Daniel Anderssons blogg

En jakthelg bland andra…

En jakthelg i november.

Fredag:

Strålande väder men skrapigt i skogen.

Vi kämpade på och hundarna jobbade men eftersom man är rätt värdelös på jakt så överlevde älgarna utan större problem…

Lördag:

Efter en kväll med oerhört mycket taktiksnack så kändes morgonen kanon!

Vi provade ett området som brukar vara stensäkert men inte ett upptag, självförtroendet störtdök igen…

Nya insatser efter fika och nu blev det lilldungen nedanför byn.

Kopplade loss tiken och hon for omgående iväg 500 meter och började skälla!

Rapporterade via radion att nu är det älg på gång.

Efter nån kvart hade jag parkerat mig 300 meter från ståndskallet vid en het växel och bara minuter senare övergick det i gångstånd.

Det kom närmare och närmare!

Jag hörde klövar dunka i snårskogen nedanför mig och hundens skall fyllde luften fullständigt.

Nu skymtade jag ett vuxet djur som kom gående på stigen, det här blir närstrid hann jag tänka sen var hon inne på 5 meter.

Hunden på fel sida så jag avvaktade.

Nu var hon jämsides med mig bara 3 meter bort, då kom Zita mot mig och sprang bakom ryggen på mig.

Läget var här, jag pekade iväg en vulcan och kvigan dök med huvudet före i det enda diket inom en km.

Håkan ropade och frågade hur det gick och eftersom jag är lika ödmjuk som Zlatan när jag skjutit så svarade jag;

“Har påven rolig hatt?”

Jag vet, sådant kommer man få äta upp men just där och då är man grym på det här med älgjakt och har norra Europas bästa hundar…

Det brukar vara som vanligt redan nästa släpp, skithundar och fullständigt talanglös gällande allt som rör jakt!

 

Jaja, kvigan alternativt kon låg där och nu ska jag försöka beskriva mödorna det innebär att vara 2-3 man på älgjakt.

Jag insåg att urtagningen var tvungen att vänta tills hon var uppe ur diket men jag kunde i alla fall kontrollera om det var kon till kalven jag sköt nån vecka innan.

Det verkade vara det, ko alltså.

Stor var hon också, det här blir svettigt konstaterade jag men ännu vid gott mod.

Dragaren rekvirerades från garaget och efter lite trix så var vi tillbaka vid älgen.

Bara att få upp älgen med vår gamla smalbandade älgtrac gjorde att jag ångrade alla dagar jag inte gått till gymmet, vilket är alla mina levnadsdagar i stort sett!

Väl uppe så tog jag ur kon och det gick i alla fall bra, vältränad på det efter en uppväxt i älgexplosionens Värmland.

Sen började vandringen i dödsskuggans dal, mer känd som älgtransport över markberett hygge och genom ogallrad ungskog.

När väl dragare och älg var på släpvagnen tror ni säkert att allt var frid och fröjd?

Icke för det lilla och ibland dumsnåla jaktlaget!

Vi skulle nu köra hem, flå och putsa skottskador i nästan två timmar innan vi fick ta kväll!

Från skott till afterhuntpilsnern tog det närmare sex timmar!

Det positiva förutom fantastiskt närproducerat kött är att vi sällan glömmer en älg…

 

Söndag:

Småseg men jaktsugen.

Man borde ju sinnesundersökas.

Jagade på utmarken men de älgar vi hittade sprang som gaseller.

Hundarna var tillbaka på normal nivå, jag också.

Måndag:

En kamrat hade sett en hoper älgar på samma ställe som där jag sköt kon.

Det blev ett snabbfös innan hämtning av familjen som tillbringat helgen hos svärföräldrarna.

Släppte Zita igen och upptag omgående.

Gick loss efter ett tag och eftersom det skrapiga föret förföljt oss hela helgen stod jag still igen.

Det lät som en skördare kom emot mig men istället uppenbarade sig ko med två kalvar och en kviga!

Efter lite stök med hund och andra älgar i farozonen så kunde en tjurkalv nedläggas och jag var återigen världens bäste jägare, i byn åtminstone…

Kalven låg 5 meter från lördagens skottplats så det blev en repris men med mindre slit.

Fick låta flåarbetet anstå tills familjen var hämtad på tåget.

Tyckte folk tittade konstigt på mig.

Vadå?

Jagat 4 dagar, knappt duschat och jaktkläderna vittnade med all önskvärd tydlighet om jaktlycka…

En älgjägares vardag i november helt enkelt!


Inlägg av: Daniel Andersson den 2017-11-28
Direktlänk: https://vildmarken.se/blogg/daniela/en-jakthelg-bland-andra/

Det lilla jaktlagets glädje.

Jag jagar i flera jaktlag i Jämtland och i mitt barndoms Värmland men denna jaktdag
utspelade sig i mitt lilla lag i byn hemma.
Vi är tre medlemmar på ca 900 hektar och rådjuren och älgarna står relativt tätt så vi brukar
ha fina jakter tillsammans.

Jag la upp planerna för mina tre kamrater över en kopp kaffe på morgonen och sen var det
dags att bege sig till skogs.

