“Döm ingen förrän du gått en mil i hans mockasiner” lyder väl det gamla indianordspråket? Vildmarkens Stefan Vänersand har tagit detta ytterligare ett antal steg längre och hårdtestat den halvhöga kängan Beretta Arabuko GTX under större delen av den gångna jaktsäsongen.
Jag inledde min jaktliga karriär i ett par halvhöga kängor, faktiskt också de med BOA-system som de här skodonen från italienska Beretta är utrustade med. Sedan fick jag lära mig, trots att jag till en början tyckte det var obehagligt, att snöra mig nästan ända upp till knäna i höga kängor. Detta höll jag fast vid fram tills ett par år sedan, då jag insåg att det numera även fanns riktigt sköna gummistövlar i allt från smäckra sommarmodeller till tunga, gedigna vintervarianter, som alla hade det gemensamt att de befriade mig från de alltmer påfrestande övningarna att i tid och otid finna mig sittande på huk för att snöra kängorna hela vägen upp, från sidhyska till sidhyska, samtidigt som den obekväma bukvinkeln effektivt började snärja av syretillförseln i hela kroppen med en tilltagande andfåddhet som följd. Innan jag ens tagit mig ut på pass vill säga – men det kanske är så det känns att bli medelålders, vad vet jag?
Vad jag vet är i alla fall att cirkeln nu är sluten. Jag är nämligen tillbaka i ett par halvhöga kängor, den här gången med smord nubucköverdel som fram- och baktill draperats med elastomerbelagd tå respektive häl i splitläder, Cordura-insatser som maximerar skons hållbarhet och sist men inte minst ett GORE-TEX SIerra-membran som säkerställer att kängorna både andas och är vattentäta, vilket även gör dem lämpliga för vårt nordiska vinterklimat. Hela anrättningen är dessutom toppad med det snörningsfria stängningssystemet BOA Tongue Bridge, vilket för oss som börjat bli lite halvlata och bekväma av oss torde vara den bästa uppfinningen sedan skivat bröd. I med foten, klicka in hjulet ett hack och snurra några varv – klart! Ta mig tusan lika enkelt som kardborreknäppning i småskolan när det begav sig.
Som du kanske redan börjar ana var jag nästan såld redan vid första intrycket – därför bestämde jag mig för att ge kängorna en riktig match. Jag packade upp dem redan i oktober lagom till de första hundjakterna där de omedelbart fick bekänna färg i sanka drevjaktslandskap innan markerna frusit, sedan har de tjänat mig väl på höstens älgjakter, skyddat mina fötter på ett försvarligt antal omgångar av jakt med tax, hållit mig varm nedifrån och upp under ett antal pass efter vildsvin i vakkojan och avslutningsvis traskats runt med i terrängen under februaris härliga pyrschjakter och några kyliga rävlockpass så här långt i mars månad. Lägg sedan till att Arabuko GTX även blivit mitt naturliga förstahandsval under hundpromenaderna med mina två ungerska vizslor Otto och Kullan, så är det verkligen ingen överdrift att konstatera att de hårdtestats riktigt ordentligt under minst 100 000 steg…
Svårslagen komfort
Det första som slår mig är hur sköna och följsamma kängorna är redan från början. Jag valde en storlek större än jag normalt skulle haft, ett val som gagnat mig hela vintern eftersom jag då fått plats med de numera nästan obligatoriska extrasockorna utanpå mina tunnare innestrumpor. Tack vare BOA-systemets vida justermån är det en enkel sak att “snörpa åt” kängorna lite extra kring foten när jag kanske bara ska gå ut med hundarna eller åka till affären och inte behöver dra på mig några extrastrumpor. Jag brukar för övrigt ha för vana att öppna upp kängorna lite extra i lästen när jag tar av mig dem, varpå jag nästa gång jag ska kliva i dem inte ens behöver böja mig ned för att hålla emot i kängskaftens bakkant. Det må låta som att min lathet tar sig nya höjder hela tiden, men ju färre gubbstön för att man måste böja sig ned desto bättre tänker jag. Ska jag bara till brevlådan för att hämta posten behöver jag inte ens böja mig ner för att vrida åt BOA-ratten då kängornas vridstyvhet ger mer än väl med stadga för kortare äventyr med kängan helt öppen.
Skaften som jag nämnde nyss är för övrigt värda några extra rader helt för sig själva – de må kanske inte vara så långa, men de är ändå rejält vridstyva för att sitta ovanpå en så bekväm sko. Jag är ganska säker på att de räddat mig från flera hyfsat allvarliga stukningar eftersom jag jagar en hel del i oländig terräng med allt från förrädiska hål mellan mossövervuxna stensamlingar till branta sluttningar med stenskravel där kängorna även fått visa prov på extrem hållbarhet när de bokstavligt talat varit det enda mellan mina finlemmade fotleder och vassa sprängstenskanter när fötterna riskerat att fara iväg.
