kommande år, säger han och skrattar.