Septembermorgonen var bedövande vacker och gässens kackel steg från viken nedanför
det lilla skogsområde vi skulle jaga av.
Området är inte större än ca 100 ha men brukar hålla älg.
Vår gäst från Skåne hade fått generalpasset om älgarna var benägna att ta till flykten.
Jag hoppades på ståndskall förstås…

Jag släppte mitt emot däckfirman nedanför byn och drog mig in mot storskogen.
Tiken kan området och höll igen söket så vi kunde rätt snabbt konstatera att älgarna i vart
fall inte stod i norra änden.
Efter en halvtimme passerade jag Lars och vinkade till honom innan vi fortsatte söderut.
I kanten på hygget där han postade så började Zita spåra intensivt och jag förvarnade
grabbarna om förestående upptag!
300 meter in kom de första skallen!
Det gick loss i gångstånd och passerade mig på 15 meter men ungskogen jag stod i gav
ingen sikt. Viskade till Lars att det var flera djur i alla fall.
Älgarna kom ut i västra hyggeskanten hos honom men där finns inget kulfång. Han kunde
konstatera ko med kalv.
De vände in mot mig igen och passerade något längre söderut och sen över en grusväg.
Riktningen var rakt mot Daniel, vår gäst!
200 meter från honom blev det stopp.

Jag drog mig närmare och efter en halvtimme satt jag 40 meter från skallet. Såg kon när hon
jagade hunden och till slut stod hon 5 meter ifrån mig.
Vart tusan var kalven?

Efter ytterligare en kvart så hörde både jag och kon att kalven lockade ca 200 meter bort upp
mot grusvägen.
Hon drog sakta iväg och jag meddelade över radion att kalven inte var med än men
förhoppningsvis gick kon dit.
Tittade på pejlen och såg att det passerade vägen uppåt men bara 100 meter in blev det
stopp!
Tog mig uppöver snabbt men insåg att det stod i ett slyhelvete så jag satte mig i
beståndskanten mot en något äldre granplantering och avvaktade.

Jag njöt av hundens fina stämma 80-90 meter framför mig och hoppades verkligen på ett
avslut efter detta kanonjobb, över två timmar nu.
Hunden drog sakta kon mot mig och efter tio minuter så skymtade jag hund och älg men
ingen kalv.

Började fota istället och då klev kalven såklart fram i en liten lucka, klantskalle!
Kon anade oråd och vände om.
Jag chansade på att flytta mig bara 50 meter i sidled från gångståndet och Diana var med
mig för älgarna krokade bara runt planteringen och kom sakta tillbaka lite längre ner nu.
När kalven klev ut i skotarspåret jag stod i skickade jag iväg en pärla och han raglade in i
snåren och föll.
Kon dundrade efter och jag sprang mot henne för att avleda en befarad attack på tiken som
nu skällde på den liggande kalven.
Hon tvärnitade i samma skotarspår men hon var stor och vacker så jag skrek några väl
valda ord istället för att skjuta henne.
Hon vek in i skogen och tiken hakade på.
Förvarnade Daniel att hon troligen skulle gå ut på honom och att hon var fredad.
Mycket riktigt så klev hon ut på 60 meter och visade upp sig men han höll sig kall och hon
fick leva vidare.

Jag ropade på Lars att försöka genskjuta hunden och koppla medan jag ställde ifrån mig
studsaren och satte mig bredvid kalven.


Jag satt där och njöt av tillvaron ända tills mina kamrater och Zita kom fram till mig.
De delade min glädje och vi konstaterade att vi hade haft en fantastisk jakt på närmare 3
timmar inom 50 ha.

Efter urtagningen och hemtransport så fortsatte vi jaga men den historien får jag ta en annan
gång…


Inlägg av: Daniel Andersson den 2017-10-26
Direktlänk: https://vildmarken.se/blogg/daniela/det-lilla-jaktlagets-gladje/

Historien om en bock

Som nån säkert läst i tidigare inlägg så sköt jag en riktigt fin guldbock för tre år sen.
Det gav mig mersmak så jag har fortsatt försöka förvalta den stam vi har här i fjällens skugga och det har väl gått skapligt åtminstone.

Just den här bocken har jag haft under uppsikt i tre år och ifjol var han en mycket fin sextaggare men jag misslyckades kapitalt och han lurade skjortan av mig vid mer än ett tillfälle.
I år var han något mindre men fortfarande en för mina breddgrader fin sexa men ingen medaljbock.

Han håller till i gränsen mellan skogs och myrmark och besöker en liten inäga sporadiskt.
Där har jag sedan två år en skjutstege och ifjol föll en liten fyrtaggare när mellangrabben var med på sin första bockpremiär.

I år så jagade jag en mindre avskjutningsbock första dagen och sen dröjde det till den tjogonde innan jag kom ut igen.
Den kvällen satt jag i godan ro och kollade på några älgar som betade när bocken helt plötsligt skällde till 2-3 meter bakom stegen!
Hjärtflimmer och tappad snusdosa så var den dagen förstörd…

Kvällen efter var jag ute i god tid, nu skulle jag lura honom!
Jag såg honom på andra sidan inägan i en tallås redan kl 18:30 men han drog sig bort från mig och in mot en myr troligen.
Jag avvaktade till 20:00 sen bestämde jag mig för att smyga efter.
En rätt kraftig nordvästlig vind gjorde mig lätt hoppfull när jag sakta gled ner ur skjutstegen och spanade runt lite i det vackra sensommarvädret.