Tappar inte greppet i tuffa förhållanden
På tal om stenskravel och branta sluttningar är det också i de tuffare förhållandena som kängorna får glänsa lite extra i kraft av sina grovmönstrade Vibram Bristol-sulor som jag kan läsa mig till “har ett skyddande stödband och garanterar en hög grad av central dämpning. Sulmönstret säkerställer utmärkt grepp”. Det sistnämnda är jag verkligen beredd att skriva under på, det finns få saker som är så hala och förrädiska som lätt mossbeklädda klipphällar när man har det mesta av sitt fokus på hundens position och att i bästa fall kunna smyga sig till ett lämpligt förhåll eller för den delen behöver förflytta sig snabbt. Jag vet inte hur många gånger kängorna räddat mig från att snava eller ramla omkull, helt klart är i alla fall att det har ett riktigt bra grepp, dessutom känner man också ganska tydligt när de väl håller på att tappa greppet, lite som ett bra dubbfritt vinterdäck uppför sig i vinterhalka när man känner att det håller på att bära överstyr.
På tal om sulor vill jag också passa på att nämna de sex millimeter tjocka Ortholite-innersulorna i en polymerskumplast med antimikrobiell funktion, luftig komfort som andas hela dagen och öppen cellstruktur för optimal fukthantering. Det sista kunde jag för övrigt också läsa mig till – men en sak som är säker är att de hjälper till rejält för att i kombination med den tidigare nämnda centrala dämpningen i yttersulan skapa ett mjukt men ändå distinkt steg. Jag plockade nämligen ur dem ur kängorna vid något tillfälle och glömde lägga i dem igen. Under den dagens kvällspromenad med vovvarna kunde jag inte låta bli att undra om det var så illa att kängorna redan börjat hårdna till efter bara ett par månaders användning. Skrattade gott åt min egen dumhet när jag väl hemkommen såg de närmast azurblå innersulorna balansera på kanten av skohyllan. Det blev i vilket fall som helst väldigt tydligt hur stor roll de spelade för den övergripande komforten när kängans nästan signaturmässigt sköna schvung i steget var tillbaka under nästa promenad.
Italiensk design
Är det något vi vet att italienarna är bra på – det må gälla allt från bilar till mode – så är det definitivt design. Nu kanske just en jaktkänga inte är ett område som tillåter några större utsvävningar i modevärlden, men jag måste ändå tillstå att Arabuko GTX pryder sin plats i skohyllan. Den svarta yttersulan med dess uppåtsträvande stödband, omvaggad av de tillika svarta elastomeröverdragna splitläder-förstärkningarna i fram- och bakkant, ramar på ett förtjänstfullt sätt in det bruna nubucklädret som bryter av fint ton i ton med förstärkningen i det synnerligen slitstarka materialet SuperSurf som skymtar i sidovecket och återkommer i den plädprydande förstärkningsskölden som också fått äran att husera BOA-knappen. Det genomtänkta och stilrena uttrycket accentueras ytterligare av detaljer som det lilla GORE-TEX-emblemet i mässing och de smakfullt eleganta instampningarna i nubucklädrets yttextur av såväl BERETTA i bokstavsform som firmans klassiska logotyp i form av en stiliserad treudd. Hela anrättningen toppas av en distinkt färgbrytning mot det perforerade innerfodret i klassisk jaktorange som också tas upp som en liten detalj på vardera sida av kängan i form av en orange sidohyska för den polymeröverdragna BOA-tråden av rostfritt stål.
Kort och gott behöver man inte skämmas på vare sig de finare godsjakterna eller för den delen till vardags i sina Beretta-kängor. Ett litet tips kan för övrigt vara att slänga ett getöga på pjucksen innan eventuella besök till dagligvaruaffären så att det inte är för mycket av vare sig blod eller lera på fotbeklädnaderna. Fråga mig inte mer om det sistnämnda förresten, men du kan gott ta det på orden från en som numera alltid har med en liten diskborste och ett extra paket våtservetter i bagageutrymmet på bilen för så kallade oförutsedda händelser…
Sammanfattande omdöme
Med ett modest pris på bara ett par tusen kronor är det inte svårt att förtjusas av Beretta Arabuko GTX. De genomtänkta materialvalen i övrigt kombinerat med GORE TEX-membranets förträffliga förmåga att få kängan att andas och vara komfortabel i rena sommarvärmen såväl som värma dig under allt utom kanske den allra mest smällkalla vintern och hålla vätan ute under hösten – jag har bokstavligt talat vadat i bäckar med vatten upp över fotknölarna utan att en endaste droppe vatten sipprat in – gör den till ett klockrent val för dig som jagar en halvhög komfortabel känga som du kan räkna med i alla väder.
Hållbarheten förefaller mycket god – jag har haft kängor som sett ut som “hej kom och hjälp mig” efter lättare jaktsäsonger än vad den här kängan redan klarat av och det syns knappt en tillstymmelse till slitage från allt blåbärsris och annan vegetation med mera som kommit i dess väg. Under den första materielvården ungefär halvvägs in på testet fick jag tillfälle att studera kängorna ordentligt. Jag kunde så klart hitta mikrorispor efter vassa grenar och sylvassa kanter i stenskravel med mera om jag kollade efter riktigt noga, men dessa återfanns nästan uteslutande på sulans uppvikning och upphöjda förstärkningsband som övergår i den tidigare berörda polymeröverdragna förstärkningen i kängans framkant. Ett klassiskt exempel på hur bra det blir när form och funktion samverkar – jag kan med gott samvete rekommendera Beretta Arabuko GTX å det allra varmaste!