30 minuter senare hade jag smugit 250 meter och försökte tvinga mig själv att vila ännu längre på varje steg.
Det gick minuter mellan förflyttningarna sista biten ut i myrkanten.
Till slut kunde jag spana ut över den 150 meter långa och 80 meter breda martallbeströdda myren.

Där!
Något rödbrunt fångade min uppmärksamhet och när hjärnan processat intrycket klart så insåg jag att bocken låg bakom en liten tuva 75 meter framför mig!
Bössan smögs upp och jag kunde se att tuvan lyste gul av hjortron, vackert som en tavla.
Problemet var att jag enbart såg huvud och lite rumpa.
Efter nån minut hade pulsen gått ner och bössan hittat en plats på en gren i ett träd så jag visslade till.

Bocken studsade upp direkt och spanade åt mitt håll.

Jag mötte hans blick genom 10 ggr förstoring och lät hårkorset hitta hans bringa.
Jag tryckte av och tiden stod stilla.
Varken rekyl eller knall var något jag uppfattade utan det enda som jag koncentrerade mig på var djuret och dess reaktion.
Reaktionen var tydlig och betryggande, han krumbuktade i ett hopp och skenade iväg mot en tallplantering.
I kikarsiktet såg jag ingångshålet och visste med all den säkerhet ett liv på dianas stigar ger att han var död.
I den situationen så stressar jag inte fram till viltet utan låter det få de sekunder det tar att somna in utan att behöva se och stressas mer av mig.

Jag samlade ihop mig och spårade lugnt och metodiskt blodspåret i ca 80 meter tills jag fick se honom ligga stilla under en tall bland lätt gulnande gräs.
Just där och då for lycka och ett stänk av vemod genom min kropp.

Jag tog ur och drog fram honom till inägan där ljuset var bättre för några snabba bilder sen satte jag mig bredvid bocken och funderade över jakten, livet och att jag nu efter tre år faktiskt skjutit denna herre av sin skog.

Respekt och ödmjukhet, det är två ord som varje sann jägare förstår.

 


Inlägg av: Daniel Andersson den 2017-09-05
Direktlänk: https://vildmarken.se/blogg/daniela/historien-om-en-bock/

Drömfiske i drömån!

Jag och Pelle svängde in på grusgången vid stugorna vi hyrt och parkerade.

Jag stängde av bilen och vi kollade på varandra och log som två fån, äntligen dags!

Det var fredag kväll och vårt fiske skulle börja imorgon så kvällen ägnades åt nån kall konserv och spaning efter vakande öring.

Vädret var inte lysande men det borde bli bra ändå, vattenståndet var tyvärr i lägsta laget men det ger ju möjlighet att fiska ståndplatser som normalt är utom räckhåll!

Lördag:

Fiskefebern slet i kroppen och flugspöt gjordes i ordning med lätt darrande händer.

Signaturflugan för mitt julifiske fick förtroende från start, den enklaste av dem alla också, f-fly.

Vi spred ut oss efter ån och strax ven fluglinan över Jämtlandsströmmen.

Dagen gick och kunde summeras framåt midnatt.

Skapligt fiske men inget race, kanske 10 fiskar i håven men ingen gigant.

Men lördagen var vår enda dag på den sträckan, resten av tiden skulle spenderas på den heta sträckan!

Söndag, nu jädrar!

 

Fisken steg lite då och då och framåt kvällen började det hetta till rejält.

Jag hittade en fin fisk i kanten på en liten ström som vakade stadigt.

Jag uppskattade fisken till ca 1,5 kg men sånt är jädrigt svårt egentligen.

Flugan landade fint ovanför fisken och utan krusiduller så steg öringen villigt och jag krokade den.

Tricket i dessa vatten med mycket stor sten och stockar är att ta dem hårt, ja nästan brutalt.

Just den här fisken fick inte en meter eftersom en rusning snett nedströms vore lika med tafsbrott.

Våldsamma hopp och rusningar med låst rulle gjorde drillen kort men intensiv!

Snart låg den i håven och min viktgissning var nära, ca 1,6-1,7 kg.

Fisket fortsatte helt ok de följande dagarna och sista kvällen kom det en kort men intensiv nattsländekläckning som fick alla öringar att vaka!

Några tafsbrott och ett antal landade mellan 1-1,9 kg gjorde mig oerhört nöjd.

 

När jag precis tänkte ta kväll framåt 01:30 så såg jag ett rejält headandtail-vak intill en stor sten nära land!

Lyckades vispa dit flugan och den var inte nödbedd…

Underbart tryck i rusningarna men brutaltaktiken funkade igen!

Drygt 2 kg guld från drömån låg till slut i håven!

Efter den fisken så blev det eftersnack i stugan tills fåglarnas kvitter talade om att en ny dag grytt…


Inlägg av: Daniel Andersson den 2017-08-15
Direktlänk: https://vildmarken.se/blogg/daniela/dromfiske-i-droman/

Gäddfiske är barnsligt roligt! Storsjön levererar…

Försommar, smaka på ordet.

Ordet är fyllt av förväntan, värme och ljusa kvällar.

Det är också då gäddfisket drar igång här uppe i Jämtland.

Det är något som jag försöker pricka in för att få brottas med de lite stadigare madamerna som normalt

simmar långt ute i de stora vattenmassorna i Storsjön.

Årets premiärfiske skedde i en oroväckande låg sjö, vattnet är ca 80 cm lägre än normalt.

Jag och mina två äldre pojkar letade oss ut på torrlagd sjöbotten och kunde torrskodda nå några mindre öar

vid vår lekvik.

Utbildningen i kast med haspelspöt inleddes och de fick in tekniken relativt snabbt!

Efter en stund tacklade jag upp ett spö själv och lät en skedlös vobbler segla ut över viken.

Vattendjupet är ca metern men med många stenar så det gäller att fiska ytligt.

I fjärde kastet sög det i och efter lite kaos med två ivriga pojkar runt benen kunde en skaplig madam krokas av

och återutsättas.

Självklart hade jag inte med någon tång eller liknande så fingrarna blödde lite efter mötet med

några hundra sylvassa gäddtänder.

C&R är en viktig del av fisket och något som jag försöker inpränta på mina barn från tidig ålder.

Visst behåller vi nån matfisk ibland men i grunden så ska allt tillbaka.

Jag varken väger eller mäter fisk när barnen är med heller, en fisk är en fisk oavsett storlek.

Tids nog kommer de att börja tävla ändå är jag övertygad om…

 

Med en gädda krokad kunde jag iallafall konstatera att de var på plats och efter några minuter

så skrek Vilgot att han hade napp!

Hans 7 fot långa haspelspö stod i en härlig båge och de tunga knyckarna bekräftade

hans skrattskrikande glädjerop om napp..

Jag skyndade dit och ställde mig nån meter bredvid och coachade lite lagom men han fixade drillen riktigt fint.

Jag vadade ut i gympaskor, man kommer ihåg att klä barnen men inte sig själv som vanligt…

Efter en stund kunde jag stoppa in fingrarna under hakan på gäddan och säkra henne.

Vilgot la ner spöt och kunde efter instruktioner koppla ett klockrent gälgrepp på fisken

och jag kunde backa undan och ta några bilder på honom när han återutsatte insjökrokodilen.

Lillebror Nils var rejält avundsjuk och tårarna kom så jag fick försöka förklara det oförklarliga,

nämligen att pappa inte styr över vem som får fisk och när det ska nappa…

Jag lovade honom min favoritvobbler och det hjälpte iallafall!

Två kast senare så satt en gädda på hans krok!

Även där räckte det med lite uppmuntrande tips sen var det bara att kliva ut nån meter i det grunda

men ack så kalla vattnet igen!

Han fixade återutsättningen själv också och nu var barnvärlden i balans igen.

Bägge hade fått fisk!

 

Vi fikade och hade det allmänt trevligt nere vid sjön en stund till.

Gäddor högg med stor frenesi lite nu och då när vi väl hade lust att fiska igen för när barnen är med

så är det så mycket annat som ska undersökas och det är bara att hänga med!

Tids nog lär jag väl få tvinga dem från vattnet om de blir något som sin far…

 

Väl hemma så var det två trötta men stolta små storfiskare som i mun på varandra

försökte berätta för mamma och storasyster att just deras gäddor var det viktigaste som hänt idag.

Faktum är att de bägge hade rätt…


Inlägg av: Daniel Andersson den 2017-05-31
Direktlänk: https://vildmarken.se/blogg/daniela/gaddfiske/

Avlångt land… 

Vi är inne i den tid av året som verkligen visar på Sveriges längd i nordsydlig riktning.

6/5 tillbringade jag och min far på en av Jämtlands alla fina fjällsjöar.

Uppe på drygt 800 möh ges förutsättningar för bra is och skapligt skoterföre långt ut i maj!

Öringarna var lite svårflörtade men några fina bitar mellan 5 hg och kilot fick syna isen under de timmar vi tillbringade på denna underbara plats!

Helgen efter styrde familjen kosan mot Sveriges trädgård, Skåne.

Ca 20 grader och sol gjorde det till en kontrastrik vecka.

Mellan poolhäng och pilsnerdrickande så hann jag även med ett besök hos min kamrat i norra Skåne för lite viltspan.

Ja bössan fick följa med också ifall något vildsvin av skjutbar modell skulle göra misstaget att sticka fram trynet…

En helt underbar försommarkväll tillbringades på hans marker och både rådjur, älgar, räv, fasaner och faktiskt vildsvin observerades.

Vildsvinet var jädrigt stort men innan jag hunnit könsbestämma så var chansen förbi.

Galt på minst 120 kg, kanske upp mot 150 kg bedömde jag.

Jaja, spännande att veta att han finns i omgivningen!

Började denna vecka med några dagar i “stora människobyn” aka Stockholm för jobbets räkning.

Där har åtminstone våren anlänt.

Nu är jag åter i vårvinterns Jämtland men värmen är på väg, underbart! 

Sverige är fantastiskt!

På återseende! 


Inlägg av: Daniel Andersson den 2017-05-18
Direktlänk: https://vildmarken.se/blogg/daniela/avlangt-land/

Jämtländskt storöringfiske

Fluglinan sträcker ut över den blanka vattenytan.

Den landar lätt och fint och den lilla torrflugan landar på rätt ställe!

Den flyter sakta ner mot nacken och jag böjer omedvetet på ryggen och står lätt framåtlutad i väntan på storöringens förväntade stigning…

Tidigare under dagen hade jag och mina kamrater från barndomens Värmland haft ett trevligt fiske i en av Jämtlands fina strömmar efter grov vakande öring och harr.


Vi brukar få till åtminstone några dagar varje år tillsammans vid något vatten för flugfiske, god dryck och gott sällskap.

Familjeliv och arbete har gjort det besvärligare för varje år men oftast lyckas vi!

Det är dagar att längta till varje sommar.


Just detta ställe passar oss bekväma unga “gubbar” väl.

Stuga med alla bekvämligheter och fisket utanför dörren!

Vi har gjort våra strapatser uppe på nordkalotten och den tiden får återkomma när våra barn orkar bära förnödenheterna över oändliga blötmyrar…


Nu mår vi enbart gott!

Öringarna vi fått har snittat runt 1,5 kg men vattnet håller betydligt större än så och det är de vi jagar!

De ska tas på torrfluga också annars får det vara… 😎


Framåt kl 23 så drog jag mig mot ett ställe som jag gärna fiskar på medan polarna var längre nedströms.


En harr på ca 50 cm synades rätt snabbt men mina ögon hade sett en välvning på ytan vid en klassisk ståndplats för en grov öring!

Jag flyttade mig nån meter för att få en bra drift över fisken och repade ut några meter fluglina.

Flugan, en nattsländeimitation, inspekterades innan den fick lite “airtime”.


Flugan landade tre, fyra meter ovanför den förväntade ståndplatsen men efter bara nån decimeters drift så steg en fantastisk öring!

Den rullade över flugan och när stjärten vinkade till så lyfte jag spöt.


“-SATAN!”


Fisken drog iväg 20-25 meter direkt!

Jag kämpade för att hålla spöt upprätt samtidigt som jag försökte få ordning på mig själv.


Det är så konstigt, fast jag går hela dagen och hoppas och faktiskt förväntar mig en storöring så blir jag lika förvånad och handlingsförlamad de första sekunderna varje gång!


Efter några minuter hade jag fått någon form av kontroll på situationen och insåg att jag faktiskt har en chans på en riktig gris.

Den stod och tjurade ett tag sen for den på långa tunga rusningar men jag var beredd på dem när de kom.

Jag försökte titta mig omkring ifall någon av kompisarna var i närheten men jag var helt själv, typiskt…


Efter totalt 15 minuter så cirklade fisken någon meter utanför mig och det började bli dags för håvning.

Jag plockade fram min normalt sett överdimensionerade håv och lät den hänga i snöret bredvid mig.

Jag ökade pressen och hoppades att min 0,17 spets klarat fajten bland stenar och annan bråte hyfsat.

Fisken kantrade och jag ökade pressen ytterligare samtidigt som jag stack fram håven.

Öringen gled över håvkanten och jag kunde konstatera att håven var precis lagom… 😎


Jag sjönk ner på knä vid strandkanten och kunde i den ljusa sommarnatten beskåda en fantastisk öring som mättes till 65-67 cm efter mina markeringar på spöt.


“Keep em wet” är viktigt så jag lät fisken stå i håvnätet medan jag förgäves ringde till kamraterna…


I efterhand fick jag veta att de fiskade för fullt på vakande öring så de hade inte hört telefonerna ute i strömmen men just då var jag riktigt förbannad!

Här satt jag med min livs största torrflugefångade öring och ingen är i närheten…


Jag tar beslutet att försöka fota återutsättningen själv i halvmörkret men det enda som fastnar är fiskens skalle… 😥


Men det är inte fotografier eller filéer som gör det värt mödan att fiska, det är upplevelsen, naturen och stillheten!


Efter denna urladdning gick jag hem till stugan och bytte ut spöt mot en konserv och letade upp polarna!

Jag njöt av att bara existera vid strandkanten resten av natten tills nattdimman kom svepande och avslutade vakfesten.

Tack Jämtland för att jag får bo och leva här.



Som avslutning vill jag tacka kommunerna som är ägare av kraftbolaget jämtkraft.

Tack för att ni stoppade den galna återuppbyggnaden av kraftverket i långforsen!

Fiskare och fisk tackar er och framtida generationer kommer tacka er tids nog!


Inlägg av: Daniel Andersson den 2017-04-20
Direktlänk: https://vildmarken.se/blogg/daniela/jamtlandskt-stororingfiske/

Stolpe in!

Denna historia utspelade sig hösten 2015.

”Samling hos grannen för en kopp kaffe och planering av dagens älgjakt.

Almanackan visade på första november men termometern visade jämtländsk sommar, det vill säga 7-10 grader varmt.

Halvklart väder och frisk sydvästlig vind lovade fina möjligheter till en trevlig jaktdag. 
Jakten hade gått trögt för vårt lilla jaktlag. 

Vi jagar väl inte så mycket i början av säsongen eftersom vi alla har andra jaktlag som vi jagar med men från slutet av oktober blir det mer hemma kring våra gårdar. 

Jag lyckades skjuta en ko på ståndskall i slutet av september nedanför gården men annars hade det varit stolpe ut mest hela tiden.

Visst, vi är bara 3 jägare i laget men hundarna fungerar så det borde bli utdelning snart.
Den här dagen kunde inte vår tredje kamrat medverka men vi bjöd med oss en yngre förmåga i byn. 

Vi försöker ha med gäster när det passar, jakt ska vara gästfrihet och öppenhet. 

Det är tyvärr en bristvara i vissa delar av jägarkåren. 
Planerna drogs upp sen for vi upp på våra jaktmarker i de fjällnära skogarna strax under oviksfjällen. 
Vår gäst Tobias placerades i markens enda torn som står strategiskt placerat ute på ett hygge där några myrar skapat en naturlig övergång. 

Håkan fortsatte ner mot ån som också är gräns. 

Där skulle han posta efter eget huvud.

Vi är väl injagade tillsammans så lite frihet vad gäller passval lyfter upplevelsen.
Själv så skulle jag gå in och släppa i norra delen av marken ca 2 km från dem. 

Min jämthundstik Zita var taggad så hon stack snabbt iväg västerut och passerade strax markgränsen. 

500 meter in på grannmarken kom upptaget! 

Jag blev stående med ett leende på läpparna. 

Ståndskall i upptaget, det är underbart!


Hennes skall flödade över den karga skogen och orrarna på myren nedanför mig tystnade en stund till och med.

Jag försökte rapportera via sms till Tobias att hon skällde men mottagningen är lite si och så tyvärr. 

Via jaktradion gick det bättre så Håkan fick en rapport i alla fall.
Efter en timme hade ståndet flyttat sig till gränsen och jag smög därför närmare för att försöka utröna vad det var hon lekte med.

Vi hade kalv och tjur kvar att skjuta så pessimisten i mig gissade på ensamt hondjur… 
Efter en stund kunde jag konstatera ko med kalv. 

Roligt att se men fortfarande 20-30 meter på fel sida gränsen.

Ytterligare några minuter förflöt sen blev älgarna lite oroliga och drog iväg sydost i ganska hög fart.

Rakt mot Tobias! 

Jag väntade på den förlösande knallen men skogen förblev tyst.

Plötsligt tyckte jag mig höra hundskall, jo visst, hon hade fått stopp på dem 150 meter innanför tornet. 

Jag hade dryga kilometern dit så det var bara att börja traska efter. 

Nu var älgarna riktigt oroliga så efter 5-10 minuter gick det loss igen.

Den här gången söderut. 

Jag ropade i radion till Håkan att vakna men inget svar. 

Gott nog, han vet att hålla tyst när vilt är i antågande. 

Några sporadiska skall vittnade om att Zita var med men inte förmådde få stopp igen.
Då kom den!

Den snärtiga knallen från en väl använd älgstudsare ekade ut över skogen. 

Jag tittade på pejlen och såg att älgarna tvärvänt och sen rundat Håkans område innan det gick över ån.

Konstigt tänkte jag, Zita brukar stanna vid fälld älg och Håkan brukar inte missa.
Nu kom det äntligen ett anrop över radion;

–  ”Daniel kom.”

–  ”kontakt.”

–  ”Tjur ligger.”

–  ”Tjur?”

–  ”Japp!”

–  ”Jag kommer neröver!”
Jag nådde fram till den lyckliga skytten och fick historien berättad.


Medan hunden jobbade med älgarna bestämde sig Håkan för att smyga ytterst försiktigt ner mot ån i hopp om att få syn på kon med två kalvar som uppehållit sig där i höst. 

I bakhuvudet fanns såklart bilderna på en riktigt stor tiotaggare som vi fotograferat strax innan jakten.

När han kikade fram bakom några granar fick han se en älg i lega ca 30 meter bort.

Han såg puckeln och lite horn men kunde inte flytta sig så han avvaktade. 

Han behöll lugnet och kunde sätta sig ner med bössan i färdigställning och gott stöd på knäna. 

Tiden gick och jägaren funderade på alternativ men den här dagen var tydligen vår så det löste sig av sig självt. 

När Zita kom neröver med de andra älgarna hade Håkan haft tjuren i siktet i över tjugo minuter. 

Tikens sporadiska skall och älgarnas dunkande av klövar gjorde att tjuren vred fram halsen och det var allt Håkan behövde. 
Vi insåg att idag var Diana med oss.

Stolpe in helt enkelt! 
Jag hade under min vandring ner till skytten lyckats få iväg ett SMS till Tobias att en tjur låg så han begav sig också mot skottplatsen. 

Vi bestämde att Håkan skulle åka ner till byn efter älgdragaren medan vi i lugn och ro kunde ta ur den rejäla tjuren.
Den obligatoriska brasan tändes också förstås. 


Efter en timme var han på plats med dragaren och utan större problem var vi snart ute på vägen.
Väl hemma så hängdes älgen upp och flåddes under viss stress. 

Östersunds FK skulle spela årets sista hemmamatch och det allsvenska avancemanget skulle firas.

Håkan hade biljetter och en dotter som tyckte allt tog för lång tid…”


Inlägg av: Daniel Andersson den 2017-04-20
Direktlänk: https://vildmarken.se/blogg/daniela/stolpe-in/

Lågsäsongens charm! 


Våren!

Äntligen snöfritt!

Denna tid på året är magisk, det är snart dags för viltet att föda en ny generation i markerna.

Om det föds lite vilt får planerna för hösten justeras så att uttaget håller sig på rätt nivå.

Det är nu jag kan inventera hur fjolårets jakt, rovdjurstryck mm påverkat populationerna av vilt.

Det är nu som spårträning och motionering av de fyrbenta jaktkamraterna kan börja på riktigt.

Det är nu mina barn kan bli med ut på äventyr och både se spår och även vilt ganska lätt.

Vi kan kolla saltstenar och inspektera skjutstegar tillsammans i en lättrampad miljö.

Utnyttja våren så är ni väl förberedda inför hösten och vet vad ni kan skjuta och vad ni INTE ska skjuta!

För övrigt anser jag att man aldrig kan träna skytte för ofta…

Ma råkes! 


Inlägg av: Daniel Andersson den 2017-04-20
Direktlänk: https://vildmarken.se/blogg/daniela/lagsasongens-charm/

Bikka, tjuren och jag.

Hösten går fort, almanackan visade på slutet av oktober och vi som jagar på fjällets sluttningar vet att snön och kylan kan sätta stopp för jakten när som helst vid denna tid på året. 

Just i år så var ett jaktstopp på grund av vädrets makter inget som skrämde.

Allt hade flutit på fint, många bra hundjobb och ett ansenligt antal älgar på skottlistan gjorde det mindre ångestfylld helt enkelt! 
Nåväl, just denna dag gav följande vädermässiga förutsättningar;

Några minusgrader, halvklart och en rätt så bitande nordvästlig vind. 

Snön lyste fortfarande med sin frånvaro men frosten gav ändå känslan av spårsnö i markerna. 

Vi hade en tjur och kalvar kvar på tilldelningen så vi såg med förväntan och tillförsikt fram emot ännu en fin dag på Dianas stigar. 
Mina två kamrater tog sig försiktigt ut på pass medan jag tog Bikka i kopplet och påbörjade en liten vandring för att komma rätt i vind. 
Älgspår skvallrade om en spännande dag och korpen kluckade i skyn som en föraning om framtida skrovmål. 
Efter en knapp kilometer så strök jag kopplet på min jämthundstik och hon lät friheten väl smaka genom att omgående dra iväg 3-400 meter innan hon började trixa fram och åter. 

Jag förvarnade mina kamrater om att hon nu var i slag och att upptaget var att vänta inom en snar framtid. 
Tiden gick och hon snirklade längre och längre bort så jag följde sakta efter. 
Voff, Voff! 

De första grova skallen färdades genom höstluften och det verkade stå direkt! 

Jag meddelade för säkerhets skull att hon hittat älg men båda passarna hörde henne väl så nu var det bara att försöka ta sig nära nog för en första okulärbesiktning av antal och kön… 
Efter en halvtimme var jag 150 meter från hunden i en urskogsliknande hårdbacke i kanten på en stor myr.
Frosten gjorde att jag avvaktade där en stund med en tanke att om djuren flyttar på sig så kommer de här i kanten. 
Mycket riktigt! 

Skallet steg i styrka och sakta men säkert kom det närmare. 

Efter 15 minuters väntan skymtade jag en älg i åsen framför mig. 

Jag konstaterade tjur med 5-6 taggar på höger sida, den tar jag tänkte jag!
Hunden dansade under hakan på tjuren och efter nån minut till så fick jag en lucka på ca 50 meters håll. 

Skottet kändes bra, jag hade siktat strax bakom bogen men tjuren kastade iväg direkt så jag fick våndas några sekunder innan tikens skall ekade ca 60 meter ut på myren. 
Jag hastade över åsen och där i myrkanten låg tjuren och gjorde de sista sparkarna innan allt blev stilla. 

Jag anropade mina jaktkamrater och meddelade att en tjur lämnat in.

Efter lite funderingar så hade vi en plan för älgdragaren och jag kunde njuta av jaktlyckan tillsammans med Bikka i väntan på mina kamrater. 


Det tog såklart nån timme innan vi var hemma men det tillhör ju jakten och framåt kvällen var det jädrigt skönt att ramla ner i soffan med en kall pilsner i näven… 


Inlägg av: Daniel Andersson den 2017-04-03
Direktlänk: https://vildmarken.se/blogg/daniela/bikka-tjuren-och-jag/

Senaste inläggen

Stor vildsvinsjakt 10NOV18

Inlägg av: Zanna Winblad den 2018-11-06

Nu på lördag den 10 november 2018 har området som vårat jaktlag tillhör en stor vildsvinsjakt, eller det uppmanas iallafall att alla jaktlag inom området ska vara ute i skogen och jaga vildsvin. Vilket gör att det förhoppningsvis kommer vara mycket rörelse i skogen med både hundar och vildsvin. Vi gör detta för att hjälpas […]

Läs hela inlägget »

Älgjakten 2018

Inlägg av: Zanna Winblad den 2018-11-05

SÖNDAG 07OCT18: Älgjakten startade ju på måndagen den 8 oktober, men vi åkte ut till jaktstugan redan eftermiddagen dagen innan för att möta upp resten av jaktlaget. Vi har som en liten tradition att träffas dagen innan och umgås, käka lite go mat och snacka lite skit. Detta brukar vi göra dagen innan de olika premiärerna […]

Läs hela inlägget »

Bonde söker fru, kviga & Jämtland

Inlägg av: Alexander Svensson den 2018-11-04

Då var det dags för ett nytt inlägg här på bloggen och mycket har hänt sedan senaste inlägget. Vi börjar med Måndag den första Oktober då äntligen rådjursjakten drog igång och premiären bjöd på många fina drev. Dagen till ära han vi med 3 såtar och det levererades rådjur i alla såtarna. I första såten […]

Läs hela inlägget »

Längtan

Inlägg av: Zanna Winblad den 2018-09-27

Nu är det drygt en vecka kvar tills älgjakten är igång. 8de oktober kan inte komma fort nog. Har fått hem mina nya jaktbyxor från RevolutionRace och jag är verkligen kär. Sköna, slitstarka, vindtäta och snygga. Perfekt kombination. De är så redo för jakt. Det är även jag. Kan bara föreställa mig den dagen. Gå […]

Läs hela inlägget »

Nu är äntligen säsongen igång

Inlägg av: Zanna Winblad den 2018-09-05

Får väl säga gott nytt jaktår även fast det är mer än en månad sen. Säsongen är äntligen igång. Bockjakten började allt den 16 augusti. Tyvärr hade jag inte möjlighet att gå ut på premiärdagen, men var ute på helgen dock inget skjutet. Såg ett smaldjur som hoppade iväg så lätt annars var det lugnt […]

Läs hela inlägget »

Snart igång på allvar!

Inlägg av: Alexander Svensson den 2018-09-04

Tjaba Tjena där ute. Nu är denna långa väntan på höst och hundjakt snart över. Men vilken fantastisk sommar vi haft med mycket sol, bad, massor utav glass & kalla drycker. Ska jag vara ärlig så har denna sommar varit alldeles för varm och längtan efter höst olidlig, men nu är det äntligen snart den […]

Läs hela inlägget »

29 juni 2018 – vakjakt

Inlägg av: Zanna Winblad den 2018-06-29

Ikväll blir det en tur till jaktmarken och vakjakt på gris. Perfekt fredagskväll enligt mig! Hoppas på att få med mig en hem också, men det får vi helt enkelt se om de ens kommer ut från skogen. Med solen i ögonen är vi på väg ut och det ser ut att bli en fin […]

Läs hela inlägget »

Viktigt med en avslappnad hund

Inlägg av: Zanna Winblad den 2018-06-26

När fotboll är på schemat och fokuset ligger på matchen och spelarna så är det viktigt att Leiah kan slappna av och ta det lugnt. Därför har hon varit med vid sidan av fotbollsplanen sen dag ett. I mitt liv och i min vardag är det viktigt att hon är lugn och trygg i sig […]

Läs hela inlägget »

Det tog ett tag, men nu är vi igång

Inlägg av: Zanna Winblad den 2018-06-23

Efter att äntligen kunnat logga in här så är det dags för ett nytt blogginlägg. Senast jag skrev så berättade jag om min nya jaktkamrat, det här är mer än ett år sedan. Direkt efter där, under sommaren, då jag höll på att byta jobb och livet fortfarande var nytt med Leiah så glömde jag […]

Läs hela inlägget »

Min första räv!

Inlägg av: Alexandra Rasmusson Rankloo den 2018-05-28

Jag lovade ju att försöka dela med mig av lite material jag samlat på mig på sistone och något jag ju missat att berätta om är att jag skjutit min första räv! Det är ju någon form av skräckblandad förtjusning förknippad med jakten och även om rävar är skadedjur har jag alltid tyckt att de […]

Läs hela inlägget »

Delbetala din kurs

Hos Vildmarken kan du delbetala din kurs genom Wasa Kredit, upp till 36 månader räntefritt!
Läs mer »

Inskjutningstavlor

Spara tid vid inskjutning med hjälp av Vildmarkens egendesignade inskjutningstavla. Med våra tavlor kan du lätt se hur du ska justera på ditt kikarsikte.
Ladda ner »

Vildmarken-bloggar

Premiär för bloggar på Vildmarken.se! Vi har valt ut ett gäng hängivna jägare, och fler tillkommer, som kontinuerligt kommer att dela med sig av sina jaktäventyr och allt där till på vår hemsida.
Till bloggar »

Magasin Vildmarken #11

November är här och vi kan erbjuda ett fullspäckat nummer. På omslaget ser ni Josefin Wallin som nyligen var med på älgjakt uppe i Härjedalen tillsammans med elva andra tjejer – en unik jaktupplevelse med stort fokus på lagkänsla och samarbete.
Läs tidningen »

Prenumerera på Magasin Vildmarken!

Få tidningen före alla andra - direkt till din e-post! Starta din kostnadsfria prenumeration* på Magasin Vildmarken genom att fylla i din e-postadress nedan!

*Du kan även få erbjudanden och nyheter från samarbetspartners.
Din prenumeration är helt kostnadsfri och kan avslutas när som helst